Kvinnors misshandel av barn

Även jag sitter på erfarenhet som är totalt motsatt din.

Detta kan naturligtvis även gälla för män.

Om din erfarenhet är att det finns skickliga tjänstemän inom det allmäna, så delar jag också den. Det är inget konstigt med det - det är så det ska vara.

Det allvarligare, som jag nämnde, är att det finns många och grovt oskickliga tjänstemän. Har du missat dem så kan jag bara gratulera dig till att ha sluppit obehagliga upplevelser som kan få änglar att tappa hoppet om mänskligheten.

Har du därtill aldrig gjort erfarenheten att kvinnor misshandlar barn så är det naturligt att du slipper reflektera över att detta fenomen inte behandlas vidare yvigt i offentlig debatt eller hos sörjande myndigheter.

vi diskuterar kvinnors våld i denna tråd. skriv i någon annan ist.

Psykisk misshandel är värre än fysisk. Min sons mamma, som är socialsekreterare till yrket, nekade vår 10-årige son att åka
på matlagningskollo i augusti. Ingen motivering som vanligt. Det är väl en av ett hundratal nekade aktiviteter de senaste 2-3 åren. Värst var det när vi köpt 30 biljetter till sonens fotbollskompisar och fick nej på att sonen skulle få bjuda dem på VM-kvalet mot Ungern på Råsunda. Men hon är kvinna, invandrare och socialsekreterare så hon får naturligvtis göra så. Offentliganställda kvinnor är legitimerade att trakassera privatanställda män och deras barn.

Min sons mamma har anlitat en kriminell grannfamilj, med bl a flera narkotikadomar på sig, att övervaka oss. Det har tydligen pågått i ca ett år och jag fick reda på det för några veckor sedan. Jag har naturligtvis berättat det för min son och frågan är hur han senare i livet ska förhålla sig till att han mamma anlitat kriminella för att övervaka honom och mig när han är hos mig?
Fysisk misshandel sätter också sina spår, men den här typen av aktiviteter är psykisk misshandel på hög nivå och lär sätta sina spår för resten av livet.

Sonen försökte förhandla med sin mamma om att åka till Matlagningskollot på Barnens Ö igen. Svaret blev nej. Och vi konstaterade, ännu en gång, att hans mamma är psykiskt störd. Vi kom överens om att han aldrig ska laga mat hemma hos mamma. Om hon inte låter honom åka på matlagningskollo så ska hon naturligtvis inte få någon mat lagad av sin son. Han och jag får fortsätta lära honom matlagning hemma istället.

SCN, du sitter i en knivig sits.
Det är svårt som attan att förklara för pojken vad som är sant och vad som är rimligt att lägga på honom - hos mor eller far.
Det riktigt svåra, tror jag, är att försöka förklara sanningsenligt och diskutera sakligt vad han erfar hos modern.
För att kunna bli en vettig människa måste han få tillfälle att tala om vad som är sant och han måste erfara att någon lyssnar till vad han klurar på och hjälp att begripa det. Det är då det blir svårt att inte tala fördömande om det som du (kanske befogat) upplever som illmarigt hos modern. Speciellt om hon inte skulle tvekat en sekund att i motsvarande situation baktala dig för allt vad tygen håller.

Det låter som att det är ett riktigt högriskområde där ute i Djursholm.

Menar du på fullt allvar att du berättat för din son att hans mamma har hyrt junkies för att övervaka er? Är du på riktigt?

Oavsett om det är sant eller inte lär knappast grabben må bättre av att känna sig förföljd. Snacka om psykisk misshandel. Att du och ditt ex hatar varandra betyder inte att er son gör det.

Stackars grabb säger jag bara...

Håller med fullständigt.
Här låter det som om barnet sitter emellan, när två personer inte klarar att ta sitt vuxenansvar och sätta barnets behov i första rummet.
Sorgligt.