Dags att vurmandet för landsbygden flyttar in i verkligheten

Under min tid i tack och lov korta tid CUF gav man mig bilden av att Sverige skulle ha vad man förklarade var levande landsbygd. Vad innebär en levande landsbygd i ett oerhört glesbefolkat land? Är en levande landsbygd något man ska eftersträva och hur ska man ekonomiskt och socialt klara sig i centerpartiets utopiska vision. Vem vill egentligen bo på landsbygden?

I SVT så ska man visa ett program där man förfasar sig över glesbygdens såkallade nedmontering. http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232&lid=Uppdrag_granskning&from=m enu

För mig är glesbygd detsamma som ödemark där folk kallar en klunga på fyra hus för byar, samt tvärnackad håller fast vid sitt sätt att leva och sina åsikter som ofta verkar kollidera när man pratar med dom om detta motsattsförhållande. Frågade skolungdomar till och från när jag bodde i Jämshög 0% ville bo kvar enligt min amatörundersökning. detta var ju trots allt i en by där bussen till omvärlden ännu gick ungefär en gång i timmen under högtrafik. Många gamla bruksbygder har under dom senaste 40 åren dött sotdöden långsamt och utan att någon utanför bygdernas situation egentligen brydde sig. Är denna utveckling något att beklaga? Då och då kan man läsa artiklar där landsbygden prisas i en eller annan form, men varför talar då siffrorna ett annat språk när det gäller in och utflyttning.

Ett av problemen som jag ser det är det låga invånaretalet i förhållande till ytan. hade man fört ihop Sveriges invånarantal till södra och mellersta sverige så tror jag inte glesbygdsdebatten eller dess problematik skulle existera. Då skulle det vara så nära till grannstaden eller grannkommunen av motsvarande storlek, så att rörligheten hade säkerligen kunnat vara högre än idag. Många glesbygdskommuner ojar sig över utflyttningen men gör i övrigt ingenting för att motverka den. Återigen är detta ett problem?

Har du verkligen bott i Jämshög så behöver du väl inte fråga vad levande landsbygd är för något. Titta ned mot Gränum så ser du vad åtminstone jag tycker är en väldigt levande landsbygd. Glest placerade landsvägar men med hus utefter vägarna tätt som i ett villaområde. Det är bevisligen landsbygd (enligt Lantmäteriets och allmänhetens definitioner) men det är också levande, man ser människor eller mänsklig aktivitet överallt.

Mer generellt så är det min subjektiva uppfattning att landsbygden antagligen kommer få en svag renässans framöver. Mer distansarbete och allmänt utökad internet-kultur gör att behovet av att bo i staden minskar, samtidigt som landsbygdens fördelar består.

Gränum har 211 invånare och räknas därmed som en tätort.
Nej det är totalt opraktiskt att folk skall bo utspridda.
Istället borde man uprätta särskilda zoner på landsbygden där all ny bebyggelse skall koncentreras.

Tätorten Gränum har förvisso 211 invånare (och dessutom ett majsfält i ett av hörnen på den centrala korsningen). Men jag pratar inte så mycket om tätorten Gränum som om området mellan Gränum och Kylinge, dvs hela dalen. Där är fullt med små landsvägar med enfamiljsbostäder (många med tillhörande jordbruksmark. Ett väldigt glest villaområde helt enkelt.

Huruvida det är opraktiskt eller ej är mest en subjektiv fråga. Visst finns det fördelar med staden, men det finns fördelar med landsbygden också. Vad man själv väljer är en personlig avvägning och det finns ingen anledning att döma ut någotdera alternativet.

Jo den typen utav tätbefolkat landsbygd är rätt vanlig. Kan säga att så gott som hela Bohuslän ser ut sådär. Men är det praktiskt är frågan. Skall vi verkligen utgå ifrån vad folk för tillfället vill när de bygger sitt hus.

Från samhällets sida finns det ju ingenting att säga emot att folk bosätter sig på landet. Man får lite högre kostnader för skolskjutsar och liknande men å andra sidan lägre infrastrukturkostnader. Och sett bredare samhällsekonomiskt är det naturligtvis mycket lyckat att folk utnyttjar billig landsbygdsmark till boende.

Det jag i första hand tänkte på som förtätad landsbygd är det man kan se efter man passerat Tingsryd innan så är det i stort sett ingenting.

Hur kan infrastruktur kostnaderna bli lägre på landsbygden?

Ja det kan man undra.
Inte så många som sliter på vägarna.
Marken blir vare sig dyrare eller billigare. Min vilja är inte att varje kvadratkilometer skall leva utan varje kvadratmil.

Kort svar: Betong är dyrare än asfalt.
Lite längre svar: Vägarna mellan tätorterna finns redan och det kostar ingenting extra att bygga lite utefter dem.
Empiriskt svar: SKLs databaser säger att per capita kostnaden för väg- och gatu-underhåll i Stockholms kommun är tre gånger högre än för en genomsnittlig glesbygdskommun. Bevisligen är det dyrt med trafikljus.

Vad menar du med betong är dyrare än Asfalt.
Om jag bygger en klunga med 1000 hus istället för 100 klungor med 10 hus vardera blir det vare sig mer eller mindre betong. Man lägger givetvis betydligt mindre på infrastruktur om man slipper bygga 100 meter asfaltsväg, elledning, avlopp, vattenledning för varje hus.

Jag syftade på den betong som används för att bygga trafikkaruseller av den typ som finns i storstäder. Sådana är dyra. Att slänga ut lite asfalt och kalla det landsväg är i jämförelse oerhört billigt.

El, tele och vatten/avlopp är sådan infratruktur som fastighetsägaren betalar själv. För samhället som helhet spelar det alltså ingen roll var fastigheterna ligger.