Den officiella tråden om AFA [del II]

Jag tror inte att det handlar om att vara Bögälskare eller Islamist, det handlar snarare om okunskap i hur världen egentligen ser ut.

Enligt vänstern är allt Samhällets ansvar, det är samhällets fel när en Invandrare inte vill etableras i samhället, det är samhällets fel om en människa blir mördare, det är samhälelts fel att Bögar är ogillade av många etc.

Nu har man haft pride paraden i snart 10 år, man har haft kampanjer mot Rasism i över 20 år och man har dessutom försökt stoppa gatuvåldet med demostrationer, bland annat. Och det har inte gett konstruktiva effekter och då är frågan om det inte handlar om att människor mot alla odds faktiskt har ett individuellt val? Varför ska samhället satsa på människor som väljer själva att stå utanför samhället?

Problemet överlag med socialismen är att dem är väldigt lite för att erkänna människans fria val och tror att det är samhället som ska påverka allt. Då kommer ju firekt frågan upp om det nu efter 10 år av försök kanske är dags att ge upp? De Homosexuellas rättigheter har inte stärkts ett dugg tack vare Pride, om man tror att det skulle ge en effekt. Därför är AFA ett gäng med människor som inte verkat förstå att deras aktioner bara förvärrar situationen, och gör att man inte kan hitta bättre lösningar, för att folk (Oftast kontorsarbetare) inte vågar göra det.

Så om vi ska återgå till Topic så handlar det nog också mycket om att AFA har stått på islamisternas sida hela tiden i stort sätt, och är mycket uppbyggt på att dem ska stå på islamisternas sida. Titta på Palestina-Israel konflikten, där AFA vägrat erkänna att Palestina faktist inte bidrar med någon form av fredsliga avtal utan bara hämnas hela tiden. När man istället försöker hitta nya lösningar på det problemet som utomstående och kanske väldigt insatt i just den konflikten, då blir man helt plötsligt Israel vän och inte diplomatisk i deras ögon.

AFA ser gärna inte sanningen i vitögat och förstår att islamisterna är ett problem i Sverige och i övriga världen också. Att vara en religiös Muslim är något som jag själv skulle kunna säga att jag dyrkar eftersom att de som är Muslimer har väldigt bra grunder för deras andliga tro. Men när det finns Islamister som vill påverka våras Svenska samhälle efter deras religion, då går det för långt tycker jag.

Och mellan Pride festivalen, Palestina-Israel konflikten och Islamiseringen finns den lilla människan. Inga bögar gillar att bli förknippade med att vara som dem i Pride paraden. Inga muslimer vill bli beblandade med islamister, fundamentalister och Hammas. Och framförallt: Både Muslimerna i Palestina och judarna i Israel vill en och samma sak: FRED! Därför är det dåligt gjort av AFA att inte satsa på att försvara den lilla människan utan hellre satsar på den lilla klumpen människor som faktiskt missköter sig. Där har AFA gjort bort sig tycker jag.

Får jag fråga någon vänstermänniska om han/hon verkligen tror på det som AFA förespråkar?

Något officiellt språkrör har jag knappast utgett mig för att vara. Jag skriver att vi ser till att ha en vettig orsak bakom varje aktion och att jag inte ser en insändare som skäl nog för att använda våld.


Jag har gjort precis som jag hoppas att alla andra har gjort, en analys av samhället utifrån sin och sina medmänniskors situation och har kommit fram till att en bögig vänsterslödderpolitik är det enda jag kan ställa mig bakom och försvara.


Det har han visst. Det jag menade var att håller man sig till svenssonrasism så är det inget man kan banka ut med våld och därför får man använda andra metoder.


Nu är jag av den meningen att individerna som utgör kollektivet är de viktiga eftersom att det utan individer inte kan bli ett kollektiv. Därför måste man sätta individernas välmående först och eftersom att vi människor, psykopater undantaget, mår bättre i en kärleksfull miljö där folk har det bra så mår individen bra när kollektivet mår bra.

Eftersom att människor formas utefter de sociala förutsättningar man har så är det kollektivets/samhällets ansvar att ge människor en trygg miljö att växa upp i. På så sätt blir det allas ansvar om en individ växer upp och inte klarar av livets normer och allas ansvar att ta hand om den individen.


