Här kommer min andra tripprapport, den utspelade sig när jag var 17.
Jag hade aldrig hört talas om detta magiska preparat, jag visste inte ens att det var en RC utan tog det för gammal hederlig LSD.
En av mina kranar berättade för mig att det fanns tung syra för 100kr sockerbiten inne, dom var dessutom dubbeldoppade!
Jag och min polare som vi kan kalla Alfons hade aldrig testat riktig LSD förrut, Alfons hade aldrig ens testat någonting hallucinogent men han var mäkta sugen på dom där sockerbitarna.
Vi skrapade ihop våra sista pengar och köpte 6st sockerbitar, vi planerade att ta 2st var och spara de 2 resterande till ett annat tillfälle.
Mötte upp kranen, fick sockerbitarna som då låg inslagna i foliepapper och begick mig efter det hem till Alfons, som hade väldigt höga förväntningar.
Kranen berättade att det skulle räcka med 1 sockerbit, men om vi inte kände efter 1.5 timme så skulle vi ta en till. Okej tänkte vi, och stoppade i oss 1 var och drog under tiden på en skön film!
Efter ungefär 1.5 timme så kände vi inte ett skvatt, ringde besviket upp kranen och berättade att det inte fungerade..
Han förstod ingenting och lovade oss andra grejer om vi inte skulle känna någonting, för han hade nämligen trippat på samma bitar några dagar tidigare och det slog på bra.
Vi väntade en stund till, tryckte i oss en halv sockerbit var och satte oss och glodde på filmen igen. Efter ca 45 minuter så åt vi upp halvorna som var kvar. Vi hade nu ätit 2st dubbeldoppade sockerbitar med Dragonfly!
Efter 5 minuter smäller det till, vi blev glada att det faktiskt var Dragonfly och inte bara vanliga sockerbitar. Ringde kranen och berättade, han skrattade till och sa att vi skulle vara helt väck i ett dygn.
Vi slog oss ner i Alfons soffa och jag började fippla lite med telefonen, tog ett foto på mina pupiller som redan hade blivit stora som tefat och skrattade för mig själv.
Det var dags att göra någonting tyckte vi, drog på lite skön darkpsy och gick sen in i köket och fixade en varsin toast. Det smakade levande på något sätt, kittlade skönt i munnen hehe.
Det hade nu kanske gått 30 minuter sedan vi började känna av dödsknarket, vi trodde nu att toppen var nådd - vi var riktigt borta, testade Alfons hattar + solglasögon i hans badrum framför spegeln, tog diverse foton som var väldigt roliga att titta på!
Gick tillbaka in i hans sovrum och jag fortsatta leka med telefonen, med den filmade jag något barnprogram som gick på tvn. Tyckte figurerna såg påverkade ut och förde de sjukaste dialogerna, hajjade noll!
Fortsatte filma runtomkring i rummet, zoomade ner mot golvet och plötsligt fastnar jag! Min arm krampade, allt blev svart för en kort stund och jag föll ihop men reste mig snabbt igen. Blev rejält skrajj och nu var toppen verkligen nådd!
På väggarna rann det vatten, det droppade från taket och luften var inte längre luft, det hade förvandlats till molekyler. Molekylerna gick att forma som snöbollar, jag och Alfons kastade snöbollarna mellan varandra och för en stund kändes det bra.
Märkte att Alfons inte såg ut att må riktigt bra, han sa att det var okej men någon minut senare stod han och spydde som en gris på toaletten, jag höll på att spy ner hans säng pga. dom äckliga ljuden han gjorde, lät verkligen som hade spydde upp tarmarna.
När han spytt klart staplar han tillbaka i rummet igen, jag insisterar på att han ska dricka lite vatten och ta någonting att äta.
Nu hade situationen lugnat ner sig, hjärtat slog inte längre 200slag per minut och hallucinationerna hade dämpat sig någorlunda.
Vi bestämde oss för att ta en promenad, observera att det var säkert -20 grader ute! Vi drog på oss vinterjackorna och vinglade ut i nattens mörker.
Området Alfons bor i såg ut som en spökstad, månen stod högt på himmelen och lyste upp snön på marken. Det var minst sagt vackert och vi njöt bara av lugnet.
Tyvärr så var det lite för kallt ute, så vi bestämde oss för att gå in igen.
Här är det rätt svart, kommer inte ihåg så mycket... Har för mig att vi satt vid hans dator och lyssnade på musik.
När morgonen kom var vi hyfsat skärrade och var bara glada att vi levde, vi stekte upp lite Wok som vi åt tillsammans med mackor, det smakade plastigt och vi bestämde oss för att istället gå ner till pizzerian i närheten.
Vid det här laget så var vi inte särskilt bänga, men pupillerna var fortfarande lika stora som förrut. Det var kanske inte så konstigt att vi fick så många blickar på pizzerian hehe.
