Dubbelmordet i Brattås, Härnösand 2005 - man i 45-årsåldern åtalas

Det kan inte vara någon generell regel. Själv har jag samma storlek idag vid 65 års ålder som jag hade när jag var 20.

Den Sista Avverkningen - en kvistig kärlekshistoria.

Dendrofil-teorin - så här kan det ha gått till - och jag blandar hejvilt uppgifter från FUP med egna påhitt. Det blev en mindre novell så jag delar upp den i två delar.

Del 1.
Även fast större delen av Sveriges landyta täcks av skog bär större delen av dessa skogar på tydliga spår av mänsklig påverkan. Det är bara runt 10% som kan räknas som gammal skog - och det är stora och tydliga skillnader mellan dessa typer av skogar.

Skogen på Tors marker var av det äldre slaget, det var därför han avverkade, och hade blivit upplyst av skogsbolaget att hans skog var så gammal att den hade börjat ruttna. Rutten skog ger inga pengar, men den skapar nåt viktigare, biologisk mångfald. Därmed får kan man dra slutsatsen att skogen på Tors fastighet var en väldigt fin plats.

I förhören berättar Johan att han började vandra omkring i området runt Vårdkasen/Brattås direkt när han flyttade till Härnösand sommaren 2004. Han gissar på att han har varit där ett hundratal gånger, och att han var ute i flera timmar åt gången - och den livfulla skogen på Tors marker kan ha varit anledningen till att han sökte sig dit.

Det innebär nödvändigtvis inte att han förälskade sig i ett träd (även om det ger denofil-teorin en mustigare ton) för han kan ha förälskat sig i hela platsen. Det kan ha varit ett ställe som gjorde honom lugn och avslappnad. Så de som tycker att träd-juckande är allt för magstarkt kan föreställa sig att han fick en andlig/religiös relation till ett träd istället. Som han likt dendrofil-mördaren i USA betraktade som heligt. https://www.coalitionforthemurderedandmissing.org/matthew-hoffman-murderer-with-dendrophilia/
Han brukade kanske sätta sig under en lummig gammal hägg, luta sig mot stammen och berätta för trädet om sina bekymmer och tankar om livet. Och eftersom han var så ensam kan han ha upplevt att det trygga trädet gav honom det stöd han behövde - utan att han behövde svara på jobbiga frågor.

I början av februari 2005 påbörjade Tor avverkningen av gissningsvis ett ca 2 hektar stort skogsområde. Det säljbara virket forslades fram till landsvägen nedanför Tors hus och enligt Tage Fryklunds vittnesmål hämtades virket upp av en timmerbil under pingsthelgen den 15-16 maj.

Det var 4,5 kilometer mellan Johans lägenhet och huset i Brattås. Så under vårvintern besökte han troligtvis inte platsen och häggen, eftersom det skulle bli för jobbigt att ta sig fram dit genom snön. Och om man kan lita på äldre väderobservationer så var det regnigt och kallt under maj månad 2005 - så den 31 maj kan ha varit första gången det året som Johan gav sig ut för att besöka platsen. Och det kan ha gått till på följande sätt:

Ångesten rev, han hade svårt att få luft, och kallsvettades ymnigt. Men snart skulle han vara framme, det var inte långt kvar till häggen nu, och då visste han att trycket över bröstkorgen skulle lätta. Han försökte koncentrera sig på att han äntligen skulle få se sin älskade hägg stå i full blom och bara tanken på att få sätta sig under den brud-lika trädkronan och dra in den söta doften i lungorna dämpade hjärtslagen något. Men de negativa känslorna tog snart över igen. För han kände sig så misslyckad över att han hade hoppat av ytterligare en utbildning. Snart är han pank också. Och som om inte det vore nog hade hans mamma precis ringt och berättat att hans pappa var döende.

Hans pappa skulle dö. Utan att han skulle hinna leva upp till faderns förväntningar. Han hade inte ens tordats berätta för dem att han hade misslyckats fullfölja utbildningen. Eftersom han var väl medveten om vad hans pappa skulle säga - han skulle håna honom, kalla honom för en kärring, och säga att det aldrig kommer bli nåt av honom.

Under tiden Johan tar sig fram genom skogen ältar han pappans utskällningar och elaka kommentarer - och blir allt mer förbannad över att hans pappa har rätt - han är ett jävla misslyckande! Som aldrig kommer klara av att ta en akademisk examen.

