Något som inte kommer fram i skriftspråket är att det ord som skrivs »och«
har svarat mot flera olika uttal i dialektalt talspråk. Hos en och samma talare.
Följande exempel (välj Gammal man) illustrerar.
http://swedia.ling.gu.se/Gotaland/Ha...Arstad/om.html
Observera särskilt att transkriptionen börjar och slutar med å-ljud som är en
sorts protokoll-signal snarare än syntaktiska element (konjunktioner). Vid olika
betoning/frasering transkriberas talet till »åck« respektive »å«.
I exemplet Gammal kvinna från samma ort kan man med lite god vilja höra
något »å« som »åh« med aspiration. I sista meningen tydligast.
För Yngre kvinna står en transkription »å« för rikssvenska »år«. Men det
är en annan historia. Rikssvenskans kronor uttalas krone som ett tydligt
exempel på nordisk språkgemenskap.
För Yngre man skriver dialektforskarna att talaren menar kladdar när han
säger klabbar. Det tror jag inte. Jag tror han menar klabbar.