Citat:
Ursprungligen postat av
Klarlack
Dubbelmord ger livstid. Dock i detta fall finns 2 risker:
1. Ju längre tid som gått, ju lägre straff. Fullständigt vansinnigt, borde vara tvärtom naturligtvis.
2. Det var 2 på plats och de flesta känner nog till Ernst Olsson i Lindome 1990 som ihjälslagen med stekpanna. Rätten kunde inte visa vem som höll i den och ännu en gång visar svenskt rättsväsende sin hjärntrust och friar männen.
I värsta fall döms Johan Jacobsson till brott mot griftefriden.
1. När det gäller tidsaspekten och att det förflutit lång tid mellan brottet och domen, så handlar det om "behovet" av ett långt/längre fängelsestraff. Dvs att om man utför ett brott och därefter under flera år lever ett förhållandevis välordnat liv, där man arbetar, har fast bostad, kanske har familj och det inte finns någon historik om liknande brottslighet - Så kan det vara väldigt svårt att argumentera för ett långt/längre fängelsestraff. Enkelt sätt så får man se till varför man överhuvudtaget dömer personer till fängelse. I Sverige är ju detta en kombination av allmänprevention, individualprevention och rehabilitering. Därför måste man alltid ha ALLA dessa parametrar i åtanke. Ponera att man fått tag på gärningsmannen direkt och därefter kunnat döma honom. Då hade han uppfyllt ALLA "krav" för ett långt fängelsestraff; Han skall/måste avskräckas från att göra detta igen, man måste förhindra honom från att göra liknande brott/ samhället måste skyddas från en sådan person, personen måste under lång tid rehabiliteras så att han inte hamnar i detta igen och slutligen skall offren ha upprättelse för det hemska som som varit med om senaste månaderna/året. Detta skall sedan ställas mot: En person döms för brott flera år efter att brottet begåtts (i detta fall 21 år senare) också kollar vi på "kraven". Personen skall avskräckas från att göra liknande brott - Han har alltså inte gjort något liknande/grovt brott (eller ens något brott över huvudtaget) på 21 år, då behöver han uppenbarligen inte avskräckas från att göra om detta. Personen skall förhindras från att göra liknande brott - Han har alltså inte gjort något liknande/grovt brott (eller annat brott för den delen) på 26 år, då behöver han uppenbarligen inte förhindras från att göra detta. Han måste rehabilitera sig för att inte göra om detta igen - Han har alltså inte gjort något brott under 21 år, så behov av en lång rehabilitering behövs ju uppenbarligen inte eftersom han klarat av denna tiden. Kvar finns då offrets rätt till upprättelse, som alltså är det enda egentliga skälet till att "fullt straff" skall utdömas. Men då skall ju som sagt alla parametrar (allmänprevention, individualprevention och rehabilitering) räknas in i straffmätningen.
Men i detta fallet så finns det enligt min mening ingen risk för reducerat straff, vilket jag klargjort i detta inlägget:
(FB) Dubbelmordet i Brattås, Härnösand 2005
2. Du har helt rätt. Förekomsten av fler alternativa gärningsmän komplicerar ju det hela. Dock handlar det ju om hur bevisningen i övrigt ser ut. Det kan ju vara så att man har bevisning mot aktuell gärningsman som binder honom till själva mordet - och att det då för hans del inte spelar någon roll huruvida han agerat ensam eller haft hjälp av någon.
"
I värsta fall döms Johan Jacobsson till brott mot griftefriden" - Brott mot griftefriden är inte möjligt, eftersom det brottet är preskriberat. Nu har jag ingen detaljkunskap om fallet (så rätta mig gärna) men undrar vad det här griftefridsbrottet skulle vara och hur man skulle kunna styrka det? Att offren hittas döda i ladan övertäckta med filtar säger ju inte så mycket, eftersom dom kan ha förflyttats till ladan och täckts över innan dom dog? Det är ju heller inte så att DNA-träffen visar att han hanterat kropparna efter deras död?