När han med sammanbitna käkar närmar sig platsen inser han att något är fel - det är så tyst, och ljust! Han skyndar framåt och oförmögen att ta in vad han ser stapplar han ut i hyggeskanten. Skogen är borta!
Han slutar andas då han känner igen stenblocket som stod alldeles i närheten av häggen. Nu står stenblocket ensamt kvar i den gassande solen - med häggens döda grenar utspridda runt sig.

Någonting inom JJ brister - kanske är det hans hjärta - och han faller ner på knä i den fuktiga marken och kastar huvudet bakåt och ylar likt en övergiven varg. Sorgen är övermäktigt, verkligheten försvinner, han är inte Johan längre - han är en varg!
Han reser sig upp och vädrar i luften innan han riktar blicken mot de djupa traktorspåren i den mossiga marken - och med bakåt-fällda öron och blottlagda tänder börjar han följa dem i rask takt.

Del 2.
När Johan kommer fram ur skogen är vedbacken det första han får syn på - och ryggtavlan på en man som drar en hugg-kubbe i en skottkärra mot en stor lada. Kvar ute på vedbacken finns en yxa. Den ligger uppepå en stor björk-vedklabbe och den vassa eggen blänker i solskenet.

Yxan lockar på honom och utan att tveka marscherar han dit och grabbar tag om yxskaftet och följer halvspringande efter mannen in i ladan. Han hör honom stöka runt där inne - men mannen som har hörlurar på sig - märker aldrig av honom då han höjer yxan och drämmer till honom i huvudet.
Då mannen faller ihop är han så adrenalin-påverkad att det andra slaget kommer av sig självt. Men sekunderna därefter - då han stirrar på blodpölen som breder ut sig på golvet - börjar han inse vidden av vad han gjort.
Han släpper yxan och rycker åt sig några klädesplagg som hänger på en vägg i närheten och försöker panikartat täcka över mannen i ett lönlöst försök att få handlingen ogjord.

Samtidigt som Johan smiter in i ladan går Gerd förbi ett fönster på väg in i badrummet med två krukväxter. Hon får bara en skymt av mannen då han försvinner in i ladan, och tänker att det troligtvis är nån granne som kommit för att besöka Tor. För stunden bryr hon sig inte så mycket om det, utan ställer in växterna i duschen och spolar av dem vinter-dammet. Men på väg tillbaka mot köket märker hon att det inte står någon bil på gården och eftersom hon inte kände igen kroppsformen på personen blir hon nyfiken på vem det kan vara. Så hon går ut till ladan för att se vem besökaren är, för hon behöver kanske sätta på en kanna kaffe och plocka fram fikabröd.
Det är tyst i ladan då hon går in genom porten. Men det hörs att någon rör sig inne i verkstan så hon ropar: ”Tor! Är du där?”

Då Johan hör kvinnans röst och därefter ser hennes skräckslagna ansikte i dörröppningen sträcker han sig reflexmässigt efter yxan. Under en lång sekund stirrar de sedan stumt på varandra innan hon ger ifrån sig ett närmast djuriskt läte och börjar springa mot huset. Instinktivt rusar Johan efter - han måste få tyst på henne, han klarar inte av oljud, och hennes skrikande påminner honom om vad han gjort. Strax före altanen snubblar hon och innan hon hinner ta sig upp slår Johan yxan i huvudet på henne. Hon tystnar omgående och han släpper yxan till marken.
Han är extremt andfådd, och ser sig flåsande omkring, synen är suddig, och hjärtslagen dånar. Han förväntar sig att det när som helst kan dyka upp någon annan person i dörröppningen till huset, men är förmögen att röra sig. Han står han bara där medan tankarna rusar - Han har dödat två människor! Vad ska han göra nu?!

En bil som passerar på landsvägen nedanför huset får honom att kvickna till och han hukar sig ner bredvid kvinnan för att undgå att bli upptäckt. Hon ger ifrån sig ett rosslande läte och i rädsla över att hon ska börja skrika igen bestämmer han sig för att dra in henne i ladan. Men då han grabbar tag om fotlederna och drar henne mot ladan börjar hon till hans fasa skrika allt högre.
”Tyst! Du måste vara tyst!” väser han, mellan sammanbitna tänder, och ser sig oroligt omkring.
Men hon gör inte som han säger, så när han har fått in henne på verkstadsgolvet, hämtar han yxan framför altanen. På vägen dit plockar han upp en sko, ett par glasögon och ett trasigt armband som han slänger in under huset i samband med att han tar upp yxan. Sedan går han tillbaka mot ladan.

