Sluta se ner på psykiskt sjuka människor.

Det är ju inte konstigt att det finns en aversion mot psykiskt sjuka.

För det första kan psykotiska och på andra sätt psykiskt sjuka människor ställa till med så oerhört mycket skada och lidande. De som inte har tendensen att undvika dessa sjuka och hålla sig borta från dem drabbas värst.

För det andra påverkas vi ju av andra människor. Den som umgås med psykiskt sjuka påverkas alltså negativt. Detta drabbar anhöriga och inte minst barn i mycket stor utsträckning.

För det tredje yttrar sig den psykiska sjukdomen i uttryck och tolkningar som är absurda, destruktiva och på alla sätt dåliga för både den enskilde människan och samhället. Det är ju detta som ligger i själva definitionen av psykisk sjukdom. Att inte undvika sådant vore därmed fel.

Vad jag har sett så finns det många människor som tappert försöker hålla kontakten med vänner som blir psykiskt sjuka, familjemedlemmar m.m. Men de får i regel bitter ångra detta, förlora år av sina liv och till slut ångerfullt inse att det bästa de hade kunnat göra var att avbryta kontakten med en gång.

Där tror jag du slog huvudet på spiken. Jag, som har otroligt liten erfarenhet av psyksjuka individer, kan vid närmare reflektion över mitt sätt att tänka se det på detta viset. Jag ser svaga karaktärer, inte vanliga människor som blivit drabbade.

Högst ignorant, såklart. Men man måste ju komma till insikt med sitt eget synsätt innan man kan ändra på det. (Fick igår reda på att en av mina bästa vänner käkat antidepressiva i över ett halvår, och inte vågat berätta för mig).

Tråkigt att det ändå finns människor som resonerar på såhär naiva vis, att man hellre bryter eller säger upp kontakten med en psykiskt sjuk individ i fråga enbart för att det kan påverka en själv på något sätt negativt. Jag själv som har erfarenhet av psykisk ohälsa skulle kunna påpeka att jag knappast hade varit vid liv idag om det inte hade varit för mina anhöriga såväl närmaste vänner, som stöttade och ställde upp för min skull. Klart att de insåg att man mådde dåligt men det var inte heller någonting jag varken kunde kontrollera eller motverka själv. Människor med psykisk ohälsa mår nog bäst av att se att det finns folk runtomkring som bryr sig om en och ger en kärlek, utan omtanke och vänskap bland de psykiskt sjuka i Sverige hade nog självmords frekvensen varit lika med Japans här i landet.


Förstår din vän mycket väl i detta sammanhanget då man blivit matat med info om att det är sjukt, fult och äckligt att äta SSRI och andra mediciner, folk vill slippa hamna i fack i betraktarnas ögon, därav går man bakom ryggen.

Vad jag skrev är motsatsen. Människor ägnar år att att försöka få det att fungera, under stort lidande.

Psykiskt sjuka är ofta väldigt isolerade, eftersom anhöriga, vänner, grannar med flera till slut, genom en lång process, har fått nog.

Visst finns det de som faktiskt mår dåligt, men det finns ju även en placeboeffekt och en mode-effekt, jag är övertygad om att om ingen kände till borderline, depressioner och annat så skulle de som faktiskt inte lider av sjukdomarna må mycket bättre.

Jag ser inte ner på psykiskt sjuka men visst har man fördomar.

Hur ska någon som inte mått dåligt kunna förstå hur den sjuke mår? Har du inte varit där själv så kan du inte förstå...

Självfallet. Det är inte viktigt att omgivningen förstår hur den sjuke mår, däremot är det bra om omgivningen förstår att personen ifråga inte mår bra. Om man - genom att vara öppensinnig och inte sådär äckligt arrogant och inskränkt som många kan vara - kan komma till den insikten, förbättras chanserna att man förhåller sig på ett sätt som gör att den psykiskt sjuke kan må bättre.

Själv har jag blivit närmast mobbad av lärare när jag gick i skolan, för att jag var lite speciell. De konspirerade mot mig, pressade mig att berätta "sanningar", påstod att jag var en lögnare m.m.. Detta har varit en stark bidragande orsak till att sänka mitt redan låga självförtroende.

Mvh

Det handlar inte om att se ner på psykiskt sjuka, snarare handlar det om att man inte orkar. En psykiskt sjuk kan ha en ganska stark förmåga att sänka sin omgivning, det är oftast en väldans massa gnäll och negativa tankar som sprids. Verkligheten upplevs vanligen som mycket negativ av den psykiskt sjuke och när en person beter sig på det viset så blir det jobbigt för andra och umgås med den.

Den psykiskt sjuke kan ju pröva och umgås med någon annan psykiskt sjuk så får man pröva själv.

1+

möjligtvis om man pratar om psykisk ohälsa redan i skolan så kanske det blir mindre abnormaliserat?

Absolut! Kanske är det svårt för människor att få en förståelse för något som de själva inte förstått, upplevt eller kan greppa? Om man inte vet vad det innebär att vara psykiskt sjuk, så har de nog svårt att förstå hur det känns, fungerar och är när psyket inte funkar som hos "normala" människor (friska människor).

Det är oftast de som ser ner på psykisk sjuka och hånar dem som är mest störda. Ganska ofta är det de som mår som sämst också men de är för stolta för att inse det.