Könskvotera genusvetenskapen?

När det gäller män inom genusvetenskap så har man ordnat det på ett finfint sätt genom att upprätta en egen avdelning. Kritiska studier av män heter den. Detta handlar inte om att förbättra situationen för män utan är ännu ett knep för att sätta kvinnan i fokus.

Men men men?? ojdå, nu passar det med sådana förklaringar, men när det är åt andra hållet, när ni feministgalningar titta på statistik angående frånvaron av kvinnor i olika chefspositioner osv, drar man slutsatsen att ni kvinnor är fötryckta och att det är ett tecken på ett patiarkat. Ni feministstollar är allt för roliga ibland.




ROFLMAO!!!

Feminism jobbar inte för FEM FUCKING ÖRE för att förbättra situatoinen för män, feminismen är en ideologi för kvinnor, inget annat.

Visst finns det säker någon jude här och där som tror att Nazismen jobbar för dem, men flertalet inser att Nazism är direkt skadligt för judar och dess kulturarv.

Inte för att vara petig, men Connell är ju iofs inte längre man.

Vad förvånad man blir av det freya nyss skrev.


Feminism handlar inte alls om att förbättra situationen för män, det är ungefär som Aftonbladet som har Lena Melin då och då, ledarsidan och kultur som intellektuell kosmetika för att peka på något när man ställs mot väggen för all ren skit man publicerar och det faktum att man har successivt blivit en låg porr- och våldstidning.

Och exakt var hittar du en vetenskaplig genusavdelning med det namnet? I din fantasi möjligen.

Inte för att vara konservatist, men var man en man innan operationen så är man nog en efteråt också.

Jag är inte någon feministstolle och är emot kvotering. Jag anser inte heller att kvinnor är förtryckta i allmänhet. Du får gärna tycka illa om feminister, men det blir ganska löjligt om du på allvar tror att samtliga tycker samma sak.




Vi pratade inte om feminism. Vi pratade om genusvetenskap. OM du tänker efter lite kanske du inser skillnaden.

Jämförelser mellan feminism och nazism är bara löjlig.

När tramset väl uppfyller adekvata kriterier för att faktiskt kunna klassas som en egen vetenskap så tror jag att intresset lär växa. Nu är det bara en teori fylld av hål. Förhoppningsvis lyckas man täppa till dessa hål med något mer vetenskapligt än politisk korrekthet...

Som social konstruktivistisk teori är den intressant. Däremot så är dess mål otillgängligt så länge man väljer att i majoriteten av fallen koncentrera sig på kvinnor. Sen är det ju även en relativt ny vetenskap, och all vetenskap som inte följer den naturvetenskapliga mallen brukar kritiseras. Egentligen förstår jag inte kritiken, jag tycker att det är så självklart att individer formas av sin omgivning och vilka förväntningar som finns på hur man bör agera, bete sig och vara. Att placera en person i ett visst sammanhang påverkar naturligtvis personen åt endera håll, även om det naturligtvis beror på fler saker än miljö.

Japp, och tro det eller ej, men det är faktiskt bra att den kritiseras på ett sådant sätt. Naturvetenskapen har ju med tiden vuxit sig till att bli väldigt slagkraftig när det kommer till att argumentera för sin sak och att definera verkligheten (det är ju svårt att exempelvis hävda att äpplet som lossnar från trädet med största sannolikhet lär falla till marken, för att göra en kortfattad analogi).

Antropologi, samhälls"vetenskap", psykologi och genus"vetenskap" å andra sidan följer inte denna mall lika bra som naturvetenskapen har gjort, och det är något som är viktigt att poängtera. För ingen lär bli klokare av att bara sätta sin blinda tilltro till att något är sant bara för att ett ämne plötsligt har tillåtits nå akademisk status.

Kritiken är också något som lär tjäna alla i slutändan då studenter inom dessa nyare "vetenskaper"/teorier på så sätt får press på sig att utveckla dem och om det nu ligger en avsevärd mängd sanning bakom argumenten så lär de en dag lyckas uppnå samma kriterier som naturvetenskapliga ämnen gör. Kritiken fungerar alltså som en "redig spark i arslet" på nuvarande studier till att pressa sig till det bättre.

Vad som dock är lite oroväckande för dessa nyare teorier är politisk korrekthet. Egentligen borde inte politik beblandas med vetenskap, men i genusvetenskapen så har detta hänt. När opinionen och till viss del maktgiriga nationsledare sanktionerar en teori, så brukar det leda till att den välmotiverade kritiken som riktas till teorin ifråga inte lyssnas på. Jag menar, om du hade belönats med titel som "framstående professor" inom en teori och även många av människor med maktpositioner inom den politiska och akademiska världen sanktionerar din position, vad har du då för anledning att ens ta hänsyn till kritik av teorin ifråga?

Visst, i en idéell värld så hade alla vetenskapsmän varit mån om att försöka utröna sanningen, men verkligheten är ju som bekant inte lika bekväm, och det finns många kvacksalvare och idioter på akademiskt sanktionerade poster som enbart sitter och njuter av att den politiska korrektheten spelar dem i händerna för tillfället. Du kan exempelvis jämföra det med doktor Josef Mengele under Hitlers regim i tyskland. Inte fan gjorde hans experiment mänskligheten någon tjänst egentligen men det stoppade ju inte honom från att utföra dem. Och eftersom att han var politiskt korrekt och på så sätt hade stöd från den styrande regimen så fick han ju fortsätta.

