2009-02-06, 17:54
#1
Substans(er): Famous Grouse whiskey och hasch.
Dos: ca 0,8g hasch per person, och en plunta whiskey.
Ålder: <18
Kön: Man
Vikt: ~55kg
Involverade: Jag och en kamrat som vi kan kalla Pelle.
Kan börja med att berätta att detta inte är en aktuell historia, utan den utspelade sig för ett tag sedan.
Dagen började som vilken fredag som helst; upp tidigt på morgonen och iväg till bussen för att fortsätta till skolan. På bussen träffade jag Pelle.
Om en person som inte känner Pelle skulle beskriva honom skulle det nog bli något i stil som "virrig, skygg och konstig". Visst, det låter väl acceptabelt för en som inte känner honom. Av de tre orden de beskrev honom stämmer ju två. Han är virrig. Mycket virrigare än de flesta... Man skulle nästan kunna tro att han är konstant full eller hög. Konstig är han också. Han får för sig de konstigaste idéer man kan tänka sig och sånt. Men detta är en tripprapport, och den ska inte handla om Pelle.
På bussen berättar Pelle att han har kvar lite hasch från förra helgen, och han hade planerat att ta slut på det denna helgen.
- Visst, svarade jag. Jag hade ju betalt för halva femman, så det är väl inte mer än rätt om jag är med och tar slut på det då.
Vi bestämde oss för att göra det senare samma dag.
Skoldagen var inte mer annorlunda än någon annan. Vi hade våra vanliga lektioner på förmiddagen, lunch och sedan resten av lektionerna. Jag träffade inte Pelle under tiden jag var i skolan, och såg inte till honom på vägen hem heller.
När jag väl kom hem satte jag mig som vanligt vid datorn, och dagen flöt på som normalt. Pelle loggade in på MSN, och vi snackades vid lite om dagens planer. Jag bestämde mig för att fylla min plunta med whiskey ifall haschet inte skulle göra någon verkan. Något rus hade jag bestämt mig för att känna ikväll! Han berättade att han inte hade något att ta med sig, men det gjorde inget... Han skulle få lite av min whiskey om han så ville.
När det började mörkna bestämde vi oss för att gå ut och mötas i byn (vi kunde ju inte sitta och röka på hemma hos någon av oss... Vad skulle våra föräldrar tänka om oss då?). Jag sade till mina föräldrar att jag skulle se på film hemma hos Pelle och kommer hem dagen efter, och han sa samma historia till sina föräldrar.
Vi möttes nere i byn, men vi ville inte röka på mitt i centrum, så vi gick till vårt vanliga chill-out-ställe; en trappa som leder ner för en viadukt i utkanten av byn. Det tar runt tjugo minuter att gå dit från centrum, så tjugo minuter senare var vi framme.
Vid det här laget var klockan runt 20.00-tiden, och vi ville inte riktigt riskera att någon skulle se oss röka på när de gick förbi trappan, så vi började med att sitta och snacka skit. Pelle är mycket lätt att snacka med, och helt plötsligt var klockan 22.00. Jag hade fått i mig lite whiskey, och jag kände mig lite salongsberusad.
Vi hade börjat tröttna på att sitta där och vänta så Pelle drog fram äpplet vi skulle röka ur (vi var inte de mest erfarna rökarna, eller mest sofistikerade). Efter några guider han hittat på internet hade han skapat sig en liten bong ur äpplet, och det var ju bättre än ingenting.
Han tog upp den lilla biten hasch han hade kvar från förra helgen och pillade av lite bitar som han placerade i äppelbongen, och vi började röka. Jag var inte vad man kan kalla en erfaren rökare som jag sagt innan, och jag fick ett par hostattacker, men vad kan man vänta sig av någon som inte rökt cigarretter förut?
Vi fortsatte snacka på som vanligt, röka och dricka ur pluntan, men till vår frustration kände jag personligen inte speciellt mycket. För att vara så kort som jag var, och väga så lite som jag gjorde så hoppades jag på en snabbare effekt.
Dum som jag var tänkte jag att varje gång jag känner mig törstig tar jag en klunk ur pluntan, men som de flesta vet så släcker inte whiskey precis törsten, så jag sjönk bara djupare och djupare ner i någon slags whiskeyblandad haschtripp.
Efter en timme eller så bestämde vi oss för att besöka det McDonalds som låg tio minuter där ifrån. Vi visste att det stängde 00.00, så vi hann säkert svepa varsin hamburgare.
