Ni som flyttat till Stockholm, ångrar ni er?

Jag är född och uppvuxen i Stockholm. Jag ser inte riktigt Stockholm som en storstad. Detta är storstäder för mig. Kommer man ifrån en stad med 100.000 inv kanske Stockholm kan verka exotiskt?

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_metropolitan_areas_by_population

Varenda jävel som flyttar hit är impnerade av lönerna de ska får. "Wow 40 000 i månaden!" Och sedan så slutar det upp med att de blir vräkta.

Men min fråga är. Är ni missnöjjda med Stockholm? Var det mindre än ni förväntat er? Förväntade ni er en sex and the city liv eller?

Vet inte riktigt vad du är ute efter, om du tycker att alla beter sig som bönder och dagdrömmare som kommer hit i jakten på lycka.

Ja, självklart känns det som en storstad om man, som jag, kommer från en mindre stad (50.000 inv.). Det är ju definierat som en storstad. Och om du kom till vad du kallar för storstad så skulle de som vuxit upp där se dig som lika stor luffare och dagdrömmare.

Var du får ifrån att folk som flyttar hit blir vräkta, det vet jag inte. Verkar bara larvigt. Du ger ett riktigt barnsligt intryck, om jag ska vara ärlig.

Jag kommer från en stad där det bor 65 000 inv. Jag har under en period för ett tag sedan bott i Stockholm. Eftersom jag inte varit i Stockholm tidigare förutom något kortare besök, så saknade jag en uppfattning om stadens storlek. Förutom att jag visste om att befolkningsmängden är ungefär 1.5-2 miljoner invånare beroende på hur man räknar så saknade jag uppfattning om Stockholm.

Min bostadsplats var på Södermalm och jag arbetade i närheten av Sergels torg.

Mitt första intryck ifrån stan efter att jag kom gående från Centralstationen, är ifrån korsningen Kungsgatan/Vasagatan; det här är ju rena New York tänkte jag. Först fick jag intrycket av att staden var jättestor, men i takt med att jag gick runt så minskade staden snabbt. Det är ju gångavstånd till det mesta inom stan, jag räknar så klart inte med förorterna. Tog väl en vecka eller två innan jag begrep det här med hur innerstaden var uppbyggd och att hitta. Då hade jag ägnat eftermiddagar och kvällar med att gå runt och tittat på stadsdelarna, Södermalm, Östermalm, Kungsholmen, Vasastan, Djurgården, Gamla stan bort mot Lilla Essingen osv, alltså det som jag räknar som staden inom tullarna.

Jag upplevde ingen speciell skillnad på folket jag mötte på gatan och dem jag möter på gatan från den stad jag kommer ifrån. Däremot finns det en ganska stor skillnad ifall man tjuvlyssnar på samtal i Pressbyrån, tunnelbanan eller på stan i Stockholm jämfört med min hemstad. Det är stor risk att de pratar om något intressant som man vill veta mera om, affärer, politik och allmänna lustigheter. I min hemstad är det inte så, utan det handlar ofta om vardaglig heter och eventuellt fylla och slagsmål, vem som fått stryk osv. Så klart ingen stor skillnad men ändå märkbar.

Efter ett tag fick jag intrycket av att staden är ganska liten egentligen (innerstaden) och att jag inte upplever någon skillnad i att gå runt på Södermalm och min hemstad. Förutom att jag ser att det är en stor andel, vänsterungar, estetmänniskor framför allt Götgatan. Jag har inte mycket gemensamt med dem, så därför skyndade jag Götgatan fram då jag var tvungen att gå där. Norrmalm eller City som jag kallar det, består förutom av större andel invandrare från min hemstad, och så finns det en kategori affärsmänniskor som jag inte riktigt kan placera hemmavid. Förutom detta så märker jag ingen skillnad på folk, ingen större demografisk skillnad alltså.

Utelivet i Stockholm, upplevde jag på samma sätt som jag beskrivit. Först stort, för att sedan konstatera att det ändå finns ett begränsat utbud av uteställen och att människorna är ungefär samma här som hemma. Kom på att jag mestadels är intresserad eller vart fall varit på dem som ligger inom tullarna. Bland annat har jag varit på ett hårdrocksställe vid Gamla stan, om jag får tala fritt, så var människorna där väldigt sunkiga, att dessa var så genom ett medvetet val eller så av naturen kunde jag ej avgöra.

Jag var på ett uteställe på Södermalm där det var en överrepresentation av individer med gangsterutseende och beteende, finns ej sådant i stan jag kommer ifrån, närmaste är isåfall ortens drängstuga vad jag vet. Har också varit inne på Sturecompagniet, mitt intryck var att 1/3 består av ungefär samma grupp som finns på Lunds studentnation i Lund - alltså individer som ger intryck av att vara helt vanliga studenter. Dessa hade samlats i majoritet i utrymmet till höger invändigt. Max 1/3 av individerna var förmodligen affärsfolk till utseendet eller något uppklädda, fanns i mitten av lokalen, och så fanns det en liten grupp invandrare. Dessa såg ut som vanligt förortsfolk och höll till vänster i lokalen invändigt. Resterande människor kan jag inte placera.

