Citat:
Ursprungligen postat av hello
Läskigt bra platta, har efter mer än 10 års frånvaro från black metal återigen börjat lyssna på genren igen och det är fantastiskt vad mycket underverk som producerats under tiden. Nu plöjer jag Immortals Sons of Northern Darkness

Haha, du verkar vara en härlig kille. Med risk för att låta som en gammal stofil, men det var fanemej bättre förr. Den nya inneformen av black metal verkar ju vara Depressive suicidal bla bla.. Ok, vissa gånger kan det vara helt ok, men genren i sig börjar redan bli tämligen urvattnad och det börjar kännas lite som att emopojkar som mår dåligt inuti plöjer igång ngt suicidal-band för att det är lite "häftigare" än vad emo är. För mig står black metal någonstans för styrka och inte att vara svag.
Ok, nu blev det ett ganska långt svar här, kan bero på att alkoholen springer omkring som en gammal tomte i blodet, men när "black metal" börjar låta som Kent så säger åtminstone jag "Stopp!, ge mig det som en gång var". Någon som hajade ordvitsen på slutet?
edit: now playing Morbid_Angel-Abominations_of_Desolation-Retail-1991-LD