På eller i? [Sammanfogad tråd]

När det gäller lokal geografi om man uttrycker det så, då är det mer av hävd vissa kombinationer tillämpas, om nu ingen kommer på någon bättre förklaring.
I Umeå (man bor alltid i Umeå, inte på!) finns ett antal stadsdelar, flertalet av dessa bor man på, men några åter bor i. Exempelvis: Bor på Haga, på Teg, på Västerhiske, på Sandbacka - däremot bor man i Röbäck, i Holmsund och även i Centrum.
Finns motsvarigheter även i andra städer?

I vissa delar av landet heter det "leta på" om man skall söka något, på andra håll "leta efter". Säger man "leta i" så följs det av exempelvis huset, bilen eller köket, alltså var man ämnar leta.

Nej, det funkar lika bra med enbart lokalen:

Kalle är på kammaren.

Att hemma på kammaren är en allitteration har visserligen hållit ihop kombinationen.

Ja det finns motsvarigheter i andra städer. Men sedan är det väl individuellt också vad man säger. För att använda Borås som exempel, jag skulle alla dagar i veckan säga att jag är påSjöbo istället för i Sjöbo (vilket enbart får mig att tänka på orten i Skåne) På Göta, i Trandared och på Hulta är exempel på vad jag säger i alla fall.

Då är jag med!

Det finns en möjlig koppling att "i" före platsen används till det som är eller har varit en egen ort tidigare, stämmer dock inte konsekvent eftersom "i centrum" inte passar in där, centrum är ju dessutom inte en plats med eget namn, snarare en antydan om att det ligger centralt, i fallet som jag exemplifierade centrum av Umeå liktydigt med centrala delarna av staden ifråga.

Dialektalt i Västsverige så är "I" ett ord som vi ibland använder istället för att säga du eller ni.
"Va ska i göra idag?" Vi språkar ju lite annevessare här dä va gevet!

Formen »I« (pronomen, 2 pers plur) är äldre än »ni«. Det där n:et har kommit av verbets pluralform presens.

– Hwa sko’n I göra ida’ ? — skriftspråk: Hvad skolen I göra idag?

Fritt spånat om I som pronomen ... off topic.

Det är intressant. I latin är det ofta in där svenskan hade haft på. Man sitter i hästen - in equo sedet och inte på den. "På rummet" är nog från början riktning inlånad från tyskan: "Ich gehe auf das Zimmer". Själv gillar jag inte "på rummet" eftersom man befintlighetsmässigt är i det.

"I stan" är väl i motsats till på landet eller någon annan stad. "På stan" är väl att du är i centrum ungefär. Svenskan har ett finurligt sätt att använda prepositioner. När det gäller soffan tror jag antingen att det bara är olika språkbruk eller att det är graden av vad man gör där. Den som ligger i soffan är kanske tröttare, ligger bekvämare eller djupare. När det gäller sängen är det enkelt. Man ligger på en säng om man ligger ovanpå lakan, täcke och överkast. Ligger man under detta ligger man i sängen.

Varför finns detta i Bohuslän? Hade man det redan innan Roskildefreden eller är det från danskan eller är det infört av svenskarna under försvenskningen, för I började ju i talspråket trängas ut av ni ungefär runt år 1700 i svenskan. På norska däremot hette det redan då De eller Dere.

Samtidigt har jag sett minst en gång att Ibsen skriver I och verkar då ironiskt nog ha tagit detta från svenskan. Det hette þeir redan i fornvästnordiska. Förvirrande värre med andra ord.

Se själva näst sista meningen i denna väldigt kända dikt.



De siger, jeg er bleven ”konservativ.”
Jeg er, hvad jeg var i mit hele liv,

Jeg går ikke med på at flytte brikker.
Slå spillet overende; da har De mig sikker.

En eneste revolution jeg husker,
som ikke blev gjort af en halvheds-fusker.

Den bær for alle de senere glorien.
Jeg mener naturligvis syndflods-historien.

Dog selve den gang blev Lucifer luret;
Thi Noah tog, som De ved diktaturet.

Lad oss gøre det om igen, radikalere;
Men dertil kræves både mænd og talere.

I sørger for vandflom til verdensmarken.
Jeg lægger med lyst torpedo under Arken.

Här vittnar jag utifrån (men inte från) treriksröset Västergötland / Småland / Halland.

Signaturen Brynolftomteflis (inlägg i dag 10:07) har tidigare citerat äldre pronomen från Vara och Skara i Västergötland.

Jo, men Västergötland är ju ursvensk mark och du talar om landsbygden, antar jag. Bohuslän är ju däremot urnorskt fram till 26 februari 1658, åtminstone statsrättsligt sett. Gustav Vasa ska ha ockuperat en del av landskapet från 1523 till 1532 men jag har en känsla av att det inte var då bohusläningarna började säga "I".

I Bohuslän används detta mest av gamla människor. Jag tror någon skrev >50 eller >60 års ålder i en annan tråd men jag tror att det börjar närma sig >70 eller >80, men det var alltså talspråk i det mesta av det landskapet för 100 år sedan, alltså i städerna också, utom i Göteborg där ju själva staden ligger i Västergötland. Men varför förekommer det alls i ett kulturellt västnordiskt område?