Vänster-anarkism

Tja, "anarko"kapitalister har svårt att acceptera kontraktsfrihet(jag har inte stött på någon som erkänner rätten att omförhandla eller avlsuta ett kontrakt när som helst), de erkänner inte landmonopol(likt övriga liberaler), men framför allt: de erkänner inte individens suveränitet.
Att gå så långt att erkänna landmonopolets existens och begreppet individuell suveränitet leder alltid in till någon klassanalys, någon grupp har åsidosatt allas rätt till marknaden, något t.e.x. agorister tagit fasta på.
Nu betyder inte kritik för allas rätt till marknaden att man är socialist, fast drar man det till sin yttersta spets, så blir det omöjligt att komma ifrån att den enda möjliga fria marknad som kan existera är den där kommersen är reciprok.
Och reciprok handel är definitivt inte kompitabel med kapitalism, drivkraften för konkurrens och utveckling är tänkt att triggas med sociala skillnader som liberaler anser vara "naturliga", en lögn som skall väga upp de marknadshämmande privilegier klassamhället som medför. Sedan är det ingen hemlighet att "anarko"kapitalister är stordriftskåta, de försvarar storföretagen, och med detta kan man ju fundera över om de verkligen är intresserad av en fri marknadsekonomi?
Decentralism existerar inte som något bärande fundament, därmed bör man också fråga sig om "anarko"kapitalism kan ses som en radikal tankeströmning, att ta ställning för storföretagen, på bekostnad av småföretagen(som i individualanarkismen är ensamföretagare eller små arbetarstyrda kooperativ) får idag ses som en konservativ hållning.
Till syvende och sist bör man påpeka att "anarko"kapitalism aldrig har varit någon gräsrotsrörelse utan mest något spännande för en högre utbildad elit.

Är du med hit, stödjer resonemangen, då är du åtminstone vänsterlibertarian(nödvändigtvis inte socialist).

Personligen avskyr jag lån, men de kommer även finnas i ett statslöst samhälle, förhoppningsvis i mycket sparsam omfattning, helt olikt dagens spekulationsekonomi.

Hur menar du med att avsluta och omförhandla kontrakt? Något bra exempel? Anställningsavtal kan man ju avsluta när man vill , men då får man ju också ta konsekvenserna av det om man går direkt från jobbet. Är det så du menar?

Jag kallar mig AK och tror att den största skillnaden mot vänsteranarkister är hur man resonerar kring "mervärdet".

Hmm, vad är individens suveränitet? Inte life, liberty and property?

Landmonopol=äganderätt för land?

Sen är drivkraften för utveckling och konkurens enligt AK inte skillnader i sociala förhållanden, utan att alla ekonomiska aktörers frihet att välja vilka de vill samarbeta med. Har aldrig hört från en AK att något ska drivas av sociala skillnader. Sen har de sociala skillnaderna har absolut många orsaker i statlig manipulation, såsom peningpolitik och gränser. Men jag tror inte att alla skulle vara exakt lika ekonomiskt ställt, det beror på vad man har för preferenser i ett fritt samhälle.

Du fick mig, jag är jävligt stordriftskåt , är det en nackdel? Utan staten så spelar det ju ingen roll hur stort ett företag är. Det är ju trots allt bara många individer som väljer att samarbeta med varandra. Sen tycker jag att anarko-kapitalism är hyffsat radikalt, men vad har det med något att göra? Väljer man en ideologi beroende på hur radikal den är?

Individer skall när som helst kunna avsluta ett samarbetsavtal utan att bestraffas, om inte denna möjlighet ges råder tvång.
Men då säger ayanamii: - arbetsgivaren har ju investerat en massa pengar i sin personal, pengar som går till intet med din kontraktsfrihet

Drullknull svarar: -arbetsgivaren kan innan avtalet erbjuda arbetaren sitt fulla arbetes resultat och på så sätt fördela risken till alla i företaget, som ett kooperativ. Andra varianten är ett avtal om löneslaveri där arbetaren självmant går med på att bli av en del av sitt resultat, med premissen att arbetaren när som helst kan omförhandla eller avsluta kontraktet. Eftersom ingen anarkist kan erkänna tvång som metod, det rör sig ju om makt över annans liv, så kan inte en anarkist heller stödja kontrakt som medför straff vid spontana avslut, logiskt så det förslår. Alla avtal blir spontana, de upprättas efter sociala behov, och avslutas när sociala behov inte föreligger. Rörligheten maximeras samtidigt som avtal/kontrakt baseras på sociala incitament.

ayanamii: -då är det inte lönt att starta företag, ingen vill ta risker

Drullknull:- människor slutar inte äta eller knulla för att kapitalister blir överflödiga



Det finns frihetliga socialister som kan tänka sig mervärde, fast de erkänner att detta sjunker till ett minimum på en fri marknad. Skillnaden mellan ”anarko”kapitalister och klassiska anarkister rör främst i att de har en analys om makten som tvingande institution, i exemplet ovan ser man tydligt hur inkonsekventa ”anarko”kapitalister är när frågan ställs på sin spets. Institutionaliserat tvång är okej så länge det inte rör sig om stat.


