Om att människan är psykiskt störd:
Jag har lite olika tankar om att tillexempel människor som ALLTID skjuter upp saker in i det sista är dom som har kommit så långt i hjärnans utveckling åt det sämre, att dom har blivit födda senila. Jag kan förstå när en gammal människa blir senil... Då har hjärnan åldrats, men om man födds senil så att säga. Med det menar jag att genast i unga år lägga sig till med att alltid skjuta upp saker in i det sista eller bara ha dåligt närminne. För det är när man glömmer bort påminnelsen om att göra ett arbete som man skjuter det längre fram på veckan.
Men om man föds med en hjärna som är senil... Då måste ju DEN hjärnan ligga före i tiden än andra friska människor, som inte är senila i unga år. Då kan man ju också anta att det vi börjar se nu med ungdomsvåld kanske är hjärnor ännu längre fram i tiden än vad vi förstår för vi har inte riktigt nått dit än. Tänk på alla politiker om dom skulle vara en väldigt smart hjärna in i framtiden för alla hjärnor behöver ju så klart inte bli senila. Vissa hjärnor är ju smarta och inte alls senila. Men om den hjärnan strävar mot att bli smartare så måste så snart något annat ta över för vår hjärna hade nått max kapacitet. Då är då människan började skapa saker, så som teknikprylar, Articifiell Intelligens och flygplan och bilar. Lika mycket började vi också förlita oss för mycket på denna teknik. Och vi behöver stora wikipedior på internet för att snabbt kunna hitta fakta om saker man inte längre anses behöva.
URSÄKTA TANKEHOPPET
Jag kom bara att tänka på att det svenska landet är det mest störda landet... Eller nej väldigt subjektiv sagt men för mig är den det i alla fall. Jag anser nämligen att vår isolation vi i skandinavien har haft så har vi också blivit svårare att visa våra känslor. Vad är inte ett av dom första tecken på psykisk ohälsa? Är det inte att man blir introvert, blyga och så vidare. Ett av dom första tecken är vår relation till våra föräldrar... ÄR det någon som känner Mig och oss alla på jorden som har haft en mamma alltså inget skillsmässobarn i tidig ålder, för då har man också gått ett steg vidare i försjukningsprocesson i hjärnan i hela landet. Men tar man i t ex spanien, italien där dom har en sjuk mamma dyrkan. Far finns väl med också men inte alls som mamma. Därför vår egen mamma känner oss bäst av alla på hela jorden. Men när man är svensk känner man ingen diretk vänskap till sina föräldrar vissa har säkert en jättebra relation och det trevligt. Men dom flesta föräldrar hamnar på hemmet. Jag kan inte förstå hur man inte kan känna någon som helst empati för sina föräldrar som gett sitt liv för oss. Alla ni som har barn, jag har inte men är farbror till två. Jag kan förstå hur dom känner, dom ger hela sina liv till dessa två barn. Som ni med barn här också gör. Men ni ska veta att ni uppfostrar blivande psykopater, på ett eller annat sätt. Hur kan man annars förklara att man helt och håller lämnar bort sina föräldrar på sopptippen i stort sett.
Man har blivit för bortskämd, en för NARCISSISTISK person. Man har alltså redan från födseln varit en narcissistisk hela livet, vilket är framtidens hjärna, eller jag vet nu gör ALLA det så då måste det bekräftas som nutidens eller dåtidens hjärna. Förr tog i alla fall föräldrarna förhoppningsvis hand om en, jag tänker på när jag växte upp.
Men nu verkar tonåringar bli gravida till höger och vänster, och så kallade White-Thrash familjer måste ju anses som den nästa medelklassen...
Tack dra era slutsatser själva...
Om människan endast manipulerar för egen vinning
Kom och tänka på ett minne så här efter den andra texten.
