Tidigare erfarenheter: Hasch, alkohol, lustgas
Ålder: 18 år
Kroppslängd, vikt: ca. 173 cm, 60 kg (är rätt smal).
Valborg 09.
Jag och min vän, låt oss kalla honom Olof, var påväg ner mot en sjö med vår nygjorda Gravitybong samt en femma brunt för att testa oss på bongens kraft för första gången i våra liv. (Vi har bara rökt joints tidigare).
Sjön uppenbarar sig för våra ögon när vi går ner för den grusiga landsvägen. Det ser riktigt vackert ut, solnedgången speglas i vattenytan och jag tror vi båda tänker att detta, detta kommer bli riktigt grymt!
Jag och Olof sätter oss på en liten strandkant och börjar förbereda oss.
Vi kommer fram till att det kommer bli rätt mycket rök att inhalera med tanke på att vår gravitybong är en 1,5 litrig påskmust flaska, och vi därför bör ta det lite lugnt. Hursomhelst tar vi fram aliminumfoliet och börjar placera vår lilla bruna härlighet på detta.
Jag låter min vän Olof vara levande testkanin, med tanke på att han är en lite vanare rökare än mig. Han tuttar på, flaskan fylls med rök medans vattnet sipprar ur bottenhållet och han drar i sig hela skiten. Han bestämmer sig för att köra en hel flaska till därefter.
Efter andra flaskan märker jag att han är förändrad. Han kan inte stå rakt – knäna är liksom böjda och hans steg är inte större än en myras. Den första tanken som dyker upp i min hjärna nu är: ”Eftersom han körde två flaskor med säkert 0,3g för varje flaska borde jag kunna köra EN flaska med den dubbla mängden röka”......
Detta gör jag också. Jag meckar upp MINST 0,6 – 0,7g på foliet och eldar på. Både jag och Olof ser hur flaskan fylls av den tjockaste, bolmande vita röken vi sett idag. Jag ser min chans och drar i mig röken på ett sug. Let’s get the party started.
Min reaktion efter flaskan är att jag minns hur jag sitter och hostar i 5 min utan något som helst i tankarna. Jag stirrar rakt fram och min väns ropande på mitt namn känns som något svagt surrande i bakgrunden. När jag efter ca. Fem minuter återvänder till nuet förklarar jag för Olof hur det känns som att jag är med i en film. Jag uppfattar det som att det jag ser är filmat av en filmkamera som sitter i mitt ansikte.
Jag är riktigt borta och börjar även känns hur hela min kropp dunkar i snabb takt. Jag är snurrig, ser dubbelt och fladdrar mellan verklighet och någon slags yttrevärld.
Så fort jag ser framåt fladdrar jag ut ur verkligheten med när jag kollar snett bakåt på min vän kommer jag tillbaka i ca. tre sekunder.
Det verkligen känns som att hela jag kommer sprängas, att jag är en tickande bomb och jag börjar få små panikkänslor. Jag ser på klockan, den står på 20:03.
Vi börjar gå upp för samma landsväg vi gick på tidigare, för att komma till en tunnelbana. Vi skulle nämligen på fest senare. På vägen går vi tyst och jag är skyhögt uppe bland min andra verklighet, allting känns otroligt overkligt. När jag kommer tillbaka till verkligheten tänker jag att klockan måste vara minst 22:00, men ser återigen på klockan som visar 20:12.
Vad i helvete är det här? Tänker jag. Någon driver med mig, jag är fan helt knullad.
Jag börjar få tankar om att jag förevigt kommer vara på det här viset. Jag börjar tänka på hur jag ska ta farväl av mina föräldrar. Medans dunket i min kropp blir snabbare och snabbare får jag nu riktig panik och säger åt Olof att jag verkligen behöver sätta mig ned.
Vi sätter oss på en bänk och jag känner mig illamående. Olof lugnar ned mig, och ber mig tänka positivt. Så gör jag, och det börjar kännas mycket bättre. Det är först nu jag verkligen börjar njuta av mitt knullade huvud och seglar iväg mot fjärran land.
