Syntetiskt LSA (?) 30 timmars tripp

Del.1

Goddag.. Jag har länge velat skriva av mig när det gäller den upplevelsen, men aldrig riktigt gjort det för än nu... varför vet jag inte... men, men...

Den här trippen ägde rum i början av september förra året... Jag hade kunnat förklara den så otroligt mycket bättre om jag skrivit ner allting tidigare, men jag skriver mest därför att jag är så jävla osäker på vad det var jag egentligen tog.. Kanske någon här med mer erfarenhet kanske vet bättre.

Jag har tidigare erfarenhet av cannabis, amfetamin, ketamin och svamp. Av det hallucinogena har jag dock inte tagit så höga doser och är inte vidare erfaren alls. Men en kväll så hade min polare kommit över 3 kapslar med vitt pulver som sades vara syntetiskt LSA...

Och detta är inte det "syntetiska LSA" som LL sålde på lappar... Jag och min polare har lite lös kontakt med snubben som säger sig ha gjort LSA:t... Jag har frågat snubben om det verkligen var LSA och enligt honom är det så....Men, fan... Jag är fortfarande inte säker... Dels för att det håller i sig jävligt mycket längre än LSA man får i morning glory seeds osv. och dels för att jag läste nånstans att allas våran egen Albert Hoffman testat syntetiskt LSA i doser nånstans mellan 1-5 mg. utan att få någon effekt.

Men iallafall. Trippen. Dum som jag var tänkte jag att vi skulle få samma effekt som av fröna, och att det inte skulle vara så värst överväldigande utan lite chill sådär.. Så jag tänkte "äh, fan det här är väl ingenting... vi kör i oss 1 och en halv kapsel var"...vilket motsvarade typ en rätt grov tesked pulver... vi(jag och min polare som skulle trippa) var hemma hos en annan otrippad polare och satt och snackade och kollade på b-filmer från 90-talet... det tog kanske 1 och 1/2 timme innan det började slå. Samma lila glödande, kryptiska maya-liknande tecken mönster som jag sett på svamp började forma sig på tak och väggar.. Jag blev så löjligt glad... Jag kände mig som ett barn igen... världen var så ny och outforskad.... och snäll, på något sätt Fantasin bara exploderade.. Jag kollade på mönstrena och kände mig som en maya-indian för 2000 år sen och var helt övertygad att jag faktiskt kände som dom gjorde på den tiden, inte bara hur jag tror att dom kände sig.. Sen började mönstrena se lite mer ut som indiska gudar... Då tog jag rollen som indisk sadhu, eller nåt.... Det var så sjukt härligt.. Vi hade också bytt film till Resan till melonia och jag var så sjukt euforiskt och babblade om hur mycket jag njuter av livet och jag kan sitta inne en fredagkväll och rita och glo på tecknat och att jag inte behövde droger, snackade också mycket om söta flickor och blev väldigt kärleksfull osv. osv. Jag kände mig så sjukt oskyldig och glad. Dessutom kunde jag inte kolla på filmen, även om den var gullig så kändes TV "falskt"... Jag ville vara nära naturen, liksom... hittils var trippen chill. Musik lät helt stört bra.

Sen skulle den otrippade polaren(Vi kan kalla honom B)vi var hos ut på puben, och jag och min tripp polare(Vi kan kalla honom T)skulle gå och träffa några av andra polare som vi hade för oss var i en park som låg nära puben B skulle till... Så det tre vännerna gick ut... vilket kanske inte var det smartaste... men fan... jag var så glad och ville ut i världen och utforska. När vi gick så började det kicka långsamt mer ju längre vi... Skumt... Det var ju kanske 3 timmar sen vi tog det... Fast det tänkte jag inte så mycket på då.. Bilarna som passerade lät grymt.. typ som rymdskepp... jag började komma ur det barnsliga euforiska i trippen och jag blev mer och mer förundrad av den psykedeliska drömvärld jag hamnat i... Och det var inte alls så mycket visuellt... bara.... Skumt.

