Christiane F

Är det ingen av dem som länkas från wikipedialänken som JuliaFleur länkade till?

Vilket för mig är helt obegripligt med tanke på hur verklighetstroget det är när de ligger i sängen för avgiftning, prostitutionen, alla som står som påtända zombies utan att ens veta var de befinner sig osv.

Människan är en underlig varelse, vi kan bara inte lära oss av andras misstag.

Absolut en av mina favoritfilmer, och rekommenderar er även att läsa boken, Finns en del bilder och sånt på de riktiga människorna i någon av utlagorna av boken, vilket är rätt så intressant om man är intresserad av deras öden.

(Bilden i min avatar föreställer f.ö. Babsi.)

Som någon tidigare nämnt är det en av de mest realistiska och skitiga skildringarna av narkotikamissbruk.
Obehagligaste scenen tycker jag är när de tänder av och Christiane klunkar rödvin som hon sedan spyr upp.
Uscha!

Exakt. Men så funkar väl människan? Vi måste genomgå våra egna helveten för att förstå?

Haha! Underbart!
Minns henne bara från scenen när christiane äter födelsedagstårta i badkaret.

Avskräckande och avskräckande... Den filmen precis som alla efter den bidrog bara till att öka mitt intresse för knark.

Minns att jag tyckte den här scenen var oändligt vacker:
http://www.youtube.com/watch?v=wfeg2q60g_A


(Fick mig även att tycka att Mercedeshuset på Vasagatan i Stockholm var stans vackraste byggnad).

Jag tycker ochså att den är väldigt bra. Det är otroligt att det bara är amatörskådespelare i rollbesättningen. Sedan är den jäkligt realistisk. Jag har aldrig besökt Berlins djupast knarkträsk, men det känns verkligen som det som det var på riktigt. Dessutom har den en skön "slutet på 70-tals känsla" Lite samma stuk som "Ett anständigt liv". Bra musik är det ochså.

Det finns mycket bra att säga om den filmen! Men man bör vara i ett visst känslolägen när man ser den.

Jag tycker filmen är jättebra. Nästan mer givande än boken, som är mer utförlig.

Sen har jag en lite märklig reflektion också:

Det finns en rent teknisk aspekt som jag gillar med filmen- svärtan i bildkvaliten. Det är någon som dök upp där i slutet av 70-talet, ni kan tänka på filmen "the warriors" som ett annat exempel. Tidigare under 70-talet saknades ofta svärta i bildkvaliten i filmer, och det var mer grå/brundaskigt. För mig kommer den där svärtan i bilden alltid vara "berlin 79" medan det brundaskiga är mer USA - 1974.

Väldigt bra film, en av mina absoluta favoritfilmer - väldigt trovärdigt skådespeleri, bra manus och soundtracket av Bowie är bland det bästa någonsin (går från "Heroes" till mörkare låtar från Berlinperioden ju längre ner i missbruket hon kommer för att till slut helt försvinna).

Enda lilla invändningen jag kan ha är att slutet är lite skumt. De klipper väldigt fort mellan den totala misären och att hon berättar att hon åkt till släktingarna. Förstör lite av trovärdighetskänslan av filmen tycker jag, då det verkar som att de bara klippt in det för att rädda tittaren från att bli total deprimerad (i motsats till Requiem for a Dream). Tydligen var det ju så att hon verkligen blev skickad till släktingarna i verkligheten, så det är ju uppenbart sant. Men det kunde varit lite "downtime" där man fick se hur hennes mamma hittade henne eller så.

Oj. Har haft på datorn hur länge som helst, inte riktigt känt för att se den. Men på er låter den ju rejält fängslande!
Låter kanske litet själviskt, men en sak som jag tycker är skönt med riktiga misär-filmer, är att man inser att man själv kanske inte har det så pjåkigt ändå...

Jag såg filmen när jag var 12-13 år, och den gjorde även mig mer intresserad av knark. Jag bara avgudade Christiane...

alprazolam: hade inte läst boken men biblioteket skulle fixa fram den idag,.