Jag får för mig att se på mina fingrar och det jag ser då tycker jag är fullständigt fantastiskt och bland det sjukaste jag sett i mitt liv. Jag ser mina fem fingrar, räknar dem, och kommer fram till att det är faktiskt är fem fingrar. I mina ögon såg det ut som att jag hade säkert 30st av dem. Jag skriker ändå helt plötsligt till min vän ”Olof, kolla det här är fan sjukt, jag har FEM fingrar. Vad i helvete!”
Han bara nickar och säger något med ”aaah eller va ah”....han är uppenbarligen lika skyhög som jag.
När vi senare på vägen försöker inleda någon sorts konversation med varandra påpekar Olof hur jag laggar med rösten. Det lät som att jag var en robot eller liknande. Jag förklarar att det är pga av att jag fladdrar fram och tillbaka mellan två världar, och att det därför inte blir fullständiga smekande ljud.
Jag försöker prata normalt för mig själv, men det går inte.
Jag tänker att jag blivit otroligt upplyst.
Både jag och Olof börjar nu känna hur våra halsar och munnar är torra som snus. Jävligt grymt planerat att bli sjukt stekta och sedan ha flera kilometer till närmaste affär/restaurang. Bra jobbat!
Efter en halvtimme på samma landsväg börjar vi möta folk i motgående riktning. Olof säger att vi har två stycken Nattvandrare i ryggen och jag säger bara ”jaaaa”.
Nu ser jag hur en sterotyp familj passerar oss, en man med en blå cykel och en blå träningsoverall med ett litete barn med samma cykel och samma träningsoverall fast i mindre format. Jag börjar skratta för mig själv och frågar Olof om han såg den blåa familjen. Han skakar ovetandes på huvudet och säger något i typ med ”Du är fan sjuk du”.
Efter detta är allt rätt luddigt. Varken jag eller Olof kommer ihåg vägen till festen särskilt väl. Värt att nämnas är att vi även på festen satt i en soffa och bara stirrade. Pundarkänslan fanns där med oss, haha.
Jag tror att jag var rätt nära på en överdos, men klarade mig precis undan från det. Det var en riktigt sjuk och galen upplevelse, och jag vill verkligen göra om detta...
Peace!
Ålder: 18 år
Kroppslängd, vikt: ca. 173 cm, 60 kg (är rätt smal).
Valborg 09.
Jag och min vän, låt oss kalla honom Olof, var påväg ner mot en sjö med vår nygjorda Gravitybong samt en femma brunt för att testa oss på bongens kraft för första gången i våra liv. (Vi har bara rökt joints tidigare).
Sjön uppenbarar sig för våra ögon när vi går ner för den grusiga landsvägen. Det ser riktigt vackert ut, solnedgången speglas i vattenytan och jag tror vi båda tänker att detta, detta kommer bli riktigt grymt!
Jag och Olof sätter oss på en liten strandkant och börjar förbereda oss.
Vi kommer fram till att det kommer bli rätt mycket rök att inhalera med tanke på att vår gravitybong är en 1,5 litrig påskmust flaska, och vi därför bör ta det lite lugnt. Hursomhelst tar vi fram aliminumfoliet och börjar placera vår lilla bruna härlighet på detta.
Jag låter min vän Olof vara levande testkanin, med tanke på att han är en lite vanare rökare än mig. Han tuttar på, flaskan fylls med rök medans vattnet sipprar ur bottenhållet och han drar i sig hela skiten. Han bestämmer sig för att köra en hel flaska till därefter.
Efter andra flaskan märker jag att han är förändrad. Han kan inte stå rakt – knäna är liksom böjda och hans steg är inte större än en myras. Den första tanken som dyker upp i min hjärna nu är: ”Eftersom han körde två flaskor med säkert 0,3g för varje flaska borde jag kunna köra EN flaska med den dubbla mängden röka”......
Detta gör jag också. Jag meckar upp MINST 0,6 – 0,7g på foliet och eldar på. Både jag och Olof ser hur flaskan fylls av den tjockaste, bolmande vita röken vi sett idag. Jag ser min chans och drar i mig röken på ett sug. Let’s get the party started.
