Bopriserna på kort sikt?

Jag förstår och det kan mycket väl vara så att du är en vinnare just nu, och vem vet, kanske t o m i framtiden. Själv är jag totalt omotiverad att slita och svettas och kämpa. Varnade redan när jag var 12 år gammal för vad jag än idag tror komma skall, en total kollaps, och jag kan ännu inte tänka mig något annat än att den kommer.

Total kollaps för vad?

Total total kollaps i hela ekonomin/samhället så spelar det väl inte så stor roll om du har något lån eller inte.

Om vi bara pratar bopriser, så är det väl en kalkylerad risk. Kan väl gå ner, men inflationen går också upp. Hyrorna kan också gå upp väldigt mycket. Oavsett vad lägenheten är värd så är ju mitt lån detsamma. Jag tycker inte min månadskostnad har ändrats särskilt mycket, kanske 2-3000 om man räknar lån+avgift, och då har jag ändå ett lån på nästan 3 miljoner. Min månadskostnad minskar också varje månad, gissar på att hyran har gått upp en del där jag bodde. Visst, jag hyrde en stor trea på ett fint ställe och ganska centralt (Uppsala). Bostadsrätten jag bor i är dock mer central, större, och i min mening, finare än hyresrätten. Målar man på en vägg så behöver man inte oroa sig. Borra i väggen, inga problem. Ungen repar golvet, inte heller hela världen (ok jag blir ju inte glad men det är ju mitt golv i alla fall).

Men såklart, i vissa städer kanske det är mer ekonomiskt att hyra. Men att min månadskostnad minskar i takt med att min lön ökar varje år känns ganska trevligt. Första åren kan väl dock vara lite hårt för vissa kan jag tänka mig.

Jag tycker att man ska köpa en bostadsrätt för att bo i och inte titta så mycket på aktuella priser. Det är för höga transaktionskostnader för att köpa och sälja bostäder på detta sätt. Köp aktier istället och gå kort om du tror att det ska rasa ihop. Har du rätt lär aktiemarknaden gå åt samma håll.

Rörligt är överlägset bäst utom de senaste månaderna förstås. I genomsnitt över tid vinner rörliga räntor kostnadsmässigt. Jag har alltid haft rörligt och det är det som gjort det möjligt för mig att göra mig av med mina lån så snabbt som möjligt.

Jo i genomsnitt är det ju så. Men det förutsätter ju att man kan klara av oväntade kostnadsökningar också, annars blir det ju mycket dyrare om du t.ex. måste ta fler lån, kanske utan säkerhet för att klara vissa betalningar osv. Men visst är det så.

När vi köpte så räknade vi ju dock på om en blir sjukskriven och räntorna går upp, och den kalkylen höll inte. Nu har jag ökat min lön så pass mycket att det är en annan sak när jag får ta ett nytt beslut dock.
Räntan när jag band var inte så mycket mer än 3-månadersräntorna jag fick ändå, typ någon tiondels procent i skillnad. Eftersom räntan var ganska låg och liten skillnad så tyckte jag det var en bra deal. Väldigt skönt att kunna planera sina utgifter och sparande/investeringar varje månad också.

Problemet med bundna räntor är att de inte varar för evigt. Det är bättre att fokusera på att betala av sitt lån när räntorna är låga, vilket jag gjort under i över 20 års tid. Ju lägre räntor och desto större löneökningar desto mer har jag amorterat.

Att binda räntan idag tycker jag inte är en bra idé då det inte finns något att tjäna på det. Sannolikt kommer boräntorna framöver ligga mellan 2-3% efter rabatt för de allra flesta. Det är bara att förhålla sig till. Lite högre än innan men ingen fara på taket.

Idag känns det inte så smart nä. Men det beror ju också på om man klarar ökade kostnader eller inte. Det är ju inte smartare att behöva sälja till underpris eller att behöva bo i en hyresrätt osv. Såklart massa olika parametrar för alla.

Man får inte köpa om man inte klarar högre kostnader. Sedan beror det förstås på vilken livsstil man har och vad man är beredd att dra ner på om kostnaderna stiger.

Jag tycker att det är märkligt att inte fler tagit tag i sina lån då räntan var nästan gratis. Nu är det betydligt svårare att bli skuldfri.