Kvinnan tittar upp på honom då han kommer in i verkstan igen och gör ett lamt försök att skydda sig då han höjer yxan. Han känner ingen barmhärtighet - för hennes skränande har retat upp honom. Men då hon äntligen tystnar släpper han yxan och flyr på darriga ben tillbaka till skogen. Han ser sig om flera gånger, rädd för att någon ska förfölja honom, och tar sig upp på en höjd där han kan sitta och bevaka huset.

Han kräks, gråter, och tänker på vad hans pappa ska säga om han hinner få reda på det här innan han dör, medan timmarna går. Han sitter där ända tills det blir natt. Då först, när han är säker på att det inte är någon annan i huset och att ingen besökare kommer dyka upp, går han tillbaka. Det tar emot, men hans plan är att hämta yxan och försöka skapa en inbrotts-liknande scen i huset.

Redan på avstånd hör han radion inne på altanen, men innan han stänger av oljudet går han in i ladan och tar på sig ett par av Tors arbetshandskar. Han stänger även av radion i köket för att kunna koncentrera sig på andra ljud. Men han har aldrig gjort något liknade förut, och eftersom han är pedantisk lagd och vill ha ”inbrottet” snabbt avklarat gläntar han bara på några skåp och lådor. Däremot sörplar han vatten direkt från kökskranen och tuggar i sig två kanelbullar som han hittat i en påse på köksbänken under tiden han söker igenom huset.

När han hade hittat några dokument i en tygpåse som verkade viktiga, och en handväska med en plånbok i, kände han sig nöjd med brottsplatsen. Men yxan var kvar, och det var mörkt inne i ladan, så han var tvungen att tända belysningen för att hitta rätt på den. Den låg på golvet strax bakom kvinnan så han skulle behöva kliva över henne för att komma åt den. Men åsynen av henne störde honom så han tog ett av plaggen som täckte Tor och lade över henne innan han tog sig förbi. Den blodiga yxan torkade han av med en trasa innan han med yxan i ena handen och handväskan och tygpåsen i den andra sprang han tillbaka mot skogen.

Han sprang inte långt utan gjorde ett kort stopp när terrängen blev allt för snårig. Han var dessutom väldigt svag i benen och hade börjat lipa igen. Han torkade bort tårarna och snoret med baksidan av handsken innan han plockade upp plånboken ur handväskan. Det fanns inte mycket pengar i den, några hundralappar bara, så han tog dem och ett bankkort innan han hivade in handväskan och påsen i ett ogenomträngligt hallon-buskage. Men handskarna behöll han på och yxan tog han med sig då han gick mot hygget där häggen hade stått.

Han kände ingen som helst sorg över att han hade dödat två människor, han var likgiltig inför deras öde, men då han lyfte upp den största av hägg-grenarna och vyssade den i famnen grät han hjärtskärande. Han kunde inte lämna kvar resterna av den här på det sönderkörda hygget. Egentligen ville han samla ihop och ta hem alla grenarna. Men då det skulle vara praktiskt omöjligt högg han istället av alla kvistar på den största grenen och samlade ihop dem i en bunt för att lättare kunna transportera hem grenen och kvistarna genom skogen. Det tog inte lång tid och när han var klar begravde han yxan och handskarna i marken bredvid hägg-stubben.

Klockan var strax efter två på natten då han kom hem till lägenheten, men han lämnade bara av grenen och pinnarna i hallen innan han gick ut igen och begav sig mot centrum. Han hade fortfarande kvar bankkortet, och under tiden han gick mot McDonalds, gnuggade han det frenetiskt med jackärmen för att inte lämna några fingeravtryck. Restaurangen var naturligtvis stängd, men som vanligt cirkulerade ett gäng ungdomar omkring på parkeringen i sina epatraktorer. Så när han satte sig ner på en parkbänk och lade ifrån sig bankkortet visste han att någon snart skulle lägga märke till det. Och om någon annan skulle använda kortet skulle den personen och inte han bli misstänkt för morden.

När han kom hem till lägenheten igen var han så slut att han sjönk ihop på hallmattan bredvid hägg-grenen och pinnhögen. Och fastän det senaste dygnet hade varit ett helvete kände han sig fullständigt trygg och lugn då han lade kinden mot den svala barken på grenen. Han blundade och lyssnade - och som vanligt sa häggen precis det han ville höra: ”Du gjorde rätt Johan. Du var duktig!”

Lägg ner nu

Du presenterar en helt osannolik teori pga ett par sänglakan med trädmotiv och några växter i hans lägenhet.

börjar bli tjatigt detta.