Individens rätt att aldrig tvingas, som i fallet med löneslaveri, kontraktsfeodalism eller monopol


Landmonopol= när någon/några lägger alla mark/resurser under sig för att kunna leva på arrenden och löneslaveri. Landmonopolet är alla monopols urmoder, när en grupp människor tillskansat sig resurserna kan de leva på andras arbete, vars produktion förvaltas i en spekulationsekonomi, som säkerställs med privilegier som sin tur säkras med fler monopol t.e.x. valutamonopol. Därifrån är staten inte långt borta.


Men varför kan då inte ”anarko”kapitalister erkänna individens rätt att bryta kontrakt när som helst utan bestraffning? Råder inte avtalsfrihet?
Sedan haltar ditt resonemang om att ”aktörer”(perverst) väljer samarbeten efter tycke, vilket leder till ekonomiska skillnader uppkommer naturligt i ett ekonomiskt system som drivs av att en liten grupps arbetslösa inkomst. Vad ”anarko”kapitalister inte förstått är att ekonomiska privilegier leder till inskränkningar av allas rätt till marknaden, lägger man till den minst sagt bristfälliga maktanalysen, då är det kört, institutionaliserat tvång är okej så länge det inte rör sig om stat.


Normativ stordrift leder till hierarki, byråkrati och ineffektivitet. Kan du styra 1000 personer i ett företag utan att använda tvång?
Låt oss betänka vart kontraktsfeodalismen har sitt ursprung, en metod att hålla kvar arbetare i ineffektiva organisationer, och på så sätt garantera den arbetslösa inkomsten för fetnackarna.

Med radikal menas viljan till en verklig förändring, i detta fall allas frihet och jämlikhet, där ligger ”anarko”kapitalismen i strykklass jämfört med klassisk anarkism. Men självklart har inte något ”mått” ett egentligt värde, konservativa och socialdemokrater skiter högtidligen hur förstockade de kan tyckas vara bland vissa människor, men så hymlar de inte med sina agendor.

”Anarko”kapitalister är absolut inga anarkister i klassisk mening, inget tyder på det ännu så länge. Man stödjer landmonopol, det gör ingen klassisk anarkist, och ”anarko”kapitalisterna kan inte själva ändra på historien utan att ta ursprunget i beaktning.
Jag skiter i vad ni kallar er, men blåslampan hålls tänd varje gång ni visar er…

Jag menade mer att man ofta avtalar om uppsägningstid, och att om man då går samma dag man säger upp sig så skall man förstås gå miste om denna. Villkoren i kontraktet blir inte uppfyllda helt enkelt.

Men har du något annat bra exempel kanske?

Mutualister vill inte ha någon intellektuell äganderätt heller va?

Vinner båda parter på avtalet, anser att det är bästa tänkbara, då finns ingen anledning till omförhandling, kontraktet är ömsesidigt. Finner någon av parterna att kontraktet efter en tid att det förelåg omständigheter som gjorde utformningen till vad det blev(då), att kontraktet inte stämmer överens med de verkliga förhållandena, då måste man kunna omförhandla alternativ bryta kontraktet. Kontrakten vilar på social behov, och växlar efter dessa, känner sig ena parten less på samarbetet, skall inte parten hindras på något sätt.
Uppsägningstider är ett problem i ett samhälle med löneslaveri, då oftast från arbetarens horisont. I en fullt ”utvecklad” mutualistisk ekonomi strävar uppsägningstiden mot att bli lika med noll, tryggheten i kombination med flexibiliteten gör uppsägningstider överflödiga.


Historiskt har det funnits mutualister som försvarat immateriell rätt(bl.a. Spooner), numera är det nog väldigt få(?) som försvarar t.e.x. patent. Patent blir ett problem först när personer använder sina uppfinningar för att skaffa sig institutionaliserade privilegier, som i fallet med liberal ekonomi. Självklart väljer individen om vilken information som skall vara fri, det kan ju inte vara så att en grupp tvingar på sin syn.

Vilken individ? Den som vill ha IP som någon annan har skapat eller den som skapat den?

Vad är egentligen skillnaden i att köpa Kalles stol eller att köpa Kalles arbete?

Individen som skapat är den person som åsyftas.


Ingen

Varför då använda ordet löneslaveri?
Menar du att personer kompetent kan sälja sina ägodelar/produkter men när det kommer till att sälja sitt arbete är de totalt inkompetenta vid förhandlingar.

Eller är de även säljslavar? Stolslav?
Eller kanske bara att du är inkonsistent i dina argument?

Nekas arbetaren att få sitt arbetes fulla resultat råder löneslaveri. Även om arbetaren ingår ett avtal om att frivilligt gå med på att arbetsgivaren tar en del av resultatet, så skall avtalet kunna omförhandlas eller sägas upp när som helst, utan bestraffning. Om inte ovanstående möjlighet existerar råder ingen avtalsfrihet utan hederlig gammal kontraktsfeodalism.

Förstår du fortfarande inte?