Citat:
Extremt mycket av det som skrivs i den här tråden är skitsnack av folk som inte har den minsta susning om hur journalistbranschen fungerar. Jag förundras över folk som ska ge "råd" om en bransch man uppenbarligen inte verkar i och därmed ger fullkomligt värdelösa råd.
Hursomhelst; att man tex inte lär sig en enda vettig grej under tre års journaliststudier på universitetet är givetvis befängt. Klart att man har nytta av utbildningen om det är så att man vill bli journalist. Inte minst långpraktiken som utbildningarna i Stockholm, Sundsvall, Göteborg och även Södertörn har är ovärderlig där de flesta får praktisera på landets största redaktioner som DN, SvD, AB, Expressen, DI, Svt, SR, Sydsvenskan, GP, osv, osv.
Att det är en tuff bransch har väl knappast undgått någon och det är svårt att få jobb. Men min erfarenhet är att har man pluggat i Stockholm, Sundsvall eller Göteborg (kan inte uttala mig om diverse folkhögskolor) så har man goda chanser att haffa ett vikariat på en redaktion. Framförallt om man söker sig bort från storstäderna. Problemet är att det är betydligt svårare att landa en fast tjänst vilket såklart suger rätt hårt.
Så ja, branschen är tuff, absolut, men inte omöjlig och det finns ju alltid möjligheter att gå vidare som kommunikatör/pressnisse vilket är relativt vanligt bland journalister.
Hursomhelst; att man tex inte lär sig en enda vettig grej under tre års journaliststudier på universitetet är givetvis befängt. Klart att man har nytta av utbildningen om det är så att man vill bli journalist. Inte minst långpraktiken som utbildningarna i Stockholm, Sundsvall, Göteborg och även Södertörn har är ovärderlig där de flesta får praktisera på landets största redaktioner som DN, SvD, AB, Expressen, DI, Svt, SR, Sydsvenskan, GP, osv, osv.
Att det är en tuff bransch har väl knappast undgått någon och det är svårt att få jobb. Men min erfarenhet är att har man pluggat i Stockholm, Sundsvall eller Göteborg (kan inte uttala mig om diverse folkhögskolor) så har man goda chanser att haffa ett vikariat på en redaktion. Framförallt om man söker sig bort från storstäderna. Problemet är att det är betydligt svårare att landa en fast tjänst vilket såklart suger rätt hårt.
Så ja, branschen är tuff, absolut, men inte omöjlig och det finns ju alltid möjligheter att gå vidare som kommunikatör/pressnisse vilket är relativt vanligt bland journalister.
Jag har jobbat i tio år som journalist och kan skriva under på ovanstående. Som jag har förstått det, har söktrycket också minskat på journalisthögskolorna under senare år, vilket rimligen borde innebära att konkurrensen bland yngre journalister minskar.
Om man främst bekymrar sig om arbetslöshet och inte till varje pris måste jobba på en redaktion, är som sagt också kommunikatörsbranschen en trygg hamn – än så länge i alla fall. Jag har många gamla kollegor som varit rätt mediokra journalister och som hankat sig fram på existensminimum som frilansare, men som sedan blivit pr-nissar med hyfsade löner (30 000-40 000/månad). De gamla kollegor som var riktigt duktiga journalister och gått över till pr-sidan är chefer med 50 000+ i lön. (Dessa gamla kollegor är alla mellan 30 och 40).
Själv utbildade jag mig inte till journalist, och det skulle jag inte göra idag heller. Jag tror det är bättre att få en unik kompetens (typ juridik eller statistik om man intresserar sig för samhällsfrågor, eller litteratur/konst/film om man vill skriva om kultur) som dessutom erbjuder en alternativ karriär, om man skulle komma på att journalistyrket inte passar en. Skriva kan man göra vid sidan av dessa studier. Mitt intryck är också att tempot på många journalistutbildningar är på tok för lågt. Men är man driven och har en tydlig idé om vad det är i det journalistiska hantverket som man vill utveckla, kan en journalistutbildning kanske vara en bra idé, trots allt.
