Familjen Annorlunda

Instämmer i allt du skriver. Detta känns lite sjukligt nu :-/

Jag håller med.

Mirka är helt klart beroende av att vara gravid och vara inne i den processen och uppmärksamheten som det för med sig. Hon var väldigt bestämd utåt med att det inte skulle bli fler barn och att en sterilisering skulle ske, då skyddar man sig ju under tiden. Hon visste om hela tiden att hon ville/skulle ha fler barn.

Hennes läsare är verkligen ett släkte för sig. Många tjatar om hur det är Mirkas och Peters val blabla, ingen har väl ifrågasatt just det. Men Mirka själv har skrivit om hur det senaste var det sista barnet och att hennes ålder hade börjat spela in, att nu räckte det etc. Klart som fan då att om hon blir gravid igen att vissa börjar undra vad de håller på med. Några av dem som har kommenterat inlägget om graviditeten säger och undrar helt legitima saker. Men det vill/kan inte läsarna som själva sitter med sju "kärleksbarn" förstå.

Mirka måste ju vara beroende av att vara gravid även om hon själv aldrig skulle erkänna det. Känns som hon får en kick av att vara gravid och allt som det innebär, all uppmärksamhet hon får och alla som hyllar henne och Peter och tycker att de är så fantastiska som klarar av att ta hand om så många barn. Jag tycker att de verkar vara en jättemysig familj men det känns som detta börjar gå över styr, så fort den yngsta börjar närma sig 1 år så är det som att hon känner behov av en ny bebis eftersom alla deras barn är väldigt tätt i ålder. De är ju uppenbarligen extremt fertila och vill man då inte ha fler barn ser man ju till att skydda sig och om nu inga skydd fungerar jag då steriliserar man sig väl annars är ju en ny graviditet ett faktum. Jag undrar vad deras äldsta barn tycker om att ständigt få ett nytt syskon, tidigare har hon ju sagt att både hon och Peter och de äldsta barnen tyckte att det räckte som det var, att tolvan skulle bli sista barnet. Hon lät väldigt bestämd kring att hon skulle sterilisera och att det inte fanns någon risk att hon skulle ångra sig och börja längta efter fler barn. Stod i ett flertal artiklar att nu blir det inga fler barn, nu är vi nöjda som det är, nu börjar åldern ta ut sin rätt osv. och nu plötsligt är det ett 13: barn som gäller. Tror inte på att de bara "råkade" bli en ny bebis, jag tror de planerade det hela tiden men ville utåt sett låtsas något annat, kanske för att slippa alla nyfikna frågor. Antar att Mirka fått frågan om fler barn ett otal gånger. Men ärligt talat, detta börjar likna ett beroende.

Jag tror de skaffar barn för att behålla föräldrapenningen. Antar att det är M:s enda inkomst förutom bloggen då.

Det och bidraget. Hur stort blir det med 9-10 ungar? 15 tusen?

Är samstämmig med Er alla, tror att det börjar bli ett beroende. Peter har ynglat av sig 16 gånger redan och nu är ett 17 på väg.

Det krävs verkligen engagemang och energi för att rodda hem en sådan stor familj och för att inte tala om alla praktiska saker. Nej, 8-10 barn kanske inte är så stor skillnad men när du börjar komma uppåt 13 så ska ingen inbilla mig att det inte är och börjar bli problematiskt.

Uträkningen av barnbidrag går bara upp till 6 barn, men runt 11 000 kronor plus en del tillägg. Misstänker att de förmodligen kanske även har bostadsbidrag eftersom de har hyreshus.

Är hon störd eller vad? 12 jävla barn räcker väl. Känns som hon bara är ute efter uppmärksamhet att ha nu 13 arma ungar....

Varje gång som en läsare undrade om steriliseringen så undvek hon frågan lite och svarade svävande. Hon vågade helt enkelt inte göra den för då skulle det ha varit definitivt stopp på barnafödandet. Eller så sade hon bara så efter senaste födseln för att slippa frågor om fler barn.

Mirka borde fundera på varför detta enorma behov av en ny bebis så fort den senaste närmar sig ett år. Hon började att plugga för ett tag sedan, men hon har svårt att genomföra saker som inte handlar om graviditeter och barn.

