Könskvotera genusvetenskapen?

Tanja Bergkvist:
"En enkel koll på könfördelningen bland personalen vid de genusvetenskapliga institutionerna visar att de har långt kvar till sin egen jämställdhetsutopi enligt vilken könsfördelningen ska vara 50-50. Tex är det 89% kvinnor och 11% män vid Genusvetenskap i Lund och det ser likadant ut vid resterande institutioner."
http://tanjabergkvist.wordpress.com/...rteknik-75-hp/

Det är kanske svårt att hitta så pass korkade män så dom platsar där...?

Tanja iz teh shit!

Tjejen vi saknat i debatten. Varför föddes hon inte 1945, så att hon hade varit med bland kårhusockupanterna 1968? Då hade vi haft ett bättre samhälle idag.

Manliga doktorande efterlyses ofta i platsannonser när nya doktorandtjänster annonseras ut. Att intresset lyser med sin frånvaro är väl dock en orsak till att statistiken ser ut som den gör.

Det är ju kul att du funnit en blogg du gillar, men jag tycker det är skrämmande att ni inte kan se någonting positivt i en vetenskap som faktiskt också existerar för att förbättra situationen för män.

Var vänlig och ge oss empiriska exempel på hur detta praktiseras

Det glädjer mig att du frågar. Samtidigt blir jag lite irriterad över hur man kritisera något man uppenbarligen inte har någon koll på? Mansforskning är ett stort ämne inom genusvetenskap. Bo Nilsson har skrivit flera bra rapporter och böcker om maskulinitet. Det finns ett gäng böcker om den nya manligheten och kombination maskulinitet/papparollen. Pittstim är en relativt ny bok om att vara ung man i dagens samhälle och om hur man vidmakthåller sin manlighet. Stephan Mendel Enk har skrivit "Med uppenbar känsla för stil-ett reportage om manlighet" som är en extremt viktig bok om manlig gemenskap, maskulinitet och huliganism. R.W Conell har skrivit om maskuliniteter osv osv. Samtliga är män som skriver om mansrollen och maskulinitet.

Det visar ju bara hur knäppa de är. Jag är man och jag skiter fullständigt i 'maskulinitet' och 'mansroller'. Den där könsfixeringen är sjuklig.
Nej, det är bara att välja - bra eller genus.

Men dessa författare har väl föga gemensamt med genusvetenskapen??? Jag har förvisso inte läst någon av dem, så jag må ha fel, men titlarna räcker långt för att göra en initierad bedömning. Jag efterfrågade empiriska exempel på genusvetenskap som förbättrar sitationen för män. Som jag tolkar saken så beskriver dessa böcker främst hur män ska uppträda för att förbättra situationen för kvinnor. Jag utesluter inte att jag kan ha fel om dessa böcker, men utveckla i så fall gärna vad jag missat.

Tror att många män helt enkelt är förnuftiga och inte vill hålla på med trams, därför det ser ut som det gör. Och att kalla "genusvetenskap" är ett hån mot riktigt vetenskap, det är på samma nivå som kristallterapi och örtbehandling.

På vilket sätt förbättrar denna tramslitteratur situationen för män?

Word, my brother! Vi är alla människor först och främst. Jag bryr mig inte ett skvatt om jag är "manlig" i min roll eller inte. Jag gör vad som faller mig in och låter inte normer styra.

Genusvetenskap förbättrar inte situationen för någon eftersom det inte är en vetenskap i ordets strikta betydelse. Det är en metod för att ge politiska ståndpunkter "vetenskaplig" tyngd. För den (man som kvinna) som inte vill leva i ett könlöst samhälle förändrar genusvetenskap ingenting till det bättre.