Min reaktion efter flaskan är att jag minns hur jag sitter och hostar i 5 min utan något som helst i tankarna. Jag stirrar rakt fram och min väns ropande på mitt namn känns som något svagt surrande i bakgrunden. När jag efter ca. Fem minuter återvänder till nuet förklarar jag för Olof hur det känns som att jag är med i en film. Jag uppfattar det som att det jag ser är filmat av en filmkamera som sitter i mitt ansikte.
Jag är riktigt borta och börjar även känns hur hela min kropp dunkar i snabb takt. Jag är snurrig, ser dubbelt och fladdrar mellan verklighet och någon slags yttrevärld.
Så fort jag ser framåt fladdrar jag ut ur verkligheten med när jag kollar snett bakåt på min vän kommer jag tillbaka i ca. tre sekunder.
Det verkligen känns som att hela jag kommer sprängas, att jag är en tickande bomb och jag börjar få små panikkänslor. Jag ser på klockan, den står på 20:03.
Vi börjar gå upp för samma landsväg vi gick på tidigare, för att komma till en tunnelbana. Vi skulle nämligen på fest senare. På vägen går vi tyst och jag är skyhögt uppe bland min andra verklighet, allting känns otroligt overkligt. När jag kommer tillbaka till verkligheten tänker jag att klockan måste vara minst 22:00, men ser återigen på klockan som visar 20:12.
Vad i helvete är det här? Tänker jag. Någon driver med mig, jag är fan helt knullad.
Jag börjar få tankar om att jag förevigt kommer vara på det här viset. Jag börjar tänka på hur jag ska ta farväl av mina föräldrar. Medans dunket i min kropp blir snabbare och snabbare får jag nu riktig panik och säger åt Olof att jag verkligen behöver sätta mig ned.
Vi sätter oss på en bänk och jag känner mig illamående. Olof lugnar ned mig, och ber mig tänka positivt. Så gör jag, och det börjar kännas mycket bättre. Det är först nu jag verkligen börjar njuta av mitt knullade huvud och seglar iväg mot fjärran land.
Jag får för mig att se på mina fingrar och det jag ser då tycker jag är fullständigt fantastiskt och bland det sjukaste jag sett i mitt liv. Jag ser mina fem fingrar, räknar dem, och kommer fram till att det är faktiskt är fem fingrar. I mina ögon såg det ut som att jag hade säkert 30st av dem. Jag skriker ändå helt plötsligt till min vän ”Olof, kolla det här är fan sjukt, jag har FEM fingrar. Vad i helvete!”
Han bara nickar och säger något med ”aaah eller va ah”....han är uppenbarligen lika skyhög som jag.
När vi senare på vägen försöker inleda någon sorts konversation med varandra påpekar Olof hur jag laggar med rösten. Det lät som att jag var en robot eller liknande. Jag förklarar att det är pga av att jag fladdrar fram och tillbaka mellan två världar, och att det därför inte blir fullständiga smekande ljud.
Jag försöker prata normalt för mig själv, men det går inte.
Jag tänker att jag blivit otroligt upplyst.
Både jag och Olof börjar nu känna hur våra halsar och munnar är torra som snus. Jävligt grymt planerat att bli sjukt stekta och sedan ha flera kilometer till närmaste affär/restaurang. Bra jobbat!
Efter en halvtimme på samma landsväg börjar vi möta folk i motgående riktning. Olof säger att vi har två stycken Nattvandrare i ryggen och jag säger bara ”jaaaa”.
Nu ser jag hur en sterotyp familj passerar oss, en man med en blå cykel och en blå träningsoverall med ett litete barn med samma cykel och samma träningsoverall fast i mindre format. Jag börjar skratta för mig själv och frågar Olof om han såg den blåa familjen. Han skakar ovetandes på huvudet och säger något i typ med ”Du är fan sjuk du”.
Efter detta är allt rätt luddigt. Varken jag eller Olof kommer ihåg vägen till festen särskilt väl. Värt att nämnas är att vi även på festen satt i en soffa och bara stirrade. Pundarkänslan fanns där med oss, haha.
Jag tror att jag var rätt nära på en överdos, men klarade mig precis undan från det. Det var en riktigt sjuk och galen upplevelse, och jag vill verkligen göra om detta...
Peace!
