lammunge

Mitt liv då:

* Bor med föräldrarna(19), älskar de.

* uppväxten, är inte så glamuröst om jag får säga.
Är ett litet krigsbarn som flyttat till sverige i mitten av mitt liv, blivit mobbad som fan ett tag men reste mig och nu är jag inte alls mobbad utan en av de "coola" hehe

Har bott lite överallt det är det värsta med mitt liv, har aldrig hunnit träffa "bra" flickor.

Men nu när jag bor i en liten men rolig stad i närheten av en storstad, är jag nöjd. Har haft en enda flickvän i mitt liv och har henne fortfarande, nästan nykära än. har gått 4 år .

Sexuellt, har jag haft lite anorlunda fantasier men inte alls helt åt skogen. Gammla vanliga bara typ e jag bög, trekant och de andra kanterna, sex med lärare o sånt.

miste oskulden för 3 år sen.

Betygen är på top, förutom svenska som vi haft en dålig lärare på. Går teknisk linje och har bra betyg i de andra ämnen.

relativt skönt liv har jag väl haft.

Varit allmänt asocial sedan jag var liten, ett pucko till farsa (men det värsta han gjort mot mig var smäll på rumpan en gång ), allmänt neurotisk morsa som är underbar 99% av tiden. Har fått experimentera fritt under uppväxten vilket satt sina spår, har provat både det ena och andra. Inga sexuella övergrepp mot mig iaf. Har väl lite knepiga sexfantasier, är väl det enda felet på mig...

Kommer från en trygg uppväxt i ett villaområde utanför landets fjärde stad. ruttna betyg men läste upp dem senare studerar nu på universitet. Inget speciellt en vanlig människa med ett omättligt sexbehov/intresse.

Trygg uppväxt i fint villaområde. Världens bästa föräldrar. Mycket trevlig sexdebut vid 15 års ålder. Toppbetyg. Universitetsexamen. Bara långa förhållanden. Tycker att sex är som bäst med den man känner väl.

Så, lite lammunge är man allt

Otrygg uppväxt med nästan ständigt utanförskap, hot om våld, våld och nedvärderande behandling från främst en förälder ända tills jag flyttade hemifrån. Innan dess var jag på väg att bli utkastad och hade det inte varit för den andra föräldern hade jag garanterat blivit det. Har alltid ansetts som egen, lite enstörig och svår att komma in på livet. Egensinnig och ganska kompromisslös. Föräldrar med missbruksproblem (alkohol), släktingar som är/har varit grava narkotikamissbrukare som har gjort ett flertal voltor både inom och utom Sveriges gränser. Har mobbat och varit allvarligt mobbad. Enligt psykologen i det militära var jag så nära (visar med pekfingret och tummen) att skickas till en annan skola (institution?) men det vet jag inte om det stämmer då jag aldrig hade hört något liknande tidigare.

Inte utsatt för några sexuella övergrepp såvitt jag vet. Däremot en hel del stryk. Hyfsat sen sexdebut (10 år sen nu) med en tjej som var 3 år yngre. Mycket dåligt förhållande som bröts upp efter några månader. Få intima kontakter med kvinnor sen dess. Anses som svår att ha och göra med. Depressiv, har varit/är till och från suicidbenägen och kommer med största säkerhet inte bli mycket äldre än 30.

Har alltid bott i en förort med närhet till naturen. Hatar förorten för övrigt.

Har några kompisar som har gått igenom liknande helveten. Vill bara säga att jag hyser stor respekt för dig och dom som är så starka och tagit sig igenom en sådan skärseld. Jag vet att ord som "stå på dig" inte gör varken till eller ifrån men kämpa!!! En av mina kompisar som hade det "värst" har faktiskt fått i ordning sitt liv fastän det har varit becksvart under lång, lång tid! Det finns alltid hopp!<-- Prettovarning på den meningen men jag tror du förstår vad jag menar....