Inte speciellt märkvärdigt utan inte så stor skillnad mot vilken vanlig nattklubb som helst. Lite väl uppklätt för min smak, jag föredrar andra ställen egentligen. Behöver inte rabbla upp uteställen jag varit på men intrycket är att det skiljer sig över lag inte alls gentemot min medelstora stad jag är uppvuxen i.

Jag uppfattade inte staden som stressig utan lugn, förutom gångstråket Drottninggatan - Västerlånggatan med alla turisterna, dessa försökte jag undvika i största mån.

En ganska bra stad men inte jätte stor skillnad mot det jag är van hemmavid som jag i förväg hade förväntat mig. Finns säkert ett större utbud av arbeten osv, vilket är bra. Samtidigt verkar möjligheten att tillhöra en subbgrupp stor, estet, vänster, hårdrock mfl, men inget för mig för jag tillhör inte en subbgrupp någon annan stans heller.

Jag utförde också i experimentellt syfte att via tunnelbanan åka ut till förorterna söder om Stockholm, för att se om dessa platser var värre eller bättre än mina fördomar anade. Jag konstaterade att det såg riktigt illa ut på en del platser bland annat Rågsved, värre än förväntat alltså. Slitet på ett vis som gör att jag inte skulle vilja bo där.

Nu har beskrivit det hela ganska ytligt, men jag var bara där i fyra månader, men tillräckligt för att jag själv tycker jag har en ganska bra bild över hur Stockholm är. Nu sitter jag återigen i min lilla medelstora stad i södra Sverige och har absolut inget emot Stockholm, kommer gärna tillbaka, om tillfälle skulle ges. Samtidigt tycker jag ungefär; borta bra men hemma bäst.

Tack för din personliga och intressanta beskrivning!

Tillåt mig citera regissören och författaren Johan Kling:

"Johan Kling betraktar 00-talets Stockholm som 'väldigt oförlåtande', en stad som har börjat klättra uppför stegen för att bli en internationell spelare men som är baktung i sin frånvaro av social finess.
- Många som bor här har väldiga pretentioner som de inte lever upp till. De kan inte uppföra sig, men är samtidigt lite fina i kanten. Den snabba stockholmaren vill gärna vara störtskön, men är egentligen en bonnlurk i märkeskläder."

Mycket träffande om ni frågar mig.

Kan ju bero på att merparten av "stockholmarna" är bondlurkar (från landet).

Är johan kling någon man skall känna till förövrigt?

Det är ju sanningen. Det känns ibland som att majoriteten av stan har någon knasig dialekt och flyttade in för tre år sen... Det enda som stör mig med många inflyttade är att de så skitnödigt vill vara Stockholmare. De är sju gånger värre på att vara dryga och i vägen gentemot infödda. Det är ett märkligt fenomen.

Mindrevärdeskomplex. Precis som Göteborgare.

Jag tycker att Hegamons beskrivning var bra. Är själv född och uppvuxen i Stockholm och bor i ett område i innerstan som befolkas av sympatiska relativt hårt arbetande medelklass familjemänniskor. Jag känner det som om jag bor i en mindre stad men med stort utbud av kultur och annat. Nyttjar det inte särskilt ofta, men trivs med känslan att jag kan...

När jag åker buss träffar jag ofta en granne som jag slår mig i slang med ungefär som om jag bodde i t ex Linköping.

Dock bor jag inom Östermalm och jag kan störa mig på alla "Lattemammor" som går fram som torpeder på trottoarerna med sina tvillingtrehjulingar, och hundskit som ägarna inte orkar plocka upp, samt gnälliga Östermalmskärringar i päls, men jag ser allt detta som lite exotiskt, så är det inte där jag bor, men varje bussresa kan innebära en överraskning - kanske det är storstadens tjusning. En liten promenad på Nybrogatan t ex innebär nästan alltid kändisspotting. Men för mig är Stockholm som livet självt, jag skulle nog inte kunna trivas lika bra någon annanstans.

Att flytta till sthlm var ett av mitt livs tre största misstag.

Inget fel på staden i sig, utan storstadsmänniskan fanns inte i mig som jag trodde. Låste inne mig och blev helt socialtmissbildad. Jag lärde mig väldigt mycket om min egen person på denna tid (18 mån).

Jamen då kanske det inte var ett misstag??? Självkännedom är viktig bildning.

Född i Stockholm, efter mängder med år på andra ställen flyttade jag till Stockholm för några år sedan. Ångrar mig inte.

Rent ekonomiskt är det ju en förlust för de flesta att bosätta sig i Stockholm. Men utbudet är ju större på alla områden.