Egna förslag till lösning av demarktionsproblemet

Ja ok, då har du missat större delen av revolutionen. Det är lite "cutting edge" över det hela, så även idag i Sverige har många inte riktigt hängt med ute i universiteten och högskolorna.

Om jag har förstått bayesianismen rätt så menar dom att den subjektiva uppfattningen som personen har innan han/hon testar sin teori påverkar teorins sannolikhet (ju mindre personen tror på teorin och den visar sig stämma ju sannolikare är den). Det betyder att en och samma teori får olika sannolikhet beroende på vem som testar den. Är inte det en ganska märklig epistemologisk ståndpunkt?





Själv tror jag inte heller på en korrekt vetenskaplig metod som skiljer sig från allting annat. Det som utgör grunden för vetenskapen är istället en icke-dogmatisk hållning (behöver inte gälla den enskilde vetenskapsmannen utan snarare verksamheten i stort) där går demarkationslinjen mellan vetenskap och religion.

Vad gäller bra/dåliga vetenskapliga teorier så tycker jag Lakatos ide om generativa/degenerativa forskningsprogram är intressant. Ett degenartivt forskningsprogram kännetecknas av uteblivande nya upptäckter och en tillväxt av hjälphypoteser (psykoanalysen ligger nära till hands).

Sannolikhet i detta fallet handlar om en kvantifiering av den information som finns vid handen. Det är så att säga inte den ultimata sanningen om teorin utan säger oss egentligen bara vad som indikeras av den information vi har.

Men den är objektiv i den meningen att om två personer har samma data, teori och bakgrundsinformation, då får de fram samma sannolikhet för teorin.


Finns många forskningsprogram som inte genererar speciellt mycket nya upptäckter men som fortfarande är väldigt bra (plate tectonics är väl ett standard exempel).

Vetenskap är väl varken bra eller dålig den bara är? Den accepterade sanningen om verkligheten. Jag lägger mig inte i eran vidare argumentering men vänligen svara på denna viktiga frågeställning!

kan du utveckla detta mer? Jag är för min del inte alls avogt inställd till mysticism, och är mkt intresserad av taoism och buddhism. Dessutom är jag - tror jag - inte reduktionist. Men nog om mig Tag t ex buddhismen - där påstår man bestämt att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt.

från Mahavagga ( ur Buddha talade och sade s 112-113):

Ovetandet föder latenta intryck;
latenta intryck föder medvetenhet;
medvetenhet föder namn-och-form;
ur namn-och-form uppstår de sex sinnena
( o.s.v)

Om nu någon sade sig uppleva/inse att latenta intryck föder medvetenhet, vilket föder ovetande, så skulle buddhisten säga att så är inte fallet, och att denne blandat ihop några länkar i orsakskedjan.

Beror på hur du definierar vetenskap, om det är som en form av social konstruktion för att väga hur man skall spendera pengar och dylikt i mål att uppnå olika saker, då kan delar av vetenskapen vara mer eller mindre bra.

'Den accepterade sanningen om verkligheten' kräver en del begränsningar för att stämma överens med hur man ser på vetenskapliga teorier idag. Den tillfälligt accepterade sanningen om verkligheten stämmer in på de (naiva) realisterna, men inte speciellt bra på empirister och mer skeptiska realister.

Jaa, alltså ett problem med bayesianism är hur man ska fördela sannolikheter ex ante för hypoteserna. Rimligen bör man fördela lika stor sannoliket för alla hypoteser utifrån det faktumet att du just fördelar värdet innan du känner till varför någon hypotes skulle vara mer sannolik än en annan. Indiffirensprincipen. Givet detta och givet att mängden hypoteser är oändligt så får varje hypotes sannolikheten noll.

Detta gör bayesianismens teorem värdelöst. Om man vore objektiv bayesian vill säga.

Då får man bli en subjektiv bayesian. Det är fullt möjligt men då hamnar man i ungefär den ståndpunkten att "ja värdet ligger i hur stor tro du har på en teori, är du villig att resa till månen med den eller inte?"

Dvs ingen person skulle tillskriva en hypotes värdet noll p g a föregående resonemang. Det finns en subjektiv tro på hypotesen som gör värdet större än noll. Det är trots allt så det fungerar.

Det ser inte ut som att vi kan hamna i det läget vi vill att vetenskapen ska vara. Subjektiv bayesianism är ett tillbakadragande, om än säkerligen ett nödvändigt sådant. Vad vi har kvar är frågan "vad kan vi använda denna kunskap till och vilka risker vill vi ta med den?"

