Kvinna hyrde ut falska "lyxlägenheter" [Marie Digeklint Harderud]

den 23:e mars, rättegång 4.
dagen började med några målsäganden som berättade den kända historien.
jag vill sjunka genom stolen när min blogg kom på tal. försvaret frågade om de målsägande hade läst någon blogg som redogjorde för precis allting som hänt under rättegångsdagarna.
svaren på den frågan minns jag inte. jag hade fullt upp med att försöka bli osynlig.
jag ville därifrån. jag trodde att jag skulle få skäll. för det var ju självklart att de visste att det var min blogg eftersom jag är den enda som har varit där konstant.

vittnet som faktiskt bott i lägenheten under denna period som Digeklint försökt hyra ut, hördes.
Digeklint ville ju få det till att det var han och exsambon som hade letat upp nån brud som såg likadan ut som hon och utfört allt detta. (så som jag förstått)
iaf så vittnade han under ed och berättade klart och tydligt, väldigt trovärdigt, hur det låg till.
han har aldrig haft tillgång till Digeklints konton, varken mejl, facebook eller pengakonton. han har heller aldrig haft någon kontakt med exsambon.

en av målsägande hade åkt till värtavägen 37 dagen innan inflytt, eftersom hon inte fått tag i Digeklint. då öppnade den här dåvarande hyresgästen dörren och släppte in henne.
målsägande försökte ringa Digeklint igen, men fortfarande inget svar. Hyresgästen (han måste ha ett namn, han får heta Max) Max ringer Digeklint och hon svarar på första försöket.
han säger att det står en tjej här som vill flytta in imorgon, vad är det som händer?
hon svarar att det är ett missförstånd och vill prata med målsägande.
Max räcker luren till målsägande och hör sen hur Digeklint skriker i luren "vad fan gör du där?!"
målsägande går ut i trappen och pratar vidare med Digeklint, Digeklint berättar att den här mannen är riktigt farlig, hon måste ut på en gång! han vet inte än att han ska bli vräkt. allt är ett missförstånd.
men hon måste ut, för han är riktigt farlig!

ujujuj...
intressant förmiddag.
Digeklint nekade ju självklart till detta. det var ju inte hon.

det var väl det mest intressanta under den dagen. det hände inte så mkt. inga nya saker direkt. rätta mig om jag har fel.
sen var det dags för kajjan att höras. Mamma, uffe, Fredrik och Mia hade kommit för att lyssna. vid det här laget så var åhörar rummet nästan fullt. skönt att slippa vara själv.

jag trodde att jag skulle få hjärtstopp. aldrig har mitt hjärta slagit så hårt. jag trodde att alla skulle skälla på mig ang bloggen och till och med kanske säga att det var jag som var copycaten eller förstört rättegången.
som alla andra fick jag redogöra för händelsen innan åklagaren började ställa frågor.
sen kom det, frågor om bloggen. det var dock inge farligt alls.
när förhöret var slut så blev jag besviken. hur kul var det inte att sitta och titta på Digeklint och berätta att det här har du visst gjort.
jag själv tyckte att jag ägde.
det tyckte nog Digeklint också. att jag ägde henne rätt hårt. att vi alla gjorde det.

dagen var slut och jag kände inte alls för att skriva i bloggen. kände mig också rätt tom, hade inget att skriva riktigt.

morgonen därpå så var det desto mer folk. det var den stora vittnes dagen. Digeklints vittnen.
alla fnissade lite för sig själva, vem gör bort sig först och om vad?
många gånger under dagen så skrattades det högt från åhörarrummet.
det gick bara inte hålla sig.

mor, man och ytterligare en exsambo skulle vittna.
mamman intygade om att den 16:e september (?) låg Digeklint i grava smärtor, kramper, värkar i sängen och bara skrek. hon kunde omöjligt stå på benen. hon fick senare åka ambulans till sjukan.

det var denna dag då flera kontrakt och visningar skedde.
bra jobbat.
Åklagaren hade inga frågor.


hennes man var ju rätt trovärdig... eller inte.. han kom in med ett gäng anteckningar om datum. datum som Digeklint behövde alibi för.
första frågan kom och han sa att han var tvungen att leta på det i sina papper. åklagaren blev lite trött och frågade om vi inte bara kunde skita i det här då, om han skulle sitta och läsa innantill.
ordförande höll med och sa att han fick minsann vända på sina papper och ta det ur minnet.
då kunde käre mannen inte säga ett knyst. han sa själv "då går det ju inte"
suck... läs innantill då.
han läste och läste, frågor kom och han läste..
LÖJLIGT!

åklagaren kom också med frågor, men självklart hade han bra svar på dessa eftersom de förmodligen tillsammans har suttit under natten/kvällen innan och skrivit ner allt som de behöver.
antagande från min sida, men säkert sanna.

sen kom nog det roligaste av allt.
Digeklints exsambo skulle vittna till hennes fördel. Digeklints försvar frågade om de den 27:e tillsammans hade gått, heela stora familjen på "vällingbydagen"? ja det hade de och Digeklint hade stått brevid honom hela dagen.
när det blir åklagarens tur så har han en enda snabb fråga: vilket datum var det här?
svaret blir: det vet jag inte. datum går in här och ut där.

.......

ingen av dem behövde vittna under ed, eftersom de hade sån nära relation med Digeklint.
behöver jag säga mkt mer...?

sen var det dags för slutpledering. Åklagaren började. han pratade riktigt bra och summerade hela händelseförloppet fr 2006-2009, bevis och självklara ting.
bra jobbat.
han drog liknelsen: ett barn står insmetat i choklad, och asken är slut. barnet säger: det var inte jag.
det är sött.
Digeklint står insmetad i bevis och säger samma sak: det var inte jag.
inte lika sött.
Åklagaren yrkade på 3-4 års fängelse och även omedelbar häktning.
Digeklint sitter och skrattar åt åklagarens slutpledering.

försvarets slutpledering går ut på att klanka ner på åklagarens taktik. det kanske är så det ska gå till men jag kände att det gjordes för att det inte fanns mer att ta på. förutom då att Digeklint har legat i sängen hela hösten och mannen har aldrig lämnat hennes sida. typ..
försvaret ville ha samhällstjänst och tyckte att omedelbar häktning var löjligt.

när det var över så sa ordförande vilket datum domen skulle komma.
den 14 april 13.30.
Digeklint gör då ett konstigt glatt ansiktsuttryck mot sin man, där jag tycker mig se tankarna "wohoo då hinner vi dra"
hon går skrattandes ut ut rättsalen. skrattar och pratar glatt.
hon betedde sig precis som den där tyska 31åriga kvinnan som mördade 2 barn i Arboga.
hon skrattade också under hela rättegången.

en människa som är frisk och oskyldig (som hon hävdar) skrattar inte i denna situation! den människan skulle gråta, vara helt knäckt, förstörd!

förbannade psykfall. rättspsykiatrisk vård är väl egentligen det enda rätta för denna människa. hon kommer ju aldrig att bli frisk annars.

om detta möjligtvis skulle visas på FlashB:
som jag sagt förr så är allt taget ur minnet och ord kan vara annorlunda och meningar och ordning kan vara omkastade!
som sagt, rätta mig om jag har fel och fråga gärna om jag glömt tagit upp något. det var fler som var med på rättegången, kanske de kommer ihåg annorlunda?