Men min pappa kom hem från en fest, och det första han gör när han kommer hem är att ta av sig finkläderna. Jag stod inte och kollade på men jag hörde, sen skulle jag gå ut för att ta en natt macka, så ser jag honom sitta där och lösa en soduko. Jag frågade ifall det var roligt, Jaahh.... Men jag sa nej det tycker du inte alls varpå han svara Nej. Men jag frågade varför går du på möterna/festerna då, och han svarar Vet inte. Exakt så som jag svarar när jag verkligen inte vet vad jag ska svara för jag har ingen giltig anledning. Jag slog eller tog ofta sönder möbler hemma, och när mamma frågade varför svarade jag. Jag vet inte, hon blev argare och menade på vadå VET INTE! det är inget svar. Men jag hade absolut ingen anledning. Är det kanske betingning som skapat en belöning förknippat med uppmärksamhet bra eller dålig! Bögar måste ju ses som ett kall på uppmärksamhet, och det blir deras belöning dom då får. Dom får uppmärksamhet, Oj tre uppmärksamhet på samma ställe, och blir glada.
Och mitt själ på anledning att ta sönder var för att få uppmärksamhet. Men skulle jag sagt det skulle jag inte vara betingad till att få uppskattning vid upmärksamhet. Det är snarare så att det var kanske min hjärna, fast minus några år så den var smartare och fräschare. Som kom på iden att betinga "uppmärksamhet" för att kanske sälja mer kläder. Jag är ändå utbildad marknadsförare krasst sagt... Very Happy
Men pappa svarade vet inte, och jag förstog innerst inne nu att det var mamma som i stort sett tvingat honom att gå dit. Lika mycket som hon tvingar mig till saker, hon tvingade eller la sitt samvete som ett stort oänldigt täcke över mitt val av gymnasium. Jag hamnade på hennes val och det blev, marknadsförarlinjen typ. Mitt val var en mer estetisk vald linje men hennes ord vägde tyngre. Min mamma har ett väldigt stort kontrollbehov och det var ganska jobbigt att växa upp där när alla mina syskon vuxit upp. Jag är nämligen ett sladdbarn dessutom! Smile Men detta blir nästan som ett svar till min andra tråd... Våra svenska mammor kanske också har lidit av all isolation och har börjat vanvårda oss. Cykeln lever vidare...
Det handlade visst inte så mycket om topic
Jag har lite olika tankar om att tillexempel människor som ALLTID skjuter upp saker in i det sista är dom som har kommit så långt i hjärnans utveckling åt det sämre, att dom har blivit födda senila. Jag kan förstå när en gammal människa blir senil... Då har hjärnan åldrats, men om man födds senil så att säga. Med det menar jag att genast i unga år lägga sig till med att alltid skjuta upp saker in i det sista eller bara ha dåligt närminne. För det är när man glömmer bort påminnelsen om att göra ett arbete som man skjuter det längre fram på veckan.
Men om man föds med en hjärna som är senil... Då måste ju DEN hjärnan ligga före i tiden än andra friska människor, som inte är senila i unga år. Då kan man ju också anta att det vi börjar se nu med ungdomsvåld kanske är hjärnor ännu längre fram i tiden än vad vi förstår för vi har inte riktigt nått dit än. Tänk på alla politiker om dom skulle vara en väldigt smart hjärna in i framtiden för alla hjärnor behöver ju så klart inte bli senila. Vissa hjärnor är ju smarta och inte alls senila. Men om den hjärnan strävar mot att bli smartare så måste så snart något annat ta över för vår hjärna hade nått max kapacitet. Då är då människan började skapa saker, så som teknikprylar, Articifiell Intelligens och flygplan och bilar. Lika mycket började vi också förlita oss för mycket på denna teknik. Och vi behöver stora wikipedior på internet för att snabbt kunna hitta fakta om saker man inte längre anses behöva.
