Fundering kring ensamhet

Såg ett gammalt avsnitt av 100höjdare där de intervjuade en gubbe uppe i norrland som bodde i bil och nästan helt utan kontakt med omvärlden. Har sett flertal personer från dokumentärer etc som frivillig avsäger allt kontakt med omvärlden för att leva som eremiter.

För mig skulle det tänkas helt orimligt att leva som en eremit, man tappar all levnandssyfte så nu till frågan hur kan man frivilligt vilja leva ensam? kan dessa personer må bra? kan man klara sig på egen hand utan att bli psykiskt sjuk?

fan, om du kan roa dig på egen hand så är det ju lugnt...

man kan inte växa upp på egen hand, men man kan säkert välja att klara sig själv mycket bra på egen hand senare i livet. förmodligen har man antingen blivit sviken eller så har man flytt ifrån något. så gör människor i grupp också, det är därför man hittar stammar och sånt som inte haft kontakt med omvärlden på länge, för att dom flytt ifrån något.

däremot är norrland inget bra exempel, för där väljer oftast människor inte själva om dom vill vara ensamma eller inte. -- http://www.bokus.com/b/9789127114289.html

Kontakten med människor kanske skadar dem mer än ensamhet. De kanske inte passar in i detta samhället då annorlunda personer har större risk att bli överkörda av omgivningen.

Jag tror dock man kan klara sig länge helt ensam. Om man inte hade vänner eller släkt som man tyckte om när man levde ett civiliserat liv i samhället så har man ingen att sakna sen heller.

tack för svar, bättre sent än aldrig. Jo sant du har en poäng i det du säger, men hur ska man kunna må bra utan ett syfte att leva? Allt du gör och allt du är blir av betydelse när du är med andra.