Men sen när vi kom fram till parken så PANG.. Då kickade det på riktigt.. Kanske 4 timmar efter vi hade tagit våra doser... Vi har helt jävla lost och letade efter våra polare... Det var så jävla skumt, det var inte alls så mycket visuella hallucinationer såsom mönster osv. Men saker började zoomas ut och in och det stora fältet vi var på kändes jättelikt... och sjuka saker hände helt plötsligt.. Från att man tycker att man har relativt koll på läget, så går vi under några buskar som formar sig som en tunnel över vägen och det känns som jag kliver in i en osynlig portal där själva källkoden eller materialet av verkligheten böjde sig och blev vätska som rann igenom tunneln och teleporterades ut på andra sidan, där tunneln slutade.. och sen när jag är ute så bara...."VAFAN...!?!?!"... En rolig effekt var också att varje gång jag gick kändes det som att gå i en hamsterboll... Jag kom liksom ingenvart... Och sen *plopp* så flög jag ut längre fram hade kommit rätt långt.. Sen efter vi irrat lite så hittar vi faktiskt våra polare!!! Fyfan va glad jag blev att hitta folk med koll på verkligheten... Jag går fram och kramar alla lääänge och är så jävla djupt tacksam att dom finns... Då kan jag chilla.. Jag kan knappt kommunicera med någon för att jag är så jääävla djupt tankfull.... Munnen kan inte förklara tankarna för att dom går för snabbt och för djupt för att kunna förklara... Jag förklarar för dom att jag inte alls är "borta" utan så jävla "här" att jag är hypermedveten om existensen och mina tankar, att jag knappt kan prata.

Nu börjar jag också märka något som smyger sig på mig.... Några slags "veck" i verkligheten... Det känns som det finns en oändlighet med olika sorters verkligheter(detta låter sjukt simpelt, men jag kan fan inte förklara ordentligt vad jag upplevde, det var iallafall väldigt komplext) Jag kände att jag hade hamnat i ett "veck" där jag kunde se andra verkligheter, men inte hoppa in i dom... Verkligheten jag var i kändes som ett papper som jag bara ville riva upp och ta mig ur på andra sidan. Jag hade en jävligt konstigt känsla, själva verkligheten kändes som ett pappersark som ständigt veckade sig in i sig själv, som något slags oändligt moebius mönster, en loop. Allting var en loop. Allt jag tänkte på med någonslags frågeställning om mänsklighetens historia och tankegång, verkligheten, universum fick jag någonslags svar på med att precis allt är en loop.. Jag såg också mitt tankemönster väldigt konkret... Alla tankar loopades och veckades tillbaka i tiden och förstördes och blev "orena" mer och mer ju längre tillbaks i tiden dom gick.. Dom ändrades hela tiden... Det var irriterande. Jag tänkte också på tiden för mig som person som linjär och att den skulle sluta när jag dör... fast jag brydde mig inte direkt... Jag var ju fortfarande del av hela universums oändliga tidsloop.. Det fanns inget som liv och död.. Allt bara fanns. Jag var ett med universum så att säga... Allt var en gigantiskt loop uppbyggt av oändligt små loopar som gick in i varandra... haha. Det jag försöker förklara har egentligen mycket mer djup men jag kan/kommer inte ihåg exakt hur allt var. Jag ska tillägga att inget av det här var jobbigt, jag mådde sjukt bra och var extremt fascinerad.

Men det var så jävla härligt... Jag såg min loop-teori så konkret då jag ställde mig på det stora fältet(som då såg jättelikt ut) sträckte ut armarna, blickade upp i den stjärnklara himlen... Såg vilken liten prick i universum jag var, men ändå hur gigantiskt jag var jämförst med hur oändligt små saker kan vara... Mitt medvetande sträckte sig i en gigantiskt moebius loop, både utåt i rymden och inåt mot mikrokosmos och slöts samman på något sätt.. Jag stängde ögonen... Såg hur fraktaler och änglalika varelser kom och rörde mig.... Det kändes så otroligt skönt... En riktigt grym känsla i kroppen.