Homosexualitet slutade klassas som sjukdom efter en massiv kampanj med en ockupation av socialstyrelsen (har jag för mig att det var) som avslutning. Finns antagligen fler exempel på konstruktiva effekter de olika kampanjerna och folkrörelserna gett.

Man lät bollen rulla vid uppstarten av afa, som det då visade sig, så här i efterhand, att man inte hade kontroll på de händelseförlopp som sker, att det slår mot dem själva, både stat och praktiska utövare av den icke demokratiska linje de ville ha.
Det sjuka i sammanhanget är också att det finns afaiter med föräldrar som arbetar politiskt, vilket har gett massor av skriverier i olika medier.
Med det förstår allt fler av den svenska befolkningen vad det handlar om, makt och inget annat.
Man förstår vilken rädsla det finns bland de s.k politiker som lever på samhällets bekostnad, att det politiska läget skall förvärras fär dem så att makten förskjuts. Vilket skulle kunna leda till olika former av terrordåd och inbördes stridigheter som kommer att tolkas som ett förstadie till kaos i landet.
Om man då inte lyckas med att hålla balansen till deras egen fördel, skapar man situationer för att ställa landet i en sådan situation som leder till maktöverskridande från den sittande regeringen.
Sådan är demokratin, när folk inte får bestämma själva.
Som ett exempel: Med färre landsorter(kommundelar) har man också större kontroll till likriktning!

Ni försöker alltså aktivt motarbeta yttrandefriheten medan ni fortfarande kallar er demokratins skyddare? Snacka om förvirrade människor.

Till viss del är det så, men mycket är biologiskt. Sedan så är det väl inte bra att homosexualitet inte klassas som en sjukdom längre. Hade jag varit homosexuell hade jag gärna velat bli botad och det hade varit mycket enklare om det hade varit klassat som en sjukdom. Ni tror att det ni tycker är det universala rätta, att alla tycker så. Kom ihåg att olika åsikter finns, och det är fascistiskt att försöka trycka undan dessa med hembesök, telefonsamtal och våld.

Ni som drar det argumentet har onekligen en poäng som jag har full förståelse för. Har själv funderat över det där länge men kommit fram till att ändamålen helgar medlen, jag vill inte vara en av de som bara står och ser på.

Det är dessutom väldigt svårt att besegra ickedemokrater med demokratiska medel, ifall man nu väljer att godkänna den nuvarande ordningen som demokratisk.
Det borde dock inte vara någon nyhet att vi kommunister och anarkister kan tänka oss att använda till synes ickedemokratiska medel för att nå våra mål, en revolution är sällan något man röstar om i riksdagen.


Fast nu är du inte homosexuell och kan således inte sätta dig in i hur homosexuella tänker. De homosexuella jag känner verkar vara helt tillfreds med sig själva och jag själv är bisexuell och tycker bara väldigt synd om er människor som inte kan förmå sig att njuta av allt vad livet har att erbjuda.

Jag lever av den uppfattningen, framförallt bland oss yngre, att man inte blir rädd för AFA utan snarare irriterad. Ni säger att heder inte är något man ska ha när man slåss men trenden nu för tiden säger mycket att man inte ska sparka på den som ligger eller ge sig på fler mot en och därför är ni inte omtyckta. Du är väl medveten om att AFA har ett uselt rykte om sig, inte sant?

(Nej jag bryr mig inte om att AFA skiter i sitt rykte, jag bara frågar sakligt)


Men det stämmer inte. Vi i Sverige har det sjukt bra i jämförelse med hur vi egentligen ska ha, och här är det inte speciellt många människor som är nöjda med sin situation. Det beror på den enkla anledningen att man alltid vill ha mer och alltid söker något nytt, och det skulle inte bli ett undantag om det var ett Socialistiskt samhälle så den idén tror inte jag på.

Dessutom pratar du om psyksjuka, vilka är psyksjuka? Vilka är det som sticker ut och vilka är det som inte agerar accepterat? Alla människor har psykologiskt sett väldigt olika psyken, och har drag åt olika håll. Därför fungerar inte ett kollektivt ägande speciellt bra om man tänker på hur lång tid det skulle ta att fatta beslut.

En annan sak som faktiskt är OnT är att Islamister som ett exempel vill utmärka sig väldigt mycket i den Svenska kulturen och det gör att det sticker i ögonen på folk. Förlåt om jag låter som Sverker Olofsson nu, men kan du garantera att sådana ting inte skulle ske i ett Kommunistiskt samhälle?

