Mitt senaste återfall (subutex, röka, amfetamin)

Så var det valborgsmässoafton igen, och alla, oavsett kön, sexualitet, storlek, färg, art, etcetera, var t-v-u-n-g-n-a att festa, vilket alltså häromkring betyder karatefylla och i bästa fall ett sunkigt ligg i någon avskiljd buske för nästan alla.
Jag hade ingen lust att delta så när folk frågade vad jag hade "planerat" undvek jag att svara tills jag var tvungen, och då blev det oftast någonting i stil med "Jag tänker kolla på teve", eller "jag tänkte kanske dricka lite" om det var någon hypomanisk ohumorist som faktiskt väntade på skitet med iver i ögonen.

Så vid så, den sista april kom och jag kände arbetarklassens börda på axlarna, så till sist gjorde jag faktiskt upp en plan;
Tunga opioder, ergo soffa, ergo nodda bort till ett bättre ställe. Så jag och en sekundant åkte iväg till östra Helsingfors, fixade en subåtta, och det var kallt, och det var jävligt, och det var en ny kran, så vi var tvungna att vara försiktiga, och det tog tid, och det var så jävla irriterande att vi, många, många gånger, funderade på att sno hans cykel, sticka och skopa fram skiten från nåt annat hål.
Men till sist, javisst och sen var det direkt aktion som gällde.

Väntan medan sublinan skulle gå via vad-buprenorfin-nu-går-igenom-i-kroppen tills den når skallen var oändlig, så vi åt varsin hamburgare. Sen slog det. Jag paxade soffan, Findus fick golvet.

Nå, de som inte känner till Subutexruset kanske har hört att det påminner lite om morfinruset, det vill säga flyta-på-moln är inte en så avlägsen liknelse. Utanpå ser det kanske lite obehagligt ut för feng shui typer, med dregglande halvmänniskor i döda ställningar och zombieminer, spypåsar som ingen orkar föra bort. Men innanför detta, bakom fasaden, finns Morfina, ett vackert ställe, ett ställe där ingenting gör ont, ingenting spelar så stor roll och där vårblommorna doftar hela året runt.

De som känner till ruset kan antagligen föreställa sig hur kvällen såg ut. För er andra så var den ganska händelselös. Vi försökte visst gå på en öl, men dörrvakten tog en titt på oss, och så var vi ute igen, och en liten svajig promenad senare, hos mig.

Nästa dag, eftersom vi båda hade varit rena en längre period, så fanns det en hel del sub kvar. Jag började med en lina innan morgonkaffet. Dagen flöt bort.
Dagen efter letade jag fram rena kanyler, och dagen därpå återanvände jag mina gamla. Till sist tog naturligtvis knarket slut, och då var det dags att återgå till "mina gamla vanor". Jag försökte börja dagen som de brukade börja i april; en morgonspliff till kaffet, frukost, lite musicerande, lite vardag. Men allting kändes så jävla trist. Total anhedoni. Apan på min rygg hade varit mätt en stund och nu var den extrahungrig.

Men opioder drar mig automatiskt rakt ner i rännstenen, så jag bestämde mig för en kompromiss. Amfetamin. Den totala motsatsen.

Så jag fixade en etta, riktigt jävla kletigt skit, och löste upp det. Vid det här laget hade jag fixat nya verktyg, så jag var givetvis tvungen att "bara testa, för att veta om jag hade gjort ett bra köp." Spiken in i vänstra armvecket (det högra såg lite ruskigt ut), ett hammarslag, och så satt jag där på någon toalett och kände hur pendolinotåget åkte fram och tillbaks i mitt huvud en stund, höll andan, och så var jag igång, vid liv igen, vackert väder, fin dag!

Jag komponerade två låtar på typ en timme, fick en start på ett nytt projekt, solstrålarna gick uppför ryggraden och ner igen, jag ringde kompisar, umgicks, städade, var social, gjorde allt jag inte hade pallat göra moffad, hade otroligt, förbannat, hjärteskärande svettigt tjacksex, spelade munspel på gatorna, njöt av sommarKallio, stötte på en massa folk jag inte hade sett sen gud-vet-när, LEVDE.

Och så sitter jag här, tredje dagen på tjack, en kopp kallt kaffe vid min sida, en söt tjej ligger i min säng i kemisk koma (klonazepam), jag skriver, livet känns bra men totalt hopplöst. Jag kommer antagligen att få klart min nya skiva idag. Eller så inte. Just nu är det ganska egalt. Jag bär långärmt eftersom mina armar ser ut som skit. Framtiden är ett litet frågetecken, men antagligen kommer det att gå käpprätt åt helsike, igen.

Tack för mig.

Hyffsad rapport 3½/5

Alltid kul att läsa när folk går ner sig i träsket igen. Rapporten får 3 noddande heroinister av fem möjliga.

Man tackar . Om någon undrar, så, still going strong! Kokain och oxykodon är ingen dålig blandning .

Haha jag har alltid gillat dina rapporter, 5/5 från mig.

Blir på något sätt lite bedrövad av att läsa rapporter av denna stilen.

Men den var bra 3.5/5 från mej

2/5 ,you need to get you're shit together

Tack för feedbacken allihop, och extrakul att du har uppskattat mina tidigare alster Ved! Tack för femman.

Sådärja. Igår fixade jag bort mina skulder och gjorde mig av med det sista grammet kola jag hade. Nu är det meningen att jag ska ta mig i kragen, hårt, och sluta leka Peter Pan. Benso, röka och alkohol är mina middagsplaner för en stund framåt. Om någon har lust att hålla tummarna så uppskattar jag det .
Ha en treflig sommar allihop, och kom ihåg att knark är beroendeframkallande .

vad heter din skiva? annars bra rapport! 4/5

Jag gillade rapporten och är, pga vad Ved skrev, tvungen att läsa dina gamla också. Någonting i din text fångade mig.

You need to get your grammar together!

Skön rapport, väldigt bra skriven. Gav den en 4:a!

Danke schön, sehr allihop! Det är uppskattat.

sarrekatt - eftersom jag så småningom börjar bli en etablerad musiker vill jag helst hålla det utanför flasback (seriös noja ).

Förörvrigt har det nästan hållit. Några näsor K igår men annars ganska drogfri, om man inte räknar Den Heliga Treenigheten (alkohol, cannabis och flödder).