Åklagarens tanke med denna bevisningen går rimligen att hitta i hennes slutplädering (liverapporteringen) i övrigt kan det ju finnas många syften med att lägga sådan tyngd på denna bevisning, som t ex:

1. Att beslå J.J med (ytterligare) en lögn och därmed påverka rätten i deras bedömning av hans trovärdighet. J.J har ju under hela förundersökningen hävdat att han endast släpat in kroppen och därefter avvikit helt utan att ta med sig, förflytta eller gömma några av offrens tillhörigheter.

2. Samt även påvisa/påverka trovärdigheten och belysa potentiella motiv eller avsikter/uppsåt, eftersom att det utefter J.J:s förklaring inte finns en enda anledning att befatta sig med offrets handväska - men ändå har han uppenbarligen gjort det.

3. Att koppla J.J till bankomatkortet och arkivpärmen. För givet att dessa försvunnit och givet att bankomatkortet försökt användas så ligger det ju nära till hands att den som rotat i handväskan även tagit dessa - då i vart fall bankomatkortet som rimligen legat där i.

4. Att koppla J.J till mordet på GV. Åklagaren känner nog att det kan bli svårt att styrka J.J som gärningsman till T.Ö död. Att däremot ha DNA-träffar på både G.V kropp, och hennes tillhörigheter, gör ju att man kan koppla J.J till i vart fall det mordet.

5. Att motbevisa alternativa gärningsmän. Här har ju den tilltalade hänvisat till TVÅ andra gärningsmän, men det finns inte ett enda DNA-spår från någon av dessa två (minus tuggummipappret då) men däremot finns TVÅ DNA-träffar från honom själv.

6. Att sätta en ordningsföljd. För det finns ju endast två alternativ; antingen att G.V haft med sin handväska när hon stöter på den tilltalade/alternativa gärningsmännen, eller att hon inte haft det. För oavsett om hon hade med sig handväskan eller inte så måste ju rimligen J.J kommit i kontakt med denna efter hennes död. För han hävdar ju bestämt att han inte varit inne i huset eller haft någon kontakt med G.V innan han ser att hon dödas av gärningsmännen. Så någon tid/möjlighet att komma i kontakt med handväskan har ju inte funnits innan hennes död.

Snyggt! Jag tror du kan vara inne på något här.
Min egen tes är inte att Johan kände band till ett speciellt träd, utan till skogen. Och kände stark avsky inför avverkningen.

Medhjälparna kan ju ha använt handskar.
Åklagaren utesluter ju inte andra gärningsmän.

Jo då, det finns forskning om just detta. En hel del.
För en trovärdig källa, slå upp
Harvard Health Publishing, 29 november 2018, artikel "why your feet get bigger as you age."

Större skostorlek per 10:e år stämmer förresten perfekt in på mig själv. Har ökat 1 hel storlek på 20 år. Inget ovanligt.

Jag befinner mig på ett ställe utan min dator samt stundtals ofullständig mobil uppkoppling.

Har han berättat att var inne i huset och snokade? Fy f-n att träffa på en sådan i sitt hem på landet.

Precis. Och f.n. har vi inga bevis gällande Tor.

DNA på flera ställen kan förstås visa till ytterligare bevisbörda. GM har inte bara vidrört väskan på utsidan, utan medvetet öppnat den och grävt runt inuti, naturligtvis i hopp om att finna något av värde. Och det blev kreditkortet. Hade JJ bevisligen kunnat få ut pengar hade man kanske åberopat rånmord? Eller kan det bli fråga.om detta även i avsaknad av "byte", månntro?

Nu får försvaret eld i baken och blir tvunget att försöka motbevisa. Men kontaminering av bevis på insidan av en handväska verkar svårbevisad. Den är alldeles tydligt inte av korgdesign (öppen) så detta tror jag inte kommer att räcka särskilt långt i rätten.

Det avslitna klockarmbandet tyder på yllerligare medvetdn styrkehandling. Glasögonen och den ena skon skulle inte en oskyldig person "ta hand om" och till hälften behöva gömma åt "de andra" -- som tydligen ändå givit sig av.....

Hoppas att bevisningen räcker för dådet pä Gerd. Dubbelmord tror jag inte den räcker till enligt vad som hittills framkommit.

Har åklagaren några ess i ärmen, månntro?

Tack, det var du och regnvädret som inspirerade mig. Och likt dig tror jag att avverkningen faktiskt kan ligga bakom morden - för jag har själv känt lust att döda då jag har förlorat mina kantarell-ställen😉