Medeltida klusilförsvagning

Varför var det bara i Danmark på medeltiden (och delar av Småland) som det skedde en klausilförsvagning i språket? Dvs, man började säga "gada" istället för "gata" osv.
Det är ju rätt intressant att den stannade där kring smålandsskånska skogarna.

Om jag inte missminner mig väldans så var det faktiskt så att just där var det en reell gränsdragning i Sverige vid tidpunkten. Helt enkelt så att det var "fiender" som pratade annorlunda varpå vi nogsamt höll kvar...
- en historiskt understödd teri iaf.

Finns också i bohuslänskan, fast detta var ett norskt område. I egenskap av en del av det danska lydriket påverkades också språket i de delar av Norge som låg nära Göta älvs mynning, där de tre (eg två) rikena möttes. Heter gada, äda, mm på "riktig" bohuslänska också.

`
OT:
Nux! Din gamla räv! Är du tillbaka?

Ok, tack så mycket för svaren!

Det är inte så vanligt dock att dagens skåningar talar med denna klausilförsvagning. Skånskan har blivit en mer och mer regional dialekt, där vissa ord som tidigare ingick (t.ex. trinn, to, tåga) har mer eller mindre försvunnit försvunnit medan diftongerna och tungrots-r lever vidare.

Fast det kan ju inte vara hela sanningen. Vissa drag som fanns i danskan (skåneländskan delvis undantaget från detta, det var en mer konservativ dansk dialekt) spreds även till uppsverige, t.ex. diftongerna, det hette tidigare stein, öy osv. och ord som bro (som i norska heter brua).
Faktum är att svenska och danska tillhör den östnordiska germanska språkgruppen, medan norska och isländska tillhör västnordiska.
Svenska och danska är med andra ord mer släkt med varandra än med norska och färöiska där förändringarna inte spreds lika snabbt.

Tungrots-r:et är en ännu knepigare historia; det kom först på 1800-talet från Danmark via Tyskland. Ursprunget skall ha varit det franska hovet, där det ursprungligen uppstod. Diftongerna är däremot mycket gamla och är unika för Skåne och angränsande landskap, även skilda från dagens danska alltså.

Ursprungligen, ja, men idag är norskan mer lik svenskan genom media och samarbete i språkfrågor mellan länderna. Gillar norska, har släkt i Norge, ej i Danmark.

Det var på 1500-talet som den "danske stöd" uppstod, dvs man "stöter" när man talar, t.ex. "motorvej", innan dess var danska och svenska väldigt likt varandra. Denna stöt är unikt för danskan, och finns i väldigt få andra språk.
Skånskan som dock var en mer konservativ dialekt tog dock inte till sig detta. Hade danskan inte haft denna "stöt" hade skånskan och danskan varit mycket mer likt varandra.

En annan skillnad mellan skånska och danska är att medan det på danska heter "kaste" heter det "kasta" på skånska. På Näset (Skanör, Falsterbo, Höllviken) använder man dock verbändelsen -e där skånska och svenska har -a.

Och för att göra det ännu krångligare så tillhör nynorskan västnordiska språken, medan bokmålet tillhör östnordiskan...

Diftonger som sådana är inget unikt för sydligaste Sverige. Det förekommer även i många andra dialekter, exempelvis pitemålet. (i detta fallet ex: "byn" blir "boin")

Vet det. Menade de typiskt "skånska" diftongerna. Det var så att att i fornsvenskan, fornnordiskan och urgermanskan hade man mycket mer diftonger: "stein" fornsv; "mousen" medelhögt; "weihna" gotiska...