Det stämmer inte heller. Det som du säger är med andra ord att en människa som är uppvuxen i ett slumkvarter är dömd att bli mördare och att kunna begå våldsbrott och då menar du samtidigt att den personen inte har någon framtid. Jag har sett det klassamhälle ni pratar om och lägger man fokus på att allt skulle vara kollektivets ansvar så säger man också nej till individens egna drömmar om att kunna jobba upp sig.

Jag har en god vän som är uppvuxen i Social missär, och idag utbildar han sig till lärare på universitetet. Sedan kanske du kommer ihåg Ricardo som blev mördad (Tror det var på Kungsholmen?). Dem som mördade honom var bland annat en av Bonnier-släktet (Om jag nu inte är helt ute och cyklar?) och han kan aldrig skylla på sin uppväxt när det kommer till kritan.

Förstår du vad jag menar? Jag menar att A Clockwork Orange principen även gäller i vardagen hos oss. Ett samhälle ska inte lägga allt för stort ansvar i att försöka få in människor innanför ramarna om dem inte vill, och därför är det fel anser jag att ni Socialister inte tror på A clockwork Orange principen. Samhället ska inte ändra individen, Individen ska ändra samhället.

Du ska också veta att detta inte är något jag enbart är kritisk till hos Socialister. Jag är mycket kritisk till Anton Abeles metoder i sin kamp mot gatuvåldet också. Han vill lägga fokus på att ge folk en trygg uppväxt, och tror därför att gatuvåldet ska minska. Trygghet är en faktor man måste ha, men individen måste ändå komma till en tid då man väljer vilket liv man vill leva.

Vill man leva utanför samhällets moral, då finns det inga som kan stoppa det tyvärr. Så nej, individen påverkas inte av samhället till 100% vilket är ganska klart bevisat nu.

Detta ger också upphov till poängen om islamisterna, de vill förändra samhället och tror att det ska påverka de unga muslimerna, vilket är fel. Kanske är därför AFA stödjer Islamisterna? vad vet jag...


Men faktum är att Homosexualitet inte är något normalt och är utåtstickande, det ska man inte bortgå ifrån. Att det är naturligt att homosexuella finns är självklart, annars hade det inte funnits. Men som sagt, man ska inte gåt ill överdrivt och säga att VI är konstiga som inte är Homosexuella. Nu har ju det förvisso sällan hänt, men man ska se till att den atityden inte blir vanlig.

Personligen tycker jag bara att det är bra att man inte blir rädd för AFA. AFA:s jobb är, enligt mig, så mycket mer än att bara skrämmas och jag tycker att AFA har sämre rykte än vad som förtjänas. Det beror förstås på att enskilda grupper eller personer går för långt i fall som sedan blir uppmärksammade och att vi håller tyst om det andra vi jobbar med.
Sedan om det olyckligtvis skulle slumpa sig så att vi måste slåss så slåss vi. Inte för slagsmålets skull utan för vårt syftes skull och då är vi inte bara 14-åriga veganer på 60 kg.

Att slåss med heder är väldigt överskattat. Vi är ute efter att ge stryk, inte för att få stryk. Hamnar vi i underläge är det viktigt att samla sig och se till att alla klarar sig men är vi ute för att konfrontera nationella så ser vi till att vara åtminstone två mot vi sen. Och när slåss så är de gemensamma direktiven att försöka undvika t.ex. sparkar i huvudet på en som ligger ner.
Vårat rykte ligger i bott men det är inte så mycket vi kan göra åt det, det finns en tid för populism och det finns en tid där man bör skita i opinionen.

Den där parentesen behövdes inte, jag är visserligen ny här men du ska nog få se att jag inte kommer att få utbrott och bara skriva något idiotiskt.


Visst har vi det sjukt bra i Sverige och vi kommunister och anarkister motsätter oss den girigheten vi lever med. Personligen försöker jag att konsumera så "bra" som möjligt och då har jag ändå inte så mycket pengar att röra mig med. Och jag är knappast ensam om att vara kritisk till överkonsumtionen.