Vägen till McDonalds ifrån trappan kan bäst beskrivas som ett "L". Först en till synes oändlig raksträcka, som till slut kröker till höger och blir en ny oändlig sträcka. Jag hade aldrig förr sett den vägen så lång som jag såg den då. Vi började gå, och efter vad som kändes som en oändlighet av vandrade säger jag;
- Det känns som om vi gått här i timmar nu...
- Det har du redan sagt typ tio gånger, svara Pelle.
Tio gånger? Det kan inte stämma... Han måste vara helt borta, men det kommer visa sig att det är min hjärna som tappat greppet om tid. Jag kommer på mig själv säga samma sak strax därefter, och jag får ett liknande svar som innan. Denna gången kom jag ihåg vad jag sagt förut, och jag accepterar helt enkelt att jag är lite borta. Jag känner att jag börjar bli lite rädd. Detta var första gången jag verkligen känt något när vi rökt på. Det kan dock ha varit whiskeyns förtjänst.
Till slut kommer vi fram till McDonalds, och till min stora förvåning har de fortfarande öppet. Där sitter till och med folk inne och äter. Ett gäng fjortisar sitter och hänger i ett hörn, de andra besökarna lägger jag inte riktigt märke till.
- Ta ett bord någonstans, jag måste dra på toa, säger jag till Pelle. Igentligen behövde jag inte gå på toa, jag ville bara se hur andra såg mig. I spegelbilden såg jag mig själv, fast med röda glansiga ögon. "Förhoppningsvis tror de att jag har druckit lite för mycket" tänkte jag, och jag gick ut för att beställa.
Efter ett par misslyckade försök lyckas jag säga att jag vill ha en cheeseburgare och en Coca Cola.
Jag sätter mig vid Pelle och vi äter våra hamburgare. Under tiden jag äter känner jag hur paranoian smyger sig på mig, och till slut får jag nog.
- Jag tycker vi borde dra härifrån nu... De kanske ringer snuten, viskar jag till Pelle, och han håller med. Vi var stensäkra på att ifall någon märkte att vi var höga skulle vi bli haffade.
Vi åt upp snabbt och stack där ifrån illa kvickt. För att få bort ruset av både whiskey och röka så gick vi en liten omväg för att komma hem.
Klockan var runt två-tiden när jag kom hem, och alla sov där hemma. Dagen efter skulle jag bara berätta att efter vi sett filmen så orkade jag inte sova hos Pelle, så jag stack hem.
-------
Detta var första gången jag kände ett rus från att röka på.
Dos: ca 0,8g hasch per person, och en plunta whiskey.
Ålder: <18
Kön: Man
Vikt: ~55kg
Involverade: Jag och en kamrat som vi kan kalla Pelle.
Kan börja med att berätta att detta inte är en aktuell historia, utan den utspelade sig för ett tag sedan.
Dagen började som vilken fredag som helst; upp tidigt på morgonen och iväg till bussen för att fortsätta till skolan. På bussen träffade jag Pelle.
Om en person som inte känner Pelle skulle beskriva honom skulle det nog bli något i stil som "virrig, skygg och konstig". Visst, det låter väl acceptabelt för en som inte känner honom. Av de tre orden de beskrev honom stämmer ju två. Han är virrig. Mycket virrigare än de flesta... Man skulle nästan kunna tro att han är konstant full eller hög. Konstig är han också. Han får för sig de konstigaste idéer man kan tänka sig och sånt. Men detta är en tripprapport, och den ska inte handla om Pelle.
På bussen berättar Pelle att han har kvar lite hasch från förra helgen, och han hade planerat att ta slut på det denna helgen.
- Visst, svarade jag. Jag hade ju betalt för halva femman, så det är väl inte mer än rätt om jag är med och tar slut på det då.
Vi bestämde oss för att göra det senare samma dag.
Skoldagen var inte mer annorlunda än någon annan. Vi hade våra vanliga lektioner på förmiddagen, lunch och sedan resten av lektionerna. Jag träffade inte Pelle under tiden jag var i skolan, och såg inte till honom på vägen hem heller.
När jag väl kom hem satte jag mig som vanligt vid datorn, och dagen flöt på som normalt. Pelle loggade in på MSN, och vi snackades vid lite om dagens planer. Jag bestämde mig för att fylla min plunta med whiskey ifall haschet inte skulle göra någon verkan. Något rus hade jag bestämt mig för att känna ikväll! Han berättade att han inte hade något att ta med sig, men det gjorde inget... Han skulle få lite av min whiskey om han så ville.
När det började mörkna bestämde vi oss för att gå ut och mötas i byn (vi kunde ju inte sitta och röka på hemma hos någon av oss... Vad skulle våra föräldrar tänka om oss då?). Jag sade till mina föräldrar att jag skulle se på film hemma hos Pelle och kommer hem dagen efter, och han sa samma historia till sina föräldrar.