Så vi satt där ett tag och chillade och pratade..drack öl..hade allmänt trevligt.. Sen hade vi bestämt oss för att dra till en annan trevlig park. Vårt gäng var lite utspritt och vi går till andra halvan av gänget som sitter vid en upplyst amfiteater.. När jag kommer dit känns det som jag hamnar i nån slags sitcom-teater... med strålkastare och publik riktad mot mig. Allt känns som ett skämt. Men iallafall... så står det ett gäng med typ 10 fotbolls huliganer som tydligen tidigare hade stört sig på att mitt lilla kompisgäng hade suttit och spelat gitarr...vilken jävla småsak. En polare försöker vara trevlig mot dem så att vi lungt kan gå ifrån dessa hotfulla människor och småpratar lite med nån av dem.. Så nämns det tydligen att jag trippar.. och en huligan kommer fram till mig och undrar om jag har något att sälja... Killen har kepsen långt nerdragen och jag ser knappt ansiktet.. han ser läskig och hotfull ut. Jag säger att jag tyvärr inte har det och han låter mig vara ifred. Inombords skrattar jag... Fan va den snubben skulle bli fuckad om han hade fått nåt, fan va han inte har någon aning överhuvudtaget. Jag blev bra sugen på att hälla ner typ 2000 microgram LSD i killens öl och se honom bli mentalt knullad.

Iallafall så vinkar en huligan till sig polaren som lirade gitarr... Polaren tror nog han vill snacka eller nåt. Men *SMACK*... Han får världens jävla filmsmäll och däckar direkt... Jag står typ en meter ifrån honom.. Dom andra huliganerna börjar också bråka och försöker slå allt och alla... Jag och min trippade polare skiljs, han sticker snabbt därifrån med nån snubbe han kände, och en annan polare drar mig därifrån och ringer snuten för att våra andra polare är illa ute... Vi stoppar en civilpolisbil, som vi från början inte vet är civilpoliser.. utan vi stoppar den bara för att fråga vad gatan heter.. Min polare har också satt en öl i min hand så att jag ska ha en spelad fylla om jag är tvungen att ha å göra med polis. Snuten kommer och tar kontroll på läget, och en polare som fick tänderna utslagna går och letar efter dom i gruset.. Detta suger jävligt mycket att bli utsatt för när man är trippad. Men jag snear inte, jag är lungt... men det förstör mycket mycket av magin i min tripp.

Del. 2

Polaren som hjälpte mig tar mig till en annan park där jag känner annat folk, han lämnar mig där och drar sedan till sjukhuset och tittar till dem som blev slagna. Jag börjar glida in i det psykedeliska drömland jag förut var i igen... men inte lika mycket... det blir inte lika härligt... tankarna rusar mest det blir lite gnagande och utröttande...helt ok... Men jag är inte där jag vill vara för att jag ska slungas mellan olika universum och för att hela världen ska bli en gigantisk spiral... Speciellt inte när vi måste ta hand om en aspackad tjej som kör "Jag kan inte stå upp, men ni ska inte hjälpa mig för jag är inte liten, bla,bla,bal.." Jag psykologiskt analyserar läget extremt djupt och vet exakt vad man ska göra och säga.... Men jag kan inte säga ett skit, tankarna går för snabbt.. En annan sak som börjat störa mig är att det känns som om jag är innuti en el-ledning... med känns som hela kroppen har domnat... som 50000 myror springer runt inuti mig. Detta var inte jobbigt tidigare, men nu börjar allt bli lite för mycket... Så jag och 2 andra polare åker hem till en av dom som bor lååångt utanför stan. Allt blir jobbigare och jobbigare.

När vi kommer hem till honom lägger vi oss... jag försöker lyssna på musik och gilla läget men allt är mest jobbigt.. Jag försöker sova, men tankarna och allting börjar loopas något extremt. Jag är helt slut i skallen, men allt bara maler på.. Jag fasnar i olika konstiga tids och verklighets och tanke komplex... Detta spårar totalt ur och allt är bara helvete... tankarna loopas och loopas och loopas... det slutar aldrig. Det är som jag går igenom hela min långa tanke kedja från födsel till nu, jag känner känslor jag inte känt sen jag var typ 5 år.... Jag hör nonsens ord mala runt i huvudet... Allt är terror. Jag ligger i ett mörkt rum, med tool som bakgrunds musik... Jag vet inte vad som är på riktigt och vad som inte är på riktigt, jag fastnar i konstiga komplexa teorier i vad "riktigt" är osv. ... Allt går för snabbt. Mina polare sover och har ingen erfarenhet av droger, och kan inte hjälpa mig.. Jag vill ha någon att luta mig tillbaks på, nån som kan hjälpa mig... Men det finns ingen i världen förutom jag själv.. Ingen annan kan göra någonting för mig. Det känns som ett svart hål bakom mig, jag känner total ensamhet. Det känns som det aldrig kommer sluta. Jag accepterar att det aldrig kommer bli bra. Men jag försöker tänka bra tankar.... på tjejer som jag ville ha... hur jävla mycket jag gillade dom... Det kändes som nånslags vemodigt hopp som höll mig vid liv.

