Citat:
Ursprungligen postat av evolute
I en väteatom så har vi olika elektronskal betecknade med ett heltal n = 1, 2, 3, .... När elektroner hoppar mellan dessa elektronskal så får vi absorption eller emission av elektromagnetisk strålning med olika våglängder. De olika våglängder som fås när en elektron hoppar mellan n = 1 och n= 2, 3, 4, ... kallas Lymanserien. Hoppar elektronen mellan n = 2 och n = 3, 4, 5, ... så har vi Balmer serien. Paschenserien är den för vilken elektronerna hoppar mellan n = 3 och n = 4, 5, 6, ... I ditt exempel sätter du alltså m = 3 och n = 4, 5, 6, ...
Det jag inte förstår med frågan är att de frågar efter den näst kortaste våglängden. Vi har nämligen oändligt många övergångar mellan n = 4 och n = ∞ och den kortaste våglängden är den för n = ∞. Den näst kortaste våglängden går inte att definiera. Menar de inte den näst längsta våglängden? Det skulle svara mot n = 5.
Tack före förtydligandet! Det var precis det jag också vart lite funderam över. Den näst kortaste borde ju då vara n=∞-1. Kanske ska vara den näst längsta ist?
En annan sak jag fastnade över var att få fram λ om man endast vet vinkeln mellan de två emitanslinjerna. Jag fick då fram α=7.5 grader, och spaltavståndet till (0,001)/300 m. Om jag då utgår från formeln λ=d*sin(α) / n , där n=1 får jag lambda till 3.1*10^-6 m. Kan det verkligen stämma? Emitanslinjerna jag utgår ifrån är de första man ser med hjälp utav en spektrometer.
Hur ska jag få λ att stämma? Ska tydligen bli 435 nm.