Jag skrev inte psyksjuka på det sättet du menar, jag skrev psykopater. Alltså människor utan bland annat empati. Jag har inte direkt någon kunskap om vad som skapar psykopater men det borde ändå vara ett samhälleligt problem.
Ett kollektivt ägande till max tror jag inte på. Man ska såklart ha egna saker och möjlighet att skaffa egna saker men inte på bekostnad av andra.

Du vet nog säkert att de flesta av min sort inte tycker alltför mycket om religion och i ett kommunistisk samhälle hade antagligen inte radikala muslimer haft så mycket att hämta. Religionsfrihet, javisst, men inte på ett sätt som stör resten av befolkningen.


Appappapp, nu är du fördomsfull. Har jag påstått att fattiga i slummen blir ondare än rika i Danderyd? Jag tror faktiskt tvärtom bara att det bryter ut på olika sätt beroende på andra faktorer. Dessutom så handlar allt också mycket om uppfostran. Ett rikt barn som får allt och ett fattigt barn som får allt (på bekostnad av sin familj) har mer gemensamt än ett rikt barn som inte får något och ett fattigt barn som inte får något.

Det är mycket prat om medelklass i vissa inlägg men jag är uppvuxen i den misär och det klassamhälle jag pratar om och jag har (nu kan det bli lite skryt men jag är faktiskt anonym så försök att ta det som någon sorts fakta) enorma förutsättningar och har otroligt lätt för att lära och för kritiskt tänkande. Jag är dessutom rätt så sportig och har bra fysiska förutsättningar. Trots allt det så har jag det inte så lätt som jag borde ha det, jag har blivit avbruten flera gånger när jag försökt forma mitt liv som jag vill ha det och det beroende av frågor som är direkt kopplade till min klasstillhörighet.

Precis! Individen ska ändra samhället, det är det hela min övertygelse går ut på. Men man kan tycka samma utan att egentligen tycka samma. Lite som SD och V, båda vill ut ur Afghanistan men av helt olika skäl.

AFA stödjer inga religiösa fanatiker. Däremot kan enskilda individer ha olika åsikter om diverse utländska organisationer, ja det är bara att kolla på soc.nu, debatten går varm i olika trådar.


Det sista där håller jag med dig om men jag ser heller ingen anledning till att oroa sig över en sådan utveckling. Att man accepterar varandra för det de är är det viktigaste och gör man det har man inget att frukta.

Ja, mer om RF/AFA. Jag kan inte tänka mig att de skulle ingripa på en antisemitisk och fascistisk Al-Quds demonstration.

Okej. Ni får ha er bögdiskussion någon annanstans.

Hej. Jag skriver detta med anlening till att jag inte ville gå allt för OT i tråden om Islamister och AFA, så jag skriver i denna tråd istället där alla kan vara delaktiga i en diskusion som verkligen gäller ämnet.

Diskusionen innan går att läsa i tråden om Islamister och AFA som sagt, där får ni också reda på lite om bakgrunden till detta.

Att vara kritisk till överkonsumtionen är något jag också är, såklart. Vi lever långt över våra tillgångar och det är inte bra för oss. Men även jag har ett självkritiskt dilemma, hur ska man minska konsumtionerna?

Jag vet att om vi inte vore så marknadsberoende som vi är idag skulle det vara betydligt lättare. Så om vi gick tillbaka till att vara jordbrukare skulle vi bara få det bättre om det infördes ett Kommunistiskt samhälle, då alla skulle få det dem har behov utav. Det som verkligen skulle fungerat då är att vi skulle verkligen fått våra grundläggande behov tillfredställda och det är enligt mig väldigt brs, OM man levde under jordbrukstiden.

Men nu lever vi i ett samhälle som är totalt beroende av marknaden. Vi odlar inte egna grönsaker för att kunna äta, vi går och handlar det. Vi slaktar inte kor för att kunna ta pälsen som täcke, vi köper täcken. Förstår du vad jag syftar på? Jag tror inte att det går att införa just nu på långa vägar. Arr sedan vara kritisk till hur det ser ut är något som jag inte är emot att du är, men som sagt så är inte Kommunismen realistiskt, tyvärr.

Jag tänker ju självklart inte ta orden ur munnen på dig och säga att du står för saker som du inte står för, utan jag kritiserar som sagt det som Socialister i allmänhet står för (Enligt min uppfattning) och där är det att man sällan tar upp människans individuella val i livet.