Detta håller på i cirka 6 timmar skulle jag tro.. Från klockan 4 till ungefär 10 på morgonen.. Styrkan på trippen har klingat av, men jag är fortfarande låååångt ifrån nykter...Jag inser att jag måste ta mig där ifrån och leta upp min polare T som jag började trippa med, som inte svarar på mobilen. Jag väcker mina polare som jag sov hos och säger att jag drar... Jag går ut och får äntligen se ljus. Jag är totalt MOSAD i skallen.. Det tar mig typ en kvart för att tänka ut hur jag tar mig till bussstationen som ligger ungefär 1 minut från där min polare bor, inom synhåll. Jag kommer på bussen som går mot stan.. När jag tittar ut genom fönstret kan jag inte följa miljön där ute.. den åker inte iväg bortåt, utan olika delar klipps fram och tillbaks hit och dit.. Jag är totalt mos i skallen.

Jag lyckas få tag på min T och han mår mycket bättre än mig, jag irrar runt som fan men lyckas möta upp honom. Vi såg båda ut som vi hade sett spöken, speciellt jag.... jag gick typ runt med vidöppen mun och galen blick kunde inte fatta vad vi varit med om, vi var INTE ALLS berädda på en 30 timmars störd tripp... Vi går hem till B, i vars hus vi började trippa i och ser på Silent Hill... Jag sympatiserar som fan med personerna i filmen för att jag nyss varit om samma sak, typ ... Allt är rätt jobbigt och jag har ångest.

Sen går jag hem till mig, totalt jävla mos i skallen... fattar inte ens hur man gör kaffe.. Tar mig typ 20 minuter... irrar runt som fan hemma och fattar ingenting. Jag kan inte sova, när jag stänger ögonen börjar jag trippa igen... Men tillslut lyckas jag somna.. Efter några timmars sömn mår jag bättre... Jag ser ett 2d lager trasiga mönster i hela synfältet... Allt blir långsamt bättre.

Efter typ 2 dagar känner jag mig helt återställd... Även om jag inte mådde så bra hela tiden lärde jag mig otroligt mycket från trippen... Den var jävligt givande.. Jag blev som rebootad i skallen. Jag tänker mycket klarare och har lärt mig speciellt mycket om mina egna tankar, och hur jag ska tänka för att må bra. Jag har aldrig testat LSD, men jag tror att LSA(om det nu var det..)var sjukt jävla skumt... Det är sjukt kaosigt, ens insikter flyger runt hit och dit och allt är mest stört... Man ser inte så mycket visuella saker... Men man blir ändå jävligt trippad. Jag känner också folk som fått tag på samma LSA.. som är vana vid LSD, och dom HATAR det. Men jag undrar fortfarande om det faktiskt är LSA... det verkar lite konstigt i och med att det varar så mycket längre än det som är i frön.

Sorry om det är slarvigt skrivet, jag är grammatiskt handikappad. Och allt är inte så jätte detaljerat, men mycket har jag glömt bort hur man ska beskriva, och det skulle bara bli för mycket.

Låter som en jävligt intressant upplevelse! Jag skulle inte tacka nej till nåt sånt direkt ^^ Allting ska upplevas minst 1 gång.

Tycker att det var en riktigt bra tripprapport! Du fick med allt, känslor tankar, hallucinationer, och själva händelseförloppet. Du kanske inte är någon mästerförfattare men jag var åtminstone intresserad av att läsa vidare hela tiden.
Good work.