Eftersom Mirka uppenbarligen känner ett ständigt behov av att vara gravid så måste det ju kännas väldigt jobbigt den dagen hon inser att hon faktiskt är för gammal för att få fler barn. Nu är hon ju ändå 42 år så hon har ju inte så många år kvar att hinna skaffa ännu fler. Jag tror att Mirka tröttnade på alla frågor om fler barn och att hon därför bestämde att gå ut med att de inte planerade några fler barn och att hon skulle sterilisera sig. Jag läser hennes blogg regelbundet och varje gång frågan om sterilisering kommit upp så har hon undvikit att svara, antagligen så ångrade hon sig när det väl blev aktuellt eller så skrev hon bara så för att få tyst på alla spekulationer.

Det är ganska uppenbart att Mirka lever genom sina barn, hon verkar inte direkt ha några andra intressen förutom just sin familj och sina barn. Vad händer den dagen alla barnen flyttat hemifrån och de inte längre är beroende av henne på samma sätt som nu? Allt hon skriver om sin blogg kretsar ju kring barn och graviditet och jag antar att hon älskar all den uppmärksamhet hon får för det är bara att inse att så stora familjen både berör och provocerar. Jag tror att detta med steriliseringen och att de var inte skulle skaffa fler barn var ett sätt att slippa alla nyfikna frågor. Tror inte på att det bara råkade bli en ny graviditet under tiden hon väntade på att sterilisera sig, jag tror att de tänkte som de gjort de senaste gångerna, "vi kör på som vanligt och så ser vi vad som händer" men innerst inne ville nog både Mirka och Peter ha ett barn till. De verkar ju vara rätt besatta av detta båda två för jag tror inte att det bara är Mirka som vill ha fler barn även om en del fått för sig att hon "tvingat" Peter in i detta men det kan väl ändå ingen tro på? Jag har absolut inget emot Mirka och Peter men jag tycker att detta mer och mer liknar ett beroende. Det jag reagerat mest på är att deras äldsta barn sagt att de tycker det känns lite jobbigt att ha så många syskon, att de tycker att det räcker. Bryr de sig inte ett dugg om det? Nu är det ju inte barnens beslut i slutänden men jag tycker de borde inse att det bara är jobbigt att ständigt få ett nytt syskon. Men detta har ju Mirka aldrig nämnt något om, hon skriver aldrig något om att barnen tycker det är jobbigt, att hon känner att hon inte räcker till utan bara hur mysigt och roligt allt är. Känns som hon tror att hon inte har rätt att klaga för då tycker alla att hon får skylla sig själv.

När barnen flyttar ut och hon inte kan få fler, är det barnbarnen som gäller. Hon kommer säkerligen att kompensera sin egen biologiska status med sina barnbarn.

Jag tycker det verkar bli väldigt enformigt i längden och i livet att HELA tiden ägna sig åt barn i någon form. Till och med kan jag tycka att det är självdestruktivt på ett sätt. Idag behöver ingen skaffa barn bara till antalet som man behövde förr.

Vad tråkigt liksom att aldrig vara en egen person, utan alltid vara förknippad med en skock ungar...

Jag tror också som ovannämnda att Mirka tycker det är jobbigare än vad hon visar i bloggen och i TV, men hon passar sig för att klaga.

Mycket bra och vettig kommentar! I stället för det vanliga "avundsjuk"-tramset som många kör med i hennes kommentatorsfält.

Dagens Internet i ett nötskal: Jag väljer att dela med mig av hela mitt liv och ingående detaljer offentligt, men sen blir jag minsann sur och upprörd för att folk har åsikter och tankar om det!

Tack vare sin språkliga intelligens är människan en varelse som alltid kommer att ha åsikter och funderingar om saker och ting som pågår i världen. Kanske nånting att tänka på för dem som självmant delar med sig att sina liv och sen sitter och gapar om integritet och privatliv...

Bonde-pappan tar ställning för Mirka:
http://blogg.loppi.se/familjendavidsson/2014/07/13/901/