Nu är ju inte mitt syfte med jämförelsen att påstå att genus-studerande skulle vara galna nazister som vill utföra grymma experiment på människor, min poäng är att den politiska korrektheten i sig gynnar bluffmakare och navelskådande den leder också till att viktig kritik mot den eventuella teorin ifråga förbises eller helt enkelt struntas i för att den är för obekväm.

Så, för att summera: kritik för att en teori inte lyckas uppfylla samma kriterier som naturvetenskapen gör är bra kritik, då det bör leda till att man arbetar hårdare för att utveckla och raffinera teorin ifråga. Blind, politiskt korrekt acceptans å andra sidan är döden för vetenskap. Och om jag ska vara ärlig så har både psykologi och genus"vetenskap" fått lida av lite för mycket sådant för att teorierna ifråga ska gå att respektera som något mer än just teorier.


Det är det som är grejen med vetenskap. Man kan inte utgå ifrån att allt är så självklart, då når man ingen vetenskap. Objektivitet och skepsis är vad som lämpar sig bäst. För om en teori kan överleva detta utan att rasa ihop så lär man bli varse att man är något på spåren.

Så i ett försök att vara vetenskapligt skeptisk samt komma med en egen fundering så håller jag till viss del med dig. En individ blir obönhörligen formad av sin omgivning, men jag tror inte att det nödvändigtvis påverkar exakt HELA individen på ett avgörande sätt. Vissa biologiska orsaker spelar också in (och då menar jag inte nödvändigtvis på ett evolutionärbiologiskt sätt, då jag har en del oplockade gäss med den teorin också ). Och sen har vi ju också de okända vrårna i var individs psyke som varken den medicinska vetenskapen eller psykologin har lyckats förklara än.

Människans psyke är ju fortfarande inte helt kartlagt territorium om man säger så, trots populära åsikter och teorier om den saken.

Min egna fundering kring det kan som bäst beskrivas med en klump lera. Leran är den nyfödda människan, och den blir under livet skulpterad till en viss form. Men inte bara av en och samma skulptör utan flera. En av "skulptörerna" är defintivt uppfostran som människan får av sina föräldrar, en annan är omgivningen som individen ifråga lever i, en annan "skulptör" är de biologiskt betingade aspekterna osv.

En rätt bildlig förklaring, jag vet men om jag ska försöka göra den saklig så kommer det ta ett bra tag att skriva så för tillfället får jag ha den i huvudet istället. Det som jag dock ser som den mest okända faktorn i det hela är att vi inte riktigt än kan svara på vilken av "skulptörerna" som bestämmer eller har det slutgiltiga ordet i hur leran formas. Jag misstänker att svaret på den frågan kan komma när psykologin och neurobiologin har kommit ikapp varandra i sofistikering. När vi kan förstå exakt hur hjärnan fungerar i förhållande till psyket. Detta vet vi ju inte än, då även de mest sofistikerade medicinska verktygen inte kan skilja en galen psykopatmördare från en helt "frisk" familjefar åt via mätningar på hjärnaktivitet och anatomi osv. De kan se helt identiska ut, trots att psyket uppenbarligen skiljer sig markant åt i de båda fallen.

Men, utvecklingen går ju förhoppningsvis framåt, och en dag kanske det slutgiltiga svaret kommer (har en känsla av att det lär vara rätt förbluffande), men idag finns svaret inte. Så det man kan göra är att försöka hitta på förklaringsmodeller och teorier, utsätta dessa för hård kritik och se vilka som bär eller brister. Och för guds skull inte bara acceptera vissa teorier för att de är sanktionerade av politisk korrekthet. Det är anti-intellektuellt om något...

Herregud, du har rätt. Robert William Connell heter nu Raewyn Connell. Vilken sjuk och vidrig individ! Först skriver han en massa böcker om manlighet, sen går han och inverterar sin penis, skaffar bröst och säger till alla att han nu plötsligt är en "kvinna". Fan heller, han är inget annat än en könsstympad gubbe med silikonbröst!

Är det vad du kallar att "förbättra situationen för män"? Vad kan en sån sjuk och förvirrad äckelgubbe lära mig om manlighet, frivol? Han har ju inte lyckats så jättebra med sin egen manlighet... Det är lite som att en emo skulle skriva en massa litteratur om hur man ser positivt på livet, och sen gå hem och skjuta sig i huvudet. Epic fail.

Genusvetenskap i ett nötskal, kanske. Fy fan asså

Seriöst. Homofobi och idioti är inte någon höjdare, särskilt inte i kombination. Jag orkar seriöst inte diskutera med någon som uttrycker sig lika fördomsfullt och puerilt som dig. Han var förmodligen mer man än du någonsin kommer att bli. Att analysera manlighet och vilka förväntingar som föreligger kring maskulinitet kan man göra oavsett kön, förmodligen jävligt bra också om man känner att man inte passar in i paketet "man", men riktigt så långt kan väl inte du med dina tre fungerande hjärnceller tänka.