God kväll. Tidigare i eftermiddags fick jag ett samtal från min gråtande styvsyster. Hon hade hoppat in i snabbköpet på vägen hem från jobbet och skulle köpa med sig lite mat hem. Väl där inne upptäckte hon att hon glömt sin plånbok och ställde tillbaka korgen efter sig.
När hon skulle gå igenom kassan kom det två stora karlar och ropade efter henne, samtidigt som kassakassörskan ställde sig framför henne och blockerade hennes utgång.
De krävde att få visitera hennes fickor och hennes handväska (ni vet en såndär liten fjortis grejj som man knappt får plats med mobilen i)
Detta skedde inför två fullsatta kassaköer där en massa folk stod och tittade på.
När min syster väl bevisat sin oskuld att hon inte hade något på sig följde ändå butikspersonalen efter henne ändå ut till cykeln och stirrade på henne.
Varpå hon ringer mig och är jätte ledsen och rädd på något sätt.
Det är första gången jag använder ordet, men hon kände sig otroligt kränkt och bortgjord.
Detta snabbköpet ligger i vårat lokala kvarter och det var grannar och andra personer som känner till våran familj som såg på.
Jag blev givetvis förbannad när jag hörde hur det hade gått till och följde med henne dit och krävde att få träffa personalen och deras chef inne på kontoret. Men chefen vägrade att låta sin personal vara med i mötet och villa ha ett enskilt samtal med mig och min syster.
Han förklarade att någon ur personalen hade misstänkt att min syster stoppade ner en brödlimpa i min systers (läs;9e raden: 10cm stora väska) och försökt att sno den.
Jag förstår ju att butikspersonalen alltid måste vara på högvakt. Men jag menar sättet de utförde kontrollen på? Att ta henne inför en massa människor i kassorna, blockera hennes utgång och sen vara två stora män och en kvinna på en 20årig tjej.
Sen trots att hon bevisat sin oskuld så förföljde personalen henne ändå ut på parkeringen och stirrade på henne.
Butikschefen vägrade säga att situationen behandlats oerhört amatörmässigt och erbjöd ett presentkort på någon hundralapp i kompensation. Ett föga plåster på såret.
Vad säger ni? Får de uppföra sig såhär? Var det ett korrekt agerande av personalen?
När hon skulle gå igenom kassan kom det två stora karlar och ropade efter henne, samtidigt som kassakassörskan ställde sig framför henne och blockerade hennes utgång.
De krävde att få visitera hennes fickor och hennes handväska (ni vet en såndär liten fjortis grejj som man knappt får plats med mobilen i)
Detta skedde inför två fullsatta kassaköer där en massa folk stod och tittade på.
När min syster väl bevisat sin oskuld att hon inte hade något på sig följde ändå butikspersonalen efter henne ändå ut till cykeln och stirrade på henne.
Varpå hon ringer mig och är jätte ledsen och rädd på något sätt.
Det är första gången jag använder ordet, men hon kände sig otroligt kränkt och bortgjord.
Detta snabbköpet ligger i vårat lokala kvarter och det var grannar och andra personer som känner till våran familj som såg på.
Jag blev givetvis förbannad när jag hörde hur det hade gått till och följde med henne dit och krävde att få träffa personalen och deras chef inne på kontoret. Men chefen vägrade att låta sin personal vara med i mötet och villa ha ett enskilt samtal med mig och min syster.
Han förklarade att någon ur personalen hade misstänkt att min syster stoppade ner en brödlimpa i min systers (läs;9e raden: 10cm stora väska) och försökt att sno den.
Jag förstår ju att butikspersonalen alltid måste vara på högvakt. Men jag menar sättet de utförde kontrollen på? Att ta henne inför en massa människor i kassorna, blockera hennes utgång och sen vara två stora män och en kvinna på en 20årig tjej.
Sen trots att hon bevisat sin oskuld så förföljde personalen henne ändå ut på parkeringen och stirrade på henne.
Butikschefen vägrade säga att situationen behandlats oerhört amatörmässigt och erbjöd ett presentkort på någon hundralapp i kompensation. Ett föga plåster på såret.
Vad säger ni? Får de uppföra sig såhär? Var det ett korrekt agerande av personalen?