Citat:
Ursprungligen postat av
Elsa2018
Min gissning är att det inte var så stor ordning på färjor på den tiden. Frågan är om det ens går att söka vettigt i dåtidens bilregister och hur många bilar som "försvann" (= blev gamla vrak ute i skogen). Jag tror att man senare införde skrotningspremie för att slippa sånt. Det kan vara så att bilen bara fick vandra vidare till en ny ägare utan att det bokfördes t.ex. Men någon kanske vet mer om hur det funkade och om man betalade skatt för innehav och ifall detta lämnat spår i arkiv.
Det var i a f ordning på de stora färjorna så till vida hur många bilar dessa kunde ta.
I dåtidens bilregister gällande bilar som bara "försvann" går inte. Som du också skrev så blev många av dessa gamla vrak i naturen. Ibland t. o. m. tillsammans med regnummer skyltarna. Ja en skrotningspremie kom att införas men är osäker på när detta exakt skedde.
Janne Dahlsjö köpte den midnattsblå av sin äldre bror. Detta kom aldrig att registreras så bilen bytte ägare utan någon dokumentation att så gjordes. Bilskatt fanns vilken knappast Dahlsjö betalade fast hans äldre kan ju ha gjort det. Bilförsäkring var man tvungen att ha.
Så här kunde det gå till utan någon ny ägare bokfördes.
17 december 1964 (torsdag)
Kjell Åke säljer en Ford Consul av 1955 års modell till en okänd person för 100 kronor. Bilen kommer från Anna-Stina Lindblom i
Lyngås i Onsala som står som ägare sedan den 11 mars. Den var innan dess hemmahörande i Göteborg, senast hos Olaussons
Bilfirma på Lilla Fürstenbergsgatan 3 som innehas av Göran Olausson. Bilen har körförbud sedan den 4 november och avanmäls till
försäkringsbolaget kort därpå. Någon ny ägare anmäls aldrig till bilregistret, däremot påförs senare skatten för 1965 på en Lars Göran
Eriksson, Quidingsgatan 10B, som då endast är 17 år. (KVITTENS, LÄNSSTYRELSEN)
1965-10-22 hamnar Ford Consuln för skrotning hos Backa Reservdelslager, Tagene Nordgård. (LÄNSSTYRELSEN)