Jag kan tala om för dig att i fattigare samhällen är det betydligt vanligare att folk är giriga och egotrippade än i vårat rika samhälle. Det finns ju en logisk grund för det, eftersom att dem måste vara giriga för att tillfredställa sina behov, och då är det samhällets bekymmer. Så det stämmer delvis att det är samhällets bekymmer.

Min poäng med detta var egentligen att man inte behöver vara psykopat för att kunna begå hemskheter, vanliga människor är också kapabla till det. Titta på Sovjet, Nazi-Tyskland, Pol-Pots Kambodja etc. Det var väll knappast en majoritet av dem som gjorde de fruktansvärda brotten som var psykopater utan det var helt vanliga människor som dig och mig. Så att säga att man är psykopat är något som börjar tappa ens rättmätiga innebörd: Att man har en diagnos på att man har en fetish eller en böjning som lutar åt att skada andra. Det är, vad jag hört ryktas om, väldigt ovanligt att människor får sådana diagnoser.

Religionen måste jag säga att det är väldigt radikalt och ovessäntligt motstånd till från Socialistiska hållet. Det som får mig fundersam då är om ni inte tar er lite vatten över huvudet när ni inte vill ha religion i ett samhälle där man kanske måste ha en religion som kan bidra till trygghet hos de svaga individerna?

Nu säger jag inte att svaga individer i första hand är dem som är religiösa utan jag tror att det är en bra sak för de svagare individerna. Jag själv är djupt troende, Kristen, och jag själv finner min själsliga lycka i Gud. Det är något som jag tycker att andra ska visa aktning för och inte fördärva. Så respekt för religiösa, vilken religion det än gäller, anser jag vara en mycket större fråga än vad den är idag.

Men tack för svaret iaf.



Fördomsfull är väll inte rätta ordet kan jag tycka, även om jag förstår din grund i varför det ser så ut. Det jag skulle vilja mena är att jag ser en annan sanning än vad du gör, och det är något annat. Jag ser som sagt sällan Socialister prata om att man faktiskt kan lyckas som fattig att ta sig upp i världen och ge bra exempel på hur fattiga faktiskt lyckats.

Det som jag stör mig lite på är att Socialister ofta talar om klasslöshet då dem lägger den faktorn som grund, att en fattig aldrig kan arbeta sig upp i livet. Och det är, citerat Dick Harrysson, samma sak som att säga till en fattig att han/hon inte har en chans i livet ändå, att dem ska lägga sig ner och ge upp.

Jag skulle vilja se mer fokus i allmänhet på dem som faktiskt kan lyckas i livet. Jag skulle vilja se att massmedian visade upp invandrare som lyckats göra något, och som lyckats ta sig upp i livet. Nu för tiden så försvarar snarare massmedian, och den Autonoma vänstern också i min mening, de invandrare som det gått snett för.

Man lägger allt för stor fokus på deras bakgrund och berättar att man är emot att invandrare har det som det har, och lägger upp invandringen som ett enda stort elände. Om man istället satsade på att visa upp dem som lyckats, då skulle man ge invandrargrupperna ett hopp om en fin framtid. För som det är nu menar man ofta att det är synd om invandrarna och det är samhällets ansvar att dem inte kan få jobb etc. Men tvärtom, det är DU som individ som kan välja din framtid, inte kollektivet. Det är sånt jag tycker att ni Kommunister sällan förstår.

Då kan jag ge dig ett tips: GE ALDRIG UPP FÖR FAN! Visa lite jävlar anama, visa upp för alla andra att du kan! Visst är det svårare och mindre motiverat att ta sig upp i samhället om man är fattig, det är vid Gud inte det jag menar. Men det är inte omöjligt och nu för tiden så har majoriteten människor faktiskt mycket lättare att kunna ta sig upp än vad många andra har haft. Därför tycker jag att det är löjligt att lägga sig ner och försöka ge upp, man ska fortsätta kämpa.

"Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den största dagen, är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd"

Tänk på det fantistiska citatet från VM Krönikan 1994. Det är svårt att ta sig upp, men det går. Det finns en möjlighet. Jag vet inte vad du sätter för mål, men sätter du i mål att komma in i en överklass gemenskap så är det ju nästintill omöjligt. Men satsa på att bli medelklassare istället. För det kan jag lova dig att du kommer att klara utan att vara beroende av din bakgrund.

