Vad veror svenska, norskan och danskans likheter på?

Vissa skillnader finns ju, men t ex i äldre svenska texter (typ 15-1600-tal) kan man se att det ö man har i danskan fortfarande, då ockå fanns i svenskan...är det alltså beroende på att både svenska, norska och danska tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen dessa språk är så lika eller beroende på att samtliga länder var med i Hansaförbundet? Fler orsaker?

Och hur kommer det sig att just Sverige började ha prickar över sitt ö?

Skulle tro att det beror på tyskans inflytande under 15- och 1600-talet.

Du menar att det var lika mkt tyskt inflytande i övriga nordiska länder och att vi därför fick så många liknande låneord? Vad använder tyskarna för ö?

Öööh

Tyskland har vanliga Ö'n. Ü istället för Y och Dubbel S=ß.

När man översatte NT till svenska 1526 beslöt man sig för att använda sig av tyskans ö och ä, vilka skrevs genom att man lade till ett litet e över o och a. Å skapades efter samma mall, genom att skriva ett litet o över a. Anledningen till att dessa nya bokstäver fick ersätta de gamla ø och æ (å skrevs omväxlande aa,o och a), var att man ville fjärma sig från danskan, i o m Gustav Vasas trontillträde och den framväxande nationalstaten Sverige.

Ok, tack!

Svenska, norska och danska är alla nordiska språk, och alltså egentligen samma språk.

Ja, fast alla nordiska språk kan man inte påstå vara ett och samma språk idag. Jag menar, hur mycket isländska eller färöiska förstår man utan att ha studerat språken eller fornspråket lite grann?

Det är av den anledningen jag kan störa mig på indelningen av nordiska språk i öst och väst. Enligt den modellen skulle norskan ha större likheter med isländskan än med svenska och danska, vilket är ett rent löjligt påstående. Den modellen fungerar ju bara om man ser till situationen innan ca år 1300. Därför tycker jag att indelningen i insulära och kontinentala nordiska språk (eller, ännu mer liberalt, dialekter) är mycket lämpligare för den rådande språksituationen i Skandinavien och de där öarna i Nordsjön.

Och där gled jag ifrån ämnet en aning.

Visst är det så. Men när det gäller just svenska, danska och norska kan man diskutera huruvida det rent språkligt rör sig om olika språk eller varianter på ett och samma. Grammatiken skiljer sig visserligen åt på vissa punkter, men frågan är om den skiljer sig tillräckligt mycket. Men det beror förstås på hur man definierar språk, dialekt och varietet, och det kan man göra på många olika sätt.

Påståendets grad av löjlighet beror i hägst betydande grad av vilka norska dialekter vi skackar om. Genuina Vestlandsdialekter, som Sognmål och sånt, har väl så mycket likheter med isländska och färöiska som med svenska och danska.

Varför år 1300? Det dansk/svenska inflytandet på norskan var ännu ytterst måttligt under i vart fall hela Håkon Magnussons regeringstid, som avslutades 1380, och det kan diskuteras hurpass starkt det någonsin var innan Norge upphörde att existera som separat stat på 1530-talet.

För att det var samma språk från början men delades upp i väst och öst om jag inte minns helt fel. Tror även att det var innan 15-1600-talets handleri med tyskarna eftersom vi på den tiden redan hade ett mer eller mindre eget språk.