Vi möttes nere i byn, men vi ville inte röka på mitt i centrum, så vi gick till vårt vanliga chill-out-ställe; en trappa som leder ner för en viadukt i utkanten av byn. Det tar runt tjugo minuter att gå dit från centrum, så tjugo minuter senare var vi framme.
Vid det här laget var klockan runt 20.00-tiden, och vi ville inte riktigt riskera att någon skulle se oss röka på när de gick förbi trappan, så vi började med att sitta och snacka skit. Pelle är mycket lätt att snacka med, och helt plötsligt var klockan 22.00. Jag hade fått i mig lite whiskey, och jag kände mig lite salongsberusad.
Vi hade börjat tröttna på att sitta där och vänta så Pelle drog fram äpplet vi skulle röka ur (vi var inte de mest erfarna rökarna, eller mest sofistikerade). Efter några guider han hittat på internet hade han skapat sig en liten bong ur äpplet, och det var ju bättre än ingenting.
Han tog upp den lilla biten hasch han hade kvar från förra helgen och pillade av lite bitar som han placerade i äppelbongen, och vi började röka. Jag var inte vad man kan kalla en erfaren rökare som jag sagt innan, och jag fick ett par hostattacker, men vad kan man vänta sig av någon som inte rökt cigarretter förut?
Vi fortsatte snacka på som vanligt, röka och dricka ur pluntan, men till vår frustration kände jag personligen inte speciellt mycket. För att vara så kort som jag var, och väga så lite som jag gjorde så hoppades jag på en snabbare effekt.
Dum som jag var tänkte jag att varje gång jag känner mig törstig tar jag en klunk ur pluntan, men som de flesta vet så släcker inte whiskey precis törsten, så jag sjönk bara djupare och djupare ner i någon slags whiskeyblandad haschtripp.
Efter en timme eller så bestämde vi oss för att besöka det McDonalds som låg tio minuter där ifrån. Vi visste att det stängde 00.00, så vi hann säkert svepa varsin hamburgare.
Vägen till McDonalds ifrån trappan kan bäst beskrivas som ett "L". Först en till synes oändlig raksträcka, som till slut kröker till höger och blir en ny oändlig sträcka. Jag hade aldrig förr sett den vägen så lång som jag såg den då. Vi började gå, och efter vad som kändes som en oändlighet av vandrade säger jag;
- Det känns som om vi gått här i timmar nu...
- Det har du redan sagt typ tio gånger, svara Pelle.
Tio gånger? Det kan inte stämma... Han måste vara helt borta, men det kommer visa sig att det är min hjärna som tappat greppet om tid. Jag kommer på mig själv säga samma sak strax därefter, och jag får ett liknande svar som innan. Denna gången kom jag ihåg vad jag sagt förut, och jag accepterar helt enkelt att jag är lite borta. Jag känner att jag börjar bli lite rädd. Detta var första gången jag verkligen känt något när vi rökt på. Det kan dock ha varit whiskeyns förtjänst.
Till slut kommer vi fram till McDonalds, och till min stora förvåning har de fortfarande öppet. Där sitter till och med folk inne och äter. Ett gäng fjortisar sitter och hänger i ett hörn, de andra besökarna lägger jag inte riktigt märke till.
- Ta ett bord någonstans, jag måste dra på toa, säger jag till Pelle. Igentligen behövde jag inte gå på toa, jag ville bara se hur andra såg mig. I spegelbilden såg jag mig själv, fast med röda glansiga ögon. "Förhoppningsvis tror de att jag har druckit lite för mycket" tänkte jag, och jag gick ut för att beställa.
Efter ett par misslyckade försök lyckas jag säga att jag vill ha en cheeseburgare och en Coca Cola.
Jag sätter mig vid Pelle och vi äter våra hamburgare. Under tiden jag äter känner jag hur paranoian smyger sig på mig, och till slut får jag nog.
- Jag tycker vi borde dra härifrån nu... De kanske ringer snuten, viskar jag till Pelle, och han håller med. Vi var stensäkra på att ifall någon märkte att vi var höga skulle vi bli haffade.
Vi åt upp snabbt och stack där ifrån illa kvickt. För att få bort ruset av både whiskey och röka så gick vi en liten omväg för att komma hem.
Klockan var runt två-tiden när jag kom hem, och alla sov där hemma. Dagen efter skulle jag bara berätta att efter vi sett filmen så orkade jag inte sova hos Pelle, så jag stack hem.
-------
Detta var första gången jag kände ett rus från att röka på.
det där är hummor!
