Citat:
Ursprungligen postat av
il-ciclone
När man pratar om bevisläget räcker för fällande dom:
Hur mycket liknar eller inte liknar detta mordet på Malin i Husum där mördaren till slut blev dömd om jag minns rätt bara på att man till slut lyckades identifiera ett enda DNA spår man haft länge.
Olofs serierunk historier under tvång från "gänget" har jag för mig att domstolen uttryckligen valde att bortse från som helt osannolika. Har inte domen kvar så jag har inte ordagrant vad det stod.
JJ:s historier känns ju nästan lika osannolika att han släpar in en halvdöd dam in i en lada, först med motiveringen att han "inte ville bli inblandad", och när det verkade för dumt, ändrade sig till att han blivit tvingad av okända personer.
Kan domstolen resonera likartat, d.v.s. att hans svammel är så osannolikt att det inte skall tillfästas någon betydelse ?

tack för hjälpen.
Jag var tvungen att snabbt leta upp domen.
Malinfallet illustrerar snarare precis den distinktion jag har pratat om, domstolen får förkasta en osannolik alternativ berättelse, men det måste fortfarande finnas en tillräckligt stark positiv bevisning för åklagarens gärningspåstående.
HR säger där uttryckligen att man lade avgörande vikt vid ett flertal omständigheter, vittnesiakttagelser om Malins färd, obduktions- och fyndplatsuppgifter, tejp och viskosfibrer som hittats hos mannen samt DNA-spåret. Först den samlade bevisningen gjorde mordet styrkt utom rimligt tvivel.
Här har vi JJ,s DNA på Gerds strumpa har en redan känd möjlig förklaring, han medger att han släpade henne i benen/fötterna. DNA på väskan visar ytterligare kontakt.
Frågan blir därför vilken övrig bevisning som, tillsammans med DNA,t, gör att just mord/medhjälp blir den enda rimliga slutsatsen?
TR kan säga "Vi fäster ingen tilltro till JJ:s förklaring" kort och gott.
Eller uttryckerJJ,s berättelse om de andra männen, varför han flyttade Gerd osv. är så osannolik att vi lämnar den utan avseende.
Men därefter kvarstår frågan:
Vad visar åklagarens bevisning?
Domstolen får förkasta en osannolik alternativ berättelse, men det måste fortfarande finnas en tillräckligt stark positiv bevisning för åklagarens gärningspåstående.
I Malin fallet var inte DNA spåret avgörande utan en del av de objektiva bevisen i sin helhet.