URSÄKTA TANKEHOPPET
Jag kom bara att tänka på att det svenska landet är det mest störda landet... Eller nej väldigt subjektiv sagt men för mig är den det i alla fall. Jag anser nämligen att vår isolation vi i skandinavien har haft så har vi också blivit svårare att visa våra känslor. Vad är inte ett av dom första tecken på psykisk ohälsa? Är det inte att man blir introvert, blyga och så vidare. Ett av dom första tecken är vår relation till våra föräldrar... ÄR det någon som känner Mig och oss alla på jorden som har haft en mamma alltså inget skillsmässobarn i tidig ålder, för då har man också gått ett steg vidare i försjukningsprocesson i hjärnan i hela landet. Men tar man i t ex spanien, italien där dom har en sjuk mamma dyrkan. Far finns väl med också men inte alls som mamma. Därför vår egen mamma känner oss bäst av alla på hela jorden. Men när man är svensk känner man ingen diretk vänskap till sina föräldrar vissa har säkert en jättebra relation och det trevligt. Men dom flesta föräldrar hamnar på hemmet. Jag kan inte förstå hur man inte kan känna någon som helst empati för sina föräldrar som gett sitt liv för oss. Alla ni som har barn, jag har inte men är farbror till två. Jag kan förstå hur dom känner, dom ger hela sina liv till dessa två barn. Som ni med barn här också gör. Men ni ska veta att ni uppfostrar blivande psykopater, på ett eller annat sätt. Hur kan man annars förklara att man helt och håller lämnar bort sina föräldrar på sopptippen i stort sett.
Man har blivit för bortskämd, en för NARCISSISTISK person. Man har alltså redan från födseln varit en narcissistisk hela livet, vilket är framtidens hjärna, eller jag vet nu gör ALLA det så då måste det bekräftas som nutidens eller dåtidens hjärna. Förr tog i alla fall föräldrarna förhoppningsvis hand om en, jag tänker på när jag växte upp.
Men nu verkar tonåringar bli gravida till höger och vänster, och så kallade White-Thrash familjer måste ju anses som den nästa medelklassen...
Tack dra era slutsatser själva...
Om människan endast manipulerar för egen vinning
Kom och tänka på ett minne så här efter den andra texten.
Men min pappa kom hem från en fest, och det första han gör när han kommer hem är att ta av sig finkläderna. Jag stod inte och kollade på men jag hörde, sen skulle jag gå ut för att ta en natt macka, så ser jag honom sitta där och lösa en soduko. Jag frågade ifall det var roligt, Jaahh.... Men jag sa nej det tycker du inte alls varpå han svara Nej. Men jag frågade varför går du på möterna/festerna då, och han svarar Vet inte. Exakt så som jag svarar när jag verkligen inte vet vad jag ska svara för jag har ingen giltig anledning. Jag slog eller tog ofta sönder möbler hemma, och när mamma frågade varför svarade jag. Jag vet inte, hon blev argare och menade på vadå VET INTE! det är inget svar. Men jag hade absolut ingen anledning. Är det kanske betingning som skapat en belöning förknippat med uppmärksamhet bra eller dålig! Bögar måste ju ses som ett kall på uppmärksamhet, och det blir deras belöning dom då får. Dom får uppmärksamhet, Oj tre uppmärksamhet på samma ställe, och blir glada.
Och mitt själ på anledning att ta sönder var för att få uppmärksamhet. Men skulle jag sagt det skulle jag inte vara betingad till att få uppskattning vid upmärksamhet. Det är snarare så att det var kanske min hjärna, fast minus några år så den var smartare och fräschare. Som kom på iden att betinga "uppmärksamhet" för att kanske sälja mer kläder. Jag är ändå utbildad marknadsförare krasst sagt... Very Happy
Men pappa svarade vet inte, och jag förstog innerst inne nu att det var mamma som i stort sett tvingat honom att gå dit. Lika mycket som hon tvingar mig till saker, hon tvingade eller la sitt samvete som ett stort oänldigt täcke över mitt val av gymnasium. Jag hamnade på hennes val och det blev, marknadsförarlinjen typ. Mitt val var en mer estetisk vald linje men hennes ord vägde tyngre. Min mamma har ett väldigt stort kontrollbehov och det var ganska jobbigt att växa upp där när alla mina syskon vuxit upp. Jag är nämligen ett sladdbarn dessutom! Smile Men detta blir nästan som ett svar till min andra tråd... Våra svenska mammor kanske också har lidit av all isolation och har börjat vanvårda oss. Cykeln lever vidare...
Det handlade visst inte så mycket om topic
När jag vandrar längstmed valfri gata i centrala stockholm så befinner jag mig mitt ute i naturen enligt min världsbild 