Sedan kan man också peka på konvergens i trosföreställningarna vilket skapar en objektiv teori. Jag vet inte i fall detta är rätt, så det vore intressant om någon kunde utveckla detta mer (krenek?). Rimligen borde man stöta på problem. Jag känner inte denna teori väl nog.


Annars ser jag på demarktionsproblemet ungefär som flera andra i tråden, det finns ingen sådan gräns för vad som är vetenskap och vad som inte är det. Om där skulle finnas en sådan skulle vi få bestämma denna gräns själva, lämnad åt något som skulle bottna i godtycke.

Vad det handlar om är vad som rättfärdigar en viss tro (JTB). Dvs vilka krav man ställer på rättfärdigandet. Vad är en god metod att nå kunskap om ett visst sakförhållande? Vad man först bör titta på är vad man vill veta om sakförhållandet och vilket sakförhållandet kan tänkas vara.

I en vardaglig situation kan man säga att det är en god metod att titta utan förstärkning av synen på månen om man vill veta dess färg från där du står. Men man inser rätt så snart att vill man veta storleken på månen är det ingen god metod, månen ser ju ut som en liten boll om man blickar upp mot den. Då får man använda sig av en mer raffinerad metod. Jag talar inte här nödvändigtvis om hypotetisk-deduktiv metod eller någon annan metod i den meningen, utan om metod som t ex vilka hjälpmedel och vilka perspektiv vi tar i allmänhet - och där är urvalet stort.

Detta kan vi givetvis inte veta innan vi vet om att det finns en annan bättre metod. Och man kan då säga att vetenskap har detta i sig att ständigt fråga sig "hur kan jag se på sakförhållandet på ett annat sätt".

God vetenskap är den som innehåller denna framåtanda. Men det finns ingen gräns där vi kan säga "här just vid denna gräns blir vår metod så raffinerad att det är vetenskap".

Vi kan fortfarande tala om vetenskap utan denna gräns. Liksom vi kan tala om skallighet utan att veta exakt hur många hårstrån på huvudet det tar för att vara skallig. Vi vet vad vi menar med begreppen och om vi inte gör det kan vi alltid stipulera (universallösningen numero uno). Endast om man har det synsättet att vetenskap bör skiljas från pseudovetenskap har man ett problem med demarktion. Man kan trots det tala om något sådant som god vetenskap och hävda den ena raffineringen vara bättre än den andra, men man bör se det i ljuset av "vad vill jag veta?".

Det gäller att vrida och vända på tingen. Ungefär som en rubiks kub. Undrar om verklighetens rubiks kub går att lösa dock, inte säkert.

En matematisk trivialitet utan praktiska konsekvenser. Du kan räkna på det och arbeta med det genom sannolikhets densitets distributioner. Visst, om du exempelvis vill uppskatta en partikels hastighet finns det oändligt många värden det kan anta, och sannolikheten för att det är just 0.047474989929977252937363993... är väldigt litet, men du kan ta ett intervall och räkna på det, exempelvis (0.4,0.5) genom vanlig integrering.

Iaf, antar att du läst Chalmers gällande detta och hans syn på Bayesianismen är ganska horribel minst sagt.


När du väl får in lite data kommer sannolikheterna börja bete sig väldigt fint och samstämmigt allt som oftast.


Konvergens sker om du har samma likelihoods och värderar bevisen samma. Man kan säga att det är ganska rimligt att det sker bland forskare inom fysik som sysslar med väldefinierade problem, tydliga välgenomtänkta experiment men mindre troligt att det sker i en mer politisk fråga. Det innebär att argumentet håller inte generellt, du kan få divergens istället ibland.

Bayesianismen är ingen magisk lösning, den är dessutom sällan applicerbar på vetenskapliga teorier i sin helhet eftersom det blir för komplext att beräkna. Bayesianismen ger oss det optimala normativa idealet att sträva emot, men ofta får vi nöja oss med mycket mindre på grund av att vi saknar information, inte har väldefinierade hypoteser osv. Man kan läsa Paul Horwich - Wittgensteinian Bayesianism om man är intresserad av ämnet, den sätter saker på jorden igen. Eller givetvis Probability Theory - The Logic of Science av ET Jaynes (dock apsvår bok).

Ska se om jag kan rota fram nån text, att bara beskriva det ger inget. Fundera, tills vidare, på hur uttrycket "Ontologisk förtingelse är målet för religiös strävan" kan uppfattas. Mystiskt, minst sagt.