Vad tycker ni om litterära kanon?

För några år sedan var det ju tal om att det skulle införas ett litterärt konon i grund- och gymnasieskolan. Alltså en uppsättning skönlitterära verk, som alla skulle läsa och som en del av en allmännbildning. Tycker ni att det är en bra idé?
Man kan också se frågan ur ett mer allmännt perspektiv, borde vi som samhälle ha böcker som vi normativt kallar god litteratur, eller är det upp till vad och en? Vad finns det för fördel att läsa klassiker framför tillexempel deckare eller FLN-böcker?

Jag betvivlar att man kan finna helt objektiva grunder för att påstå att bok A är bättre än bok B, men däremot är det ett svåremotsägligt faktum att vissa böcker haft större betydelse än andra (socialt eller litteraturhistoriskt). Att man av dessa böcker upprättar en kanon är jag absolut för, då den som inte är bekant med dem helt enkelt är kulturellt handikappad.

Det är ju visserligen svårt att säga att bok 1 är bättre än bok 2. Men vissa böcker kan ju ändå väcka frågor och känslor som kan vara sunt för en människa att inneha. Brott och Straff är ett bra exempel på en bok som kan väcka frågor om moral och skuld, tillexempel.

Jag är för kanon, av den anledningen att vi som samhälle behöver gemensama referenser att utgå ifrån, vi behöver också ha en mottstock för bra och dåligt, annars tender ytlighet och dummhet få överhanden. En stabil kanon är också en förutsättning för att intellegenta människor med avikande åsikter (från kanon)att ha något att ta spjärn emot.

Jag tycker det låter som en väldigt dålig ide. Inte nog med att ungdommen inte läser längre, men blir de vidare påtvingade en rad titlar de saknar intresse för tror jag sannolikheten är stor att de kämpar emot ännu hårdare för att inte läsa. Utöver de rent praktiskt/teoretiska problemen med att utse vilka böcker som är "värda" att anses vara nödvändiga så tycker jag det är problematiskt ur en moralisk synpunkt. Oavsett hur många experter som anser Brott och straff vara en utmärkt bok så är det fortfarande ett skönlitterärt verk och det går inte att bedöma på samma objektiva grunder som man kan använda när det rör sig om en vetenskaplig skrift... Således borde man få välja själv vilka historier man vill läsa.

Eller ska man kanske skapa en stiftelse för tidlösa filmer, klädesplagg, tapeter och armbandsur som man också måste ha sett/upplevt för att få anses vara en värdig samhällsmedborgare?

Litterär kanon är en dum idé, ännu värre om den dessutom är tänkt att användas i skolan. Folk i den åldern bör inte bli påtvingade böcker de inte vill läsa, oavsett hur jävla bra de böckerna råkar vara. Klassikerna upplevs bäst och behåller sin rättmätiga status mest om det är ärlig nyfikenhet som orsakar deras nerplockande från hyllan.

Grundproblemet är dock att hela konceptet är meningslöst, de stora klassikerna glöms naturligtvis inte bort bara för att de inte står på en lista. De upptäcks åter och åter igen inte genom kanon, men genom andra läsare, kritiker och kanske framför allt andra författare.

Håller med om att det är en dum ide. Vuxna skall inte tvinga på barn och ungdomar sina böcker utan låta deras läsintresse utvecklas i lugn och ro. Även om det betyder att de bara kommer att läsa "skräplitteratur" så är det bättre än att de för all framtid blir avskräckta från att läsa genom att tvingas på böcker hur goda avsikterna än är.

En liten rundfrågning i bekantskapskretsen visar att många har samma erfarenheter som mig att de hatade den "goda litteratur" de blev tvungen att läsa i skolan och att det tog många år innan de läste en bok som de visste räknades som "bra litteratur". Mångas läsutveckling har hämmats genom att mer eller mindre välmenta vuxna tvingat dem att läsa böcker de inte varit riktigt mogna för.

För övrigt tycker jag att Brott och straff som nämndes är en klart överskattad bok även om det är som att svära i kyrkan att skriva det i ett litteraturforum. Kittyböckerna (böcker för unga flickor) tycker jag däremot (utan att ha läst någon själv) är utmärkta böcker eftersom de får unga att frivilligt läsa.

Eftersom det finns en stor del snobbism inblandad i vilken litteratur som anses vara bra så finns det folk som inte tycker om ungdomsböcker och oroar sig för att de håller för låg kvalite men de flesta går så småning om över till vuxenböcker om man bara låter dem läsa.

Nej, det är inte bra att tvinga elever att läsa viss litteratur. Däremot är det bra med en lista av Kanon.

Folk läser inte skönlitteratur för allmänbildning idag. Det handlar enbart om underhållning. Därför får det inte vara för svårt och invecklat. Tyvärr är det så att allt för få vet vad litterär kvalité är för något. Jan Guillou hamnar i samma litterära fack som t.ex. Joyce Carol Oates eller John Champlin Gardner vilket är en katastrof ur en estetisk synvinkel.

Det har sagts att man inte kan visa vad som är bra eller dålig litteratur. Detta är skitsnack. Kan man inte se skillnad på kvalité mellan Liza Marklund Bruno K. Öijer så ska man inte uttala sig annat än om man ser det som en bedrift att framstå som en pajas.

Det där är en märklig men också utbredd uppfattning, att detta med kass underhållningslitteratur skulle vara något nytt fenomen, som om det inte i århundranden varit så att majoriteten läsare föredragit mer lättsamma men också mindre betydande verk. Idag är förvisso den här "stora massan" som betalar t ex Liza Marklunds hyra betydligt större än vad den för hundra år sedan (läskunnigheten är ju glädjande nog högre nu), men den goda litteraturen finns fortfarande där, och kommer överleva all sin samtida dynga, precis som våra klassiker gjort om och om igen. Hur många läser idag riddarromanerna Cervantes så hårt tampades med?

Det vore en björntjänst att inte bjuda på kanon i skolan.

Majoriteten av eleverna bör inte behöva följa någon litterär kanon. De flesta saknar den läsförmåga som krävs för att få ut något av det. Däremot, så skulle jag gärna se någon humanistisk linje eller dylikt, på gymnasiet, där vissa kanoniska verk är ett måste. De människor som ska syssla med kulturkritik eller kulturskapande bör trots allt ha lite grundläggande bildning inom sådant.

Jag har läst var ni skriver, och håller till viss del med.

Jag blev å andra sidan också "påtvingad" litteratur i Gymnasiet, men för mig triggade det ett lässug på skönlitteratur som jag inte hade haft tidigare. Delvis tror jag att det berodde på att det var en auktoritet, som jag litade på som sa; "det här är en bra bok, läs den".

Skall ett litterautkanon vara effektivt så tror jag att de krävs mer omfattande kultur- och mentalitetsförändringar i samhället i stort, där bildning och läsning får en jämnställd (helst överordna) status med tillexempel idrott.

Språket är det virke varav tankar kunstrueras. Om en människan inte har ett rikt och mungbottnat språk, så blir också hennes tankar enfaldiga och enformiga. Därför är det av stor vikt att människor i ett samhälle få tillgång till ett rikt språk, så de kan utrycka sina åsikter, känslor och tankar inför sina medmänniskor och staten. Det är i grund och botten en demokratifråga; alla måste ha tillgång till orden för att kunna delta.