Hitlers självmord, va de rätt?

Jag och min fru väljer döden för att undfly vanäran att tvingas avgå eller kapitulera. Det är vår önskan att kremeras omedelbart vid den plats där jag har utfört den största delen av mitt arbete under de tolv åren jag tjänat mitt folk.

Efter sex år av krig vilket, trots alla motgångar, en dag kommer att gå till historien som den mest ärorika och heroiska manifestation av kamp för sin livsvilja en nation någonsin utkämpat, kan jag inte överge staden som är huvudstad i det tyska riket. Eftersom våra styrkor är för svaga för att motstå fiendens attacker och eftersom vårt motstånd försvagas av individer vilka är lika blinda som de saknar karaktär, önskar jag att dela mitt öde med de miljoner andra som också beslutat att stanna i denna stad. Vidare skall jag inte hamna i fiendens händer som kommer att iscensätta ett nytt spektakel, orkestrerat av judarna, för att underhålla de hysteriska massorna.

Jag har därför beslutat att stanna i Berlin och frivilligt välja döden när jag anser att positionen som Führer och rikskansler inte längre kan upprätthållas. Jag dör med glädje i hjärtat i vetskap om de gränslösa dåd och resultat som våra soldater vid fronten, våra kvinnor vid hemmafronten, det våra bönder och arbetare, samt det arbete, unikt i historien, som vår ungdom som bär mitt namn, åstadkommit.