SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

SAOL har ingen bestämmanderätt över hur folk ska tala.
Den kan inte göra mer än försöka skildra hur folk talar.
Och i det här fallet har den tydligen misslyckats i sitt uppdrag.
För den har missat att många visst säger "ett skrutt".
Jag har inte hört någon säga "en skrutt" i hela mitt liv.

SO och SAOB bekräftar också att varianten med neutrum finns!
https://svenska.se/tre/?sok=Skrutt&pz=1

Om du söker i SAOL/SO/SAOB på äppelskrutt får du följande resultat:

https://svenska.se/tre/?sok=%C3%A4ppelskrutt&pz=1

Ingen kan hindra dig från att prata som du vill.

Det var ju märkligt. Fast det står ju om "äppelskrutt" under "skrutt" på SAOB.

Det står:

Jag blir inte riktigt klok på uttrycket ”frökenfasoner”.

Är det om någon uppför sig som en förnäm och sjåpig kvinna?

Eller är det om en vuxen person behandlar andra vuxna som en skolfröken behandlar skolbarn?

I min bok "Ord för ord : svenska synonymer och uttryck" står inte ”frökenfasoner” med, däremot finns dels ”pigfasoner” och dels ”frökenaktig” med i olika sammanhang som kanske kan ge en ledtråd eller två.

”klandervält beteende, 'oskicklighet', pigfasoner, drängstugu-fasoner, apfasoner; missbruk, osed(er), dålig vana”

”idas, genera sig omanlig vek(lig), pjunkig, sjåpig, pjaskig, blödig, slapp; effeminiserad, feminin,
frökenaktig, mamsellaktig, käringaktig”

Hmmm... det är sällan man hör det ordet nu! Jag tolkar "frökenaktig" (och synonymen "mamsellaktig") som speciella drag som man kan tänka sig att gamla fröknar har. T.ex. sexuell oerfarenhet, prydhet, att känna sig besvärad tillsammans med män. Och även vissa bestämda vanor, ingrodda fasoner, vissa egenheter, som kommer av att ha levt ensam ett helt liv, och inte behövt anpassa sig till andra. Alla saker i hemmet ska befinna sig på sin rätta plats - hon blir illa berörd om hon måste bo tillsammans med någon, som rubbar hennes cirklar.

Jag tänker mig även att mamsellen har svårt att "ta" barn och tonåringar, och att hon lätt blir störd av lekande barn och ljud från fester och liknande. Då står hon på balkongen och hötter med näven. Ofta hör religiositet (som inte behöver vara samma som en personlig gudstro) till bilden också. Och moraliserande över andras beteende, särskilt deras sexliv.

Om ordet används om en man, så är det naturligtvis ännu mer negativt, än om det används om en kvinna. För då anspelar det även på att mannen är omanlig, förutom allt det andra.

Ok. Tror att jag fattar vad som menas med uttrycket.

Används det om en kvinna är det tydligen frågan om en gammal nucka.

Säger man det om en karl menar man en effeminerad man.

Nuckan sträcker upp sin hand.

Men ingen ska tro att jag står och hötter med näven mot folk, för ingen har respekt för mig ändå.
Snarare är det så att folk hötter med näven åt mig.

Skrutten togs upp i Språket i P1.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1557955

De som säger och skriver skrott har antagligen HerrGickhans berömda kvastskaft uppstucket i en
passande kroppsöppning.

Skrutt är 10X vanligare.

Det har tydligen varit en omröstning på Flashback om skrutt.
Endast 5% med kvastskaft applicerat.

Är jag på rätt ställe ifall jag vill fråga vad som är det gängse uttrycket för att benämna den övre våningen i ett hus?

Heter det "ovanvåning" eller "övervåning", eller är båda korrekta?

Jag har alltid sagt övervåning, och har nog bara hört det, men nyss hörde jag på tv att dom sa ovanvåning, och då knorrade det sig i mina öron...

Enligt Google verkar ”ovanvåning” mest användas i södra delarna av landet.

https://trends.google.com/trends/explore?geo=SE&q=Övervåning,Ovanvåning