Men jag kan tala om för dig en sak som du kanske också ska tänka på, om du känner att det är klassamhället som gör det. Jag känner också en rik kille i Gustavsberg som har haft alla förutsättningar från sin familjs sida för att lyckas, ändå har han inte varit motiverad att lyckas och när han väl försökt så fick han det svårt. Jobbar nu inte speciellt mycket och har knappt råd med hyran. Så det där är egentligen ingenting som är unikt för arbetarklassen eller underklassen, sånt förekommer även bland medel-och överklassbarn.

Just i den frågan så är dem både olika och lika. SD och V vill väll att man istället ska satsa på nationella försvaret? Det var iaf vad jag fick höra i Lumpen då det diskuterades mellan Moderaterna och (V).

Du kan få berätta lite mer för mig om vad syftet med Rosengård var?

Det som har med just AFA att göra i denna utvecklade diskusion är att jag undrar om AFA's åsikter och hur dem är uppbyggda? Det är därför jag valde att skriva detta i denna tråd och inte om det i tråden om Islamister.

/Feed

Jag tror förstås på en demokratiskt planerad ekonomi. Läste en otroligt intressant bok i ämnet för ett tag sen, kommer inte ihåg vad den hette men den visade hur man med hjälp av datorer kunde planera en stats ekonomi. Ska försöka hitta den igen och då kan du få namnet på den. Boken visar att kommunism i själva verket är mycket realistiskt.
Nu tror jag inte på nationalstater men det borde gå att applicera på mindre kollektiva samhällen också.


Grejen är att ledarna haft klart psykopatiska drag, det ska ju tydligen vara väldigt vanligt bland näringslivstoppar osv. Sedan har såklart gruppsykologin spelat in, när man är ett större antal vakter eller soldater och ingen annan reagerar så gör man inte det själv.
Att vara psykopat har inget att göra med att man njuter av att skada andra. Men man saknar empati och medkänsla och kan därför inte tänka sig in i hur det är för de människor man skadar. Att sedan vältalighet är ett drag gör det hela ännu läskigare.


Självklart ska man visa respekt för de troende. Det jag menar är att religion inte ska spela någon roll i samhället. Burka, Kristi himmelsfärd och sabbaten ska vara ickefrågor.


Men det är där vänstern och högern inte kan enas. Vi till vänster brukar vara av den meningen att klassresor är otroligt svåra och det är väldigt få som lyckas.
Ta Blondinbella när klassamhället kom upp i debatt i SVT. Hon satt och påstod att hon hade det hon hade tack vare hennes entreprenörskap utan att tänka en sekund på att hon är där hon är tack vare sin överklassblogg.

Det är inte jag som kan bestämma helt hur min framtid ska se ut, jag hade inte tänkt outa mig det första jag gör här och jag vet att det finns de som känner mig som läser här men de problemen som jag drog upp förut hade aldrig någonsin dykt upp för en rik och det har ingenting med skulder eller beroenden att göra utan helt vanliga saker som vem som helst ur arbetarklassen kan drabbas av.


Du förstår inte riktigt. Jag ger inte upp, jag visar upp mig. Alla dessa klassrelaterade problem dyker upp ändå och det är knappast bara jag som får de problemen.
Dessutom har jag inget intresse av att göra egen karriär för egen vinnings skull. Det liv jag siktar mot är ett liv där jag kan jobba med människor, kanske vara lokalpolitiker och ändå ha tid att jobba som volontär. Kanske kan jag gå än längre och förändra för alla i arbetarklassen och det är i så fall mitt drömmål. Mitt drömmål som du verkade utgå från låg i att ta mig in till överklassen.


MEN. Han har väl ändå sin familj som kan backa upp honom? Det är en särskilt säkerhet som ingen i arbetarklassen kan räkna särskilt kallt med.


Njae, Vänsterpartiet vill till stor del avveckla militären medan SD vill satsa på ett nationellt försvar.
Vänsterpartiet vill heller inte stå bakom USA:s imperialism. Just angående Vänsterpartiet så har jag mest insyn i det lokalpolitiska arbetet, det rikstäckande arbetet intresserar mig inte nämnvärt då de redan svikit den revolutionära arbetarklassen.


Oj, där kan jag knappast påstå att jag är någon sorts expert, det får någon annan ta.