Ang black metal så fastnade jag aldrig lika mkt för det.
Men skivor man kommer ihåg är ju annars:
Mayhem- de mysteris dom sathanas, en skiva betydligt mer genomarbetad och med ett distinkt sound som inte liknade något annat som tidigare kommit ut( att bandet sedan har bestått av dårar som både dead och euronymus som nog ingen vettig människa hade velat ha med att göra är ju en annan sak)
Darkthrone- Panzerfaust, en skiva helt i klassisk underground stil. Enkelt och rått har ju varit Darkthrones huvudingredienser och det lever dom upp till på denna platta. Var aldrig något direkt fan av gruppen men denna skiva gillade jag.
Burzum- Hvis lyset tar oss. Skivan har 4 låtar, men är över 4o minuter lång. Enformiga komp, överdistad gitar, tjutig synt. Ett ljud som rent allmänt låter som skivan spelats in i en skokartong. Skräp, liksom allt annat Burzum gjorde.
Svensk black metal faller lite i skymundan i bland men:
Marduk- Opus nocturne. en skiva som inte bara består av låtar som går i 200 rakt igenom som Marduks andra alster, en del långsammare men och mer melodiska spår. Utan att det blir mespop av det hela.
Dark Funeral- Secrets of the black arts. Välarbetad, rå och välspelad black metal helt enkelt.
Dissection- Somberlain, Storms of the light bane. Inte renodlad black metal, men en bra blandning av rått, snabbt en viss melodik men utan att bli för mesigt och tramsigt och fortfarande låter som rå musik SKALL låta

Synd att detta bands frontman också var en komplett galning. För skriva musik får man ju säga han kunde bättre än dom flesta andra.
Band som " Cradle of Filth" är ju black metals motsvarighet till Therion och har helt styrt sig bort från det som från början var Black/death metal. Skall man syssla med synthar, körer och fioler och annat skit kan man man syssla med annan musik anser jag...
Mina reflektioner.