T.o.m. galnare än mina inlägg

Alltid kul med det annorlunda.
Det verkar som du tvivlar och det gör du rätt i. Finns det en gud med "insikt" så är det en riktig otäck varelse som skapat så mycket elände överallt och sen bara sitter och glor, vrakar och väljer.
Finns det en gud så bryr han sig inte så mycket om gurkor eller enskilda människor, gud har nog full upp i universum.
Tid, universums storlek. Du har kanske koll på det? Miljarder år av expriment på naturlig och slupmässigt vis, 99.999...% misslyckade. Det som för tillfället fungerar i sammanhanget byggs det vidare på. Fungerar människan? vi som medvetet förstör vår rymdskepp, vårt habitat som far genom rymden. Storlek, är vi ensamma, är din gud också gud för högre stående varelser på en miljon fler livsdugliga planeter i ett fullständigt enormt universum?
För mig är det då lättare att tro på att utomjordingar har varit här och lekt med naturen än att en allsmäktig osynlig gud med en doktorsgrad i genetik gjort det.
Nu ska jag inte föringa din eller andras tro men för mig är gud helt enkelt naturen, allt levande omkring oss, inom oss. Sen kan jag också tro på en själ och att det som är gott sparas, får en ny chans i en varelse för att göra den om möjligt bättre. Det blir en enkel sortering där "ondska" och girighet rensas bort genom att dom i sig blir själlösa med tiden. De som gör gott, känner lycka även i det lilla och kämpar på rik eller fattig, sjuk eller frisk växer själen stark i. För de som inte finner ro blir livet efter detta en god eller ond dröm som vara för evigt i själarnas värld. En hel del buddism i min variant av tro.
Det behövs inga biblar, imaner eller präster för det här om gud och vad som är sant, vad syftet är. Alla goda känner det, det är en naturlig kunskap bara man söker inom sig och betraktar världen som genom ett barn oskyldiga ögon, som fantastisk. Det är underligt att texter som är över tvåtusen år gamla fortfarande sätter spår i människor, leder dom. Underligt för det finns inte mycket kvar av den värld texterna skrevs i. Dom skrevs heller inte av någon gud som många verkar tro utan dom skrevs av människor med skilda agendor, kampen mot romariket som exempel, en del skrevs av onda människor. Folket av Abraham är lurade, vilseledda då texterna i stor sett är till för att styra och förslava människor. Däremot gillar jag Jesus som person och har honom som förebild i mycket. En i mycket socialist som tog hand om fattiga och utstötta samt röjde runt bland köpmännen i templet och varnade för nålsögat, hand i hand med några prostituerade han inte såg ner på. Inte för att det är så många kristna som bryr sig om det idag men värt att nämna. Så, med min syn finns Jesus i oss alla som en god mans själ. Han sitter inte i det blå med någon special gud. Varje gång vi gör gott, tänker och handlar rätt, motstår dåliga tankar och handlingar hedrar vi dessa återfödda gamla själar från goda människor.
Sen kanske det inte finns någonting alls, bara mörker efter detta och man kan bara leva loppan och bete sig som man vill mot sin nästa som ett djur. Det är väl detta 99% av mänskligheten numera ägnar sig åt, vältrandes i synder (vad nu det är). Dom som tror det får väl tro på mörker då och det är väl kanske passande för dom att upplösas i just det. Själv har jag ingen lust att återfödas, en gång räcker bland er och jag är ändå inte tillräcklig bra. Jag håller mig så god jag kan och hoppas jag sen kommer till mina drömmars goda värld där jag kan resa i universum och se alla under samt leka med alla mina vackra kära små barn. Kul att bara tro på något medans man lever, trevligare för anhöriga, lättare att dö.
Vad skulle ett bevis vara för en gud om man tror att det är naturen själv, livet. Att kanske se sig omkring och förundras i en för övrigt död värld utanför vår planet.
Sammanfogad tråd, har kanske skrivit här tidigare och då kanske annorlunda. Tro och åsikter förändras hos mig men inte allt för mycket.