Självmedvetande, vem behöver det?

En följd av ovanstående är att människan har flera medvetanden. Det kan i och för sig vara fallet.

Historiskt äldre delar av hjärnan i det limbiska systemet är omedvetna för oss. Hypotalamus sysslar med avancerad reglering av sådant som blodtryck, kroppstemperatur och ämnesomsättning. Det vi kallar vårt medvetande har inte alls tillgång till hypotalamus 'tankar'. Men om vi tänker oss att även ett primitivt nervsystem, eller varför inte ett relä eller något annat system som sysslar med 'informationsutbyte', har ett medvetande, så måste vi sluta oss till att hypotalamus har ett annat medvetande än vårt.

Vi kanske måste komma fram till ett människan har dussintals av medvetanden, och att det vi är 'medvetna' om bara är ett av dessa.

Det är ett sätt att se det på, men ett alternativt synsätt som jag argumenterar för är att inte likställa allt en hjärna eller ett informationssystem gör med ett medvetande. Det mesta hjärnan sysslar med leder inte till ett emergent medvetande. Hypotalamus har inget medvetande. Det mesta av det vi kallar tänkande sker utan medvetande, vi får det i stället serverat för oss.

Då återstår dock mysteriet: vad är det som gör att ett emergent medvetande finns, och vad är ett medvetande? Det är alltså en gåta, men likväl VET vi att vi har ett medvetande.

Självmedvetande är i så fall en ganska enkel egenskap, som finns hos t ex en robot man använder till att leka robot wars med. Den har scheman för att försvara sig och alltså begrepp om sig själv som ett subjekt. Detsamma gäller för ett enkelt interaktivt dataprogram eller spel.

Följden av detta synsätt blir att självmeddelandet inte längre är avancerat, som du säger. Man kan till och med säga att det inte längre kräver något medvetande. Självmedvetande blir i stället bara ett namn på några subjekt-artade funktioner. I sin allra enklaste form kan man säga att ett trafikljus har självmedvetande.

Tror vi måste reda ut om vi sätter likhetstecken mellan självmedvetande och att ha, eller uppleva, qualia. Dvs, förnimma intryck som t ex att se, höra, känna, uppleva smärta, kärlek, empati osv.

Som jag ser det är självmedvetande förknippat just med att uppleva qualia. Men kanske kan "man" vara självmedveten utan att ha, eller uppleva, qualia?

En annan bra bok som tar upp detta är "hur homo blev sapiens" av peter gärdenfors

Det ligger mycket i det.

Det finns många som öht förnekar qualia. De kan mena t ex att frågan om vad rött är, är en icke-fråga. Vi kan aldrig tala om upplevelsen, endast jämföra om vi effektivt sett refererar till samma röda ting.

Men jag står definitivt för dem som hävdar att qualia är verkliga. Det leder till att medvetande är förknippat med hela nervsystemet och dess förnimmande.

Om jag omformulerar frågan i tråden till "Qualia, vem behöver det?", har jag då kommit fram till en fråga som egentligen skiljer sig från den som TS formulerade?

Att självmedvetande, eller qualia, skulle ha en funktion eftersom det uppkommit på grund av att det gav evolutionära fördelar - ja, det är ett resonemang som förutsätter att evolutionsteorin kan förklara helt och hållet varför vi har de egenskaper och förmågor som vi har. Men kanske har vi självmedvetande/qualia trots att det inte ger oss några överlevnadsmässiga fördelar?

Nu blir jag väldigt intresserad! - du råkar inte ha länkar eller liknande till info om detta?

Jag har haft denna diskussion med en vän till mig, som vad jag har förstått ska vara en rätt skillad programmerare som följer med bra i utvecklingen (dock ej med just detta som hans område).
Enligt honom fanns det som du nämner självprogrammerande kod, som kan ändra sig själv efter behov. Anledningen varför vi kom fram till och avfärdade detta som någon form av intelligens var då det han nämnde byggde på förutbestämda algoritmer. Dvs, ja - den kunde ändra sin egen kod, men dock med begränsningen att den endast kunde agera inom ramarna för hur avancerade algoritmerna från början var ritade.
Du kan alltså göra mer och mer avancerade algoritmer - vilket kanske för en utom betraktare som inte ser koden kanske kan uppfattas som någon form av intelligens (ex. genom turing test).
Men att faktiskt definera det som intelligens känns vanskligt då det snarare är en form av avancerad "checklista" som maskinen lyder slaviskt under, och under några omständigheter EJ kan kliva utanför (likt all programmering i dagens läge).

Om det du nämnde är något annat så måste du berätta mer!


Mvh H.

Svårigheten med att lära en maskin saker är att formulera problemet. Om man väljer att fokusera på att lösa ett visst problem (styra ett fordon, läsa texter) så finns det otroligt många praktiska och akademiska exempel.
Dessa maskiner kommer dock knappast att filosofera över meningen med livet oavsett hur mycket prestanda och tid vi slänger in i mixen. Dom blir bara bättre på att lösa problemet vi har formulerat för dem.

Att få en bil att köra på egen hand genom öknen (DARPA grand challenge) är ett ganska konkret problem. Programmeraren vet vad bilen kommer att utsättas för och vad den måste tränas för att klara. Man går in i detalj och lär den vad som är väg och hur den ska följa den.
Men vi människor är exempel på den extrema motsatsen. Vårat problem har legat i överlevnad från miljön och varandra, inga andra regler till skillnad från våra autonoma vänner.

Ju friare system och ju enklare regler desto mer oförutsägbar utveckling kan du räkna med. Om du alltid har människan som mall för vad som är intelligent så kommer det i princip att krävas en simulering av våran verklighet för att maskinen ska ha samma möjlighet att utvecklas.
Principen är dock den samma om du löser ett konkret eller abstrakt problem med evolutionära metoder. Vi programmerar inte dess beteende utan vi programmerar dess miljö/regler och förutsäger hur den kommer att utveckla sig under dessa förhållanden, sen låter vi den växa.
Om vi väljer att lägga maskinens resurser på att lösa väl definierade problem, är det inte fortfarande intelligens vi låtit skapa? Var går gränsen?

Jag skulle vilja påstå att vi skapar levande organismer fast som lever i andra världar än den vi lever i. If it walks like a duck and quacks like a duck..