Skit bra rapport! nu är det så att det finns andra ämnen i fröna, som gör att trippen varar kortare. Samt att fröna inte har lika mycket lsa som syntetiskt.
Jag ska inte säga att jag är 100% säker på att det är så, men nära..
Lsd och Lsa är olika.. själv blir man mycket djupare på Lsa (eller HBW) det är en lättnad allt är så klart men man har svårt att formulera sina tankar.

Har ingen aning om det är syntetiskt LSA eller inte. Men jag skulle faktiskt gissa på att du råkat ut för samma sak som jag, DOI. Möjligen någon liknande, som t.ex. Bromo-Dragonfly, DOB, etc.

Det påminner väldigt mycket om det du skriver, t.ex. att allting bara känns så... Skumt! (och ordet, och känslan "skumt" är så totalt överväldigande också)
Eller att tankarna rusar fort som fan och på konstiga sätt, med teorier om hur världen funkar, och ja, man tänker ju fanimej på allt!

Så det är min gissning.

Kan det inte ha varit DOI ni fick då? Någon annan användare här la upp en tripprapport på DOI bara igår och det låter väldigt likt trippen du hade. Han fick det visserligen på lappar i tron om att det var LSD, men det lär väl finnas på kapslar också fast kanske lite mer utspätt då.

mkt bra tripprapport enligt mig!

Men som sagt när man trippar ska man fan inte ut på stan, blir aldrig bra då Bästa sättet att trippa är juh helt klart i en stuga ute i skogen men goda vänner som man kan lita på! Helst ska de vara några brudar me då det finns en tendens (iaf för mig) att man blir väldigt kärleksfull under och speciellt efter sjävla ruset.

Måste också fråga hur det gick för din polare som fick tänderna utslagna? och hur gick det för huliganerna? Jävla idioter!

Betyg: 4/5

Peace

Tack för alla svar.


Jo, din DOI tripp låter ju lite lik min. Långsamt påslag, lång konstig tripp. Jag fattar bara inte varför snubben som sålde sa att det var LSA och inte DOI. Förresten, fick du några konstiga domningar och myrkrypningar? Blev lite orolig att det skulle vara kärlsammandragning... :/ Fast det kanske är en vanlig känsla på diverse psykedeliska droger? Jag är somsagt inte så erfaren. Min polare fick tydligen inte det. Och jag har aldrig haft den känslan på svamp.


Bra att du gillade den Jo fan, jag vet inte varför... Jag tänker alltid att jag ska stanna inne och sen när det börjar kicka så blir jag så äventyrssugen, gjorde samma sak på svamp, haha. Nu hade jag ju däremot ingen aning att det långt ifrån kickat helt när jag gick ut... det blev en jääävla överraskning. Min polare gick det bra med, han fick alla tänder fixade på en vecka ungefär.. Och huliganerna.... Den galnaste snubben satte sig tydligen ner och grinade sen efter han försökt slå på allt som rörde sig... hans flickvän hade blivit våldtagen eller nåt, stackars kille. Han som fick tänderna utslagna träffade honom igen på mcdonalds för nån månad sen... då satt han också och grät för att hans polare hade kört ihjäl sig... och ropade gråtandes på han som han slagit ut tänderna på förut... Stackars kille... :/

Jag har också haft en bättre resa på dessa kapslar med okänt innehåll...om det nu är DOI måste jag säga att det kan vara rätt soft faktiskt, bara man inte tar så mycket... det kan lätt bli jobbigt efter ett tag verkar det som.

tack för mig..

Jag, jag har ingen aning. Det kan ju vara vad som helst. Vi fick det dom "LSD", så då kan ju någon lika gärna sälja det som "LSA". Ja, domningar vet jag att jag fick, men myrkrypningar.. Ja jag vet inte, jag kommer inte ihåg allt, men det är möjligt. Hela kroppen mådde.. Skumt. :P

DOI ver jag i alla fall påverkar mycket kroppsligt. Blev illamående och hade halsbränna o.s.v.

Exakt så är de för mig me på svamp vill alltid ut, som tur är säger alltid polarna till att jag ska stanna inne