Citat:
Ursprungligen postat av
Shamdon
Ja. Vet inte om du skojar eller ironiserar, men:
[fsv. foreläggia; jfr mnt. vorleggen, t. vorlegen; till FÖRE- I. — Jfr FÖRLÄGGA, v.1]
[efter t. vorlage, vbalsbst. till vorlegen, lägga före, av vor (se FÖR- I 1) o. legen, lägga; jfr fsv. forlagha, försåt, bestämmelse, förbehåll, villkor. — Jfr FÖRLAG, sbst.1, FÖRLÄGG]
Nej, jag var bara otydlig. Jag syftade inte på etymologin, utan på det enkla faktum att det man får sig förelagt (= ålagt) inte är att betrakta som en "förebild". Med tanke på frågans nivå tror jag inte det var etymologin frågeställaren var ute efter...
Och åtminstone i nusvenska är "förlagt" något helt annat än "förelagt".
Jfr SAOB, artikeln "FÖRELÄGGA":
ε) med avs. på arbetsprestation l. uppgift o. d.: giva (ngn ngt) att utföra; stundom övergående i 2. Hwj haffuen j icke .. fulkompnat idhart förelaghda dagsarbete. 2Mos. 5: 14 (Bib. 1541). Läraren .. (bör) äga frihet, att .. förelägga Lärjungarna .. Öfversättningar till utarbetande emellan lärotimmarna. BerRevElLärov. 1824, s. 41. Kinkigast af allt var .. den uppgift, som förelades det svenska sändebudet i fråga om armékommandot. Forssell i 3SAH 3: 342 (1888).
2) (numera nästan bl. jur.) till FÖRE- I 1: bestämma (ngt) för (ngn); ålägga (ngn ngt), tillhålla (ngn att göra ngt), befalla (ngn ngt). Mig förelades l. blev förelagt .., äv. jag förelades l. blev förelagd att … GR 1: 186 (1524). Vij haffue .. våra thiænare högieligan förelagth, ath the skula låtha siig athnögia med .. sin kosth. Därs. 4: 130 (1527). Gubben hade kolik och blef förelagd att icke äta. Thomander TankLöj. 49 (1825). Hof-R(ätte)n .. förelade klaganden, vid talans förlust, att (osv.). 1NJA 1874, s. 200. — särsk.