Inomvärldsligt varande

Existensfilosoferna anser ju att om man går upp för mycket i världsliga sysslor så blir man en slags yrkesfunktion och då inte en människa(?).

Vad jag frågar mig då är om vi nu skapades kapabla till detta inomvärldsliga varande varför är det då inte också en del av människans egentliga funktion och varför är det inomvärldsliga varandet nu så farligt om det inte skadar någon annan?

ingen som har ngn tanke om detta? jag kanske formulerade mig felaktigt...?

Lite svårtolkat, för du säger emot dig själv lite grann. Av misstag antar jag. Men om jag förstår det rätt så menar du att existensfilosoferna menar att man måste ägna sig åt inre tankeverksamhet och inte bara tillfredsställa de yttre behoven som exempelvis reproduktion och fysiskt välmående.

Det är väl så att de menar att det som gör oss till människor är vår förmåga till detta inomvärldsliga varande, och om vi inte ägnar oss åt det så blir vi i princip inte annat än djur. Det farliga i det, menar man väl, är att människan inte utvecklas, utan retarderar till tidigare stadier i sin utveckling.

Är inte så inläst på detta men kan tänka mig något sådant.

Det finns inget som är "egentligt", och det finns inget som har en "funktion" i sig självt. Essenser och funktioner är konstruerade objekt, eller konstruerade egenskaper givna till objekt.

Även skillnaden mellan yrkesfunktion och människa är godtycklig, precis som kategorin världsliga sysslor också är en relativ term. Det Heidegger menade som en varning om att man inte ska bli uppslukad av den gråa massan, kan man spekulera länge i. Men jag tror att det inte har att göra med att "gå upp för mycket" i något. Det är nästan tvärtom. Att stå vid det löpande bandet på Volvo och skruva i en skruv kan vara menlöst och hjärndödande, men det kan också vara ens passion.

Saker och ting blir vad man gör dom till, det är en sak som existentialismen går ut på.

Däremot skulle jag gärna vilja förstå vad ett utomvärldsligt varande skulle vara...

Du uttrycker dig otydligt.
Kan du exmplifiera, specificera?
Vem har sagt vad var?

Jag undrar ifall du menar människan i förhållande till byråkrati och roll. Där man ställer människan som gör sina egna val emot den som lunkar på i det förgivettagna.

Jag undrar om du menar att vi är skapade.

En parallell till farligheten skulle kunna vara att man kan äta arsenik om man vill men det är inte så bra för oss. Börja varje dag med att skära lite i vårt ben men det är inte så bra. Vi kan fastna i drogmissbruk vilket vi kan vilja samtidigt som det inte är så bra. Skulle det kunna vara så att det inomvärldsliga varandet (om jag nu förstår dig rätt) är en konsekvens av vår kultur men som inte är gynnsamt för vår genetiska make-up, vilken evolutionen format för överlevnad i flockar.