Kort sagt om Dragonfly, lömsk jävla drog!
Jag hade aldrig hört talas om detta magiska preparat, jag visste inte ens att det var en RC utan tog det för gammal hederlig LSD.
En av mina kranar berättade för mig att det fanns tung syra för 100kr sockerbiten inne, dom var dessutom dubbeldoppade!
Jag och min polare som vi kan kalla Alfons hade aldrig testat riktig LSD förrut, Alfons hade aldrig ens testat någonting hallucinogent men han var mäkta sugen på dom där sockerbitarna.
Vi skrapade ihop våra sista pengar och köpte 6st sockerbitar, vi planerade att ta 2st var och spara de 2 resterande till ett annat tillfälle.
Mötte upp kranen, fick sockerbitarna som då låg inslagna i foliepapper och begick mig efter det hem till Alfons, som hade väldigt höga förväntningar.
Kranen berättade att det skulle räcka med 1 sockerbit, men om vi inte kände efter 1.5 timme så skulle vi ta en till. Okej tänkte vi, och stoppade i oss 1 var och drog under tiden på en skön film!
Efter ungefär 1.5 timme så kände vi inte ett skvatt, ringde besviket upp kranen och berättade att det inte fungerade..
Han förstod ingenting och lovade oss andra grejer om vi inte skulle känna någonting, för han hade nämligen trippat på samma bitar några dagar tidigare och det slog på bra.
Vi väntade en stund till, tryckte i oss en halv sockerbit var och satte oss och glodde på filmen igen. Efter ca 45 minuter så åt vi upp halvorna som var kvar. Vi hade nu ätit 2st dubbeldoppade sockerbitar med Dragonfly!
Efter 5 minuter smäller det till, vi blev glada att det faktiskt var Dragonfly och inte bara vanliga sockerbitar. Ringde kranen och berättade, han skrattade till och sa att vi skulle vara helt väck i ett dygn.
Vi slog oss ner i Alfons soffa och jag började fippla lite med telefonen, tog ett foto på mina pupiller som redan hade blivit stora som tefat och skrattade för mig själv.
Det var dags att göra någonting tyckte vi, drog på lite skön darkpsy och gick sen in i köket och fixade en varsin toast. Det smakade levande på något sätt, kittlade skönt i munnen hehe.
Det hade nu kanske gått 30 minuter sedan vi började känna av dödsknarket, vi trodde nu att toppen var nådd - vi var riktigt borta, testade Alfons hattar + solglasögon i hans badrum framför spegeln, tog diverse foton som var väldigt roliga att titta på!
Gick tillbaka in i hans sovrum och jag fortsatta leka med telefonen, med den filmade jag något barnprogram som gick på tvn. Tyckte figurerna såg påverkade ut och förde de sjukaste dialogerna, hajjade noll!
Fortsatte filma runtomkring i rummet, zoomade ner mot golvet och plötsligt fastnar jag! Min arm krampade, allt blev svart för en kort stund och jag föll ihop men reste mig snabbt igen. Blev rejält skrajj och nu var toppen verkligen nådd!
På väggarna rann det vatten, det droppade från taket och luften var inte längre luft, det hade förvandlats till molekyler. Molekylerna gick att forma som snöbollar, jag och Alfons kastade snöbollarna mellan varandra och för en stund kändes det bra.
Märkte att Alfons inte såg ut att må riktigt bra, han sa att det var okej men någon minut senare stod han och spydde som en gris på toaletten, jag höll på att spy ner hans säng pga. dom äckliga ljuden han gjorde, lät verkligen som hade spydde upp tarmarna.
När han spytt klart staplar han tillbaka i rummet igen, jag insisterar på att han ska dricka lite vatten och ta någonting att äta.
Nu hade situationen lugnat ner sig, hjärtat slog inte längre 200slag per minut och hallucinationerna hade dämpat sig någorlunda.
Vi bestämde oss för att ta en promenad, observera att det var säkert -20 grader ute! Vi drog på oss vinterjackorna och vinglade ut i nattens mörker.
Området Alfons bor i såg ut som en spökstad, månen stod högt på himmelen och lyste upp snön på marken. Det var minst sagt vackert och vi njöt bara av lugnet.
Tyvärr så var det lite för kallt ute, så vi bestämde oss för att gå in igen.
Här är det rätt svart, kommer inte ihåg så mycket... Har för mig att vi satt vid hans dator och lyssnade på musik.
När morgonen kom var vi hyfsat skärrade och var bara glada att vi levde, vi stekte upp lite Wok som vi åt tillsammans med mackor, det smakade plastigt och vi bestämde oss för att istället gå ner till pizzerian i närheten.
Vid det här laget så var vi inte särskilt bänga, men pupillerna var fortfarande lika stora som förrut. Det var kanske inte så konstigt att vi fick så många blickar på pizzerian hehe.
Kort sagt om Dragonfly, lömsk jävla drog!
