Citat:
Ursprungligen postat av gulthotel
Jag kan även tycka att studier och jobb är småaktiga saker att ägna sig åt.
Givetvis förstår jag att det är riktigt viktiga bitar i ens liv men ändå känns det småaktigt. Det är helt makalöst hur folk slänger iväg hela sina liv för att bli slav till ett samhälle som skiter i individen och inte för den delen heller givit vår planet särskilt mycket. Men jag antar att det är så vi människor blivit lurade att spendera våra små extremt korta jordliv, men frågan är (i filosofins tecken) om det är så jävla viktigt?
Men å andra sidan, det är för sent att ifrågasätta sådant här ändå. Programmet är installerat.
Ja, de flesta människor är småaktiga, och de är ofta mycket kortsiktiga. Ett klassiskt dilemma som jag själv upplevt många gånger är huruvida jag borde plugga nu, eller se på en film istället. Belöningen för pluggandet är inte omedelbar, den kan jag inte se framför mig, medan njutningen av att se filmen kommer direkt, så jag väljer filmen. Så gör människor hela tiden, och detta är en del av den ganska förvrängda tidsuppfattning som många har.
Man kan sitta och kritisera alla tarvliga människors sorgliga vardag ända tills man själv blivit gammal och inser att man kastade bort sin tid på att klaga, eller så kan man gå den stoiska vägen och sluta klaga! Epiktetos sade: "Somliga saker kan man ändra på, andra inte". Det man inte kan ändra på finns det ingen anledning att klaga på, eftersom klagandet ändå inte förändrar nånting. Har man däremot ett problem som man kan göra något åt, så är det minst sagt småaktigt att bara klaga om det, istället för att faktiskt
göra något åt det!
Att få majoriteten att bli mindre småaktig är ett gigantiskt projekt, men du (TS) och flera andra i tråden verkar ha insett det patetiska i mångas låsta vardagsrutiner, och då kan ni alla göra ett aktivt val att själva vara mindre småaktiga! Jag håller med Frank Zappa om att man måste avvika från normen för att nå framgång; majoriteten kommer alltid vara småaktig, åtminstone ett bra tag framöver!
