Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Är mitt inne i första genomlyssningen av Death nu. Hade tänkt vänta med att lyssna tills jag får in pengar nästa vecka och kunde köpa skivfan men i dag kunde jag inte hålla mig längre så det blev en nedladdning tills vidare. Och det ångrar jag då inte en sekund! Låter som jag hade väntat mig, överjävligt bra bortom all sans och vett!

NP: Cadaver Synod

Jag hade väl bara lyssnat på Darkthrone just då, och älskade dem. Jag var en riktig black metal-nybörjare då.

Hoppas det var länge sen.

Det var ett tag sedan, ja. Men jag har lyssnat på black metal dagligen sedan dess. Förstår inte vad problemet hade varit om det var nyligen.

Jag kan väl även tala om att jag hade hört talas om Bathory innan det, men aldrig lyssnat eller uppmanats att lyssna på dem.

Jag upptäckte också Darkthrone före Bathory, och ingendera för särskilt många år sedan. Det är en ädel väg att beträda.

Ser inte heller någonting konstigt med det. Jag kände till Bathory när jag snöade in på BM i samband med att Emperor släppte 'In the Nightside Eclipse' (ett mästerverk), men jag lyssnade då klart in mig på Darkthrone m.fl. innan jag "upptäckte" Bathory.

NP: Ulver - Bergtatt

Grejen med Bathory är ju lite också att mellan 1984-1987 var de det hårdaste och mest extrema som stod till buds för skandinaviska metalheads, så därför flockade sig folk naturligtvis dit och influenserna ekade igenom 90-talet, Norge osv. Vi som växte upp när norsk black metal redan börjat ebba ut och internet bringat hela världens musikbibliotek in i vardagsrummet hade inte samma naturliga väg genom Bathory. Men när man lyssnat in sig ordentligt på allt som följt i Bathorys spår blir det ju så övertydligt hur starka influenserna var, och därför kan man inte annat än dyrka Quorthon. Alla plattor från debuten till Hammerheart är sanslöst välskrivna och grymma.

I synnerhet de två första skivorna var ju tämligen otighta och trumljudet är Bathorys ständiga akilleshäl genom diskografin, men den skramliga och vassa gitarrtonen satte standarden för hela den norska vågen, i och med Blood Fire Death hade ju den gode Forsberg hunnit bli en helt sanslös gitarrist.

Nu när Death ekat ur en hel hög med gånger, så är det enda jag kan kritisera att det nästan är för mycket mangelvåld rakt igenom. Den tar som inte tid på sig att bygga upp de stämningar som präglat deras tidigare grejer. Det kan jag sakna lite. Men vad våldsmangel gäller så är det här något av det absolut bästa jag hört!

NP: Aryan Terrorism - A National Socialistic Call

Twilight of the Gods är icke att förringa!

...eller Blood on Ice. Alltid funnits väldigt delade meningar om den, och vissa räknar väl iofs den som innan Hammerheart då den spelades in innan även om den släpptes efter.

NP: Woods of Desolation - As The Stars
Blackgaze må int vara särksult trve kvlt men det är då väldigt passande bakgrundsmusik när man jobbar.

Rekommenderar Battlesoul, ett band från 2008 som dock bara gjorde en platta för att sen ha en "paus" (vet inte om de har kört något live under tiden) framtill 2013 när de släppte ett par plattor.
blandning av death/folk metal som påminner mycket om Kalmah fast lite mer "äventyrsmetalstuk" i stil med blackguard!

https://www.youtube.com/watch?v=F0Bkxj0P9vo
https://www.youtube.com/watch?v=kUjCXa5FBgI
https://www.youtube.com/watch?v=qukge1oqD60

Okej, inklusive TOTG och Requiem. De är grymma båda två. Sedan sket det sig.