Är "det oändligt stora talet" imaginärt?

Har läst massa nu om att oändligheten inte är ett "tal" menar man då att det inte är reelt utan imaginärt? kompis står att det är imaginärt? men hur ligger det till?

Oändligheten är inget reellt eller komplext tal. Man kan skapa mängder där oändligheten är ett tal, men i allmänhet är det inte det. Så det är inget tal helt enkelt...

Kan väl knappast vara ett tal?!
Oändligheten är ofattbar, även för er mattematiker.

Något måste vi väl ändå inte fatta!!

Du har rätt att det inte är ett tal. Men det finns saker som inte är tal som är fattbara.

Vi kan ju någorlunda "fatta" oändliga mängder.

Det är möjligt!
Jag följer tråden lite avsides, då jag är intresserad men inte kunnig.

Detta är även filosofisk fråga, därav mitt intresse.

Okej, så att om universum är oändligt, har vi alltså en längd som är oändligt lång. Men oändligt är fortfarande inget imaginärt tal som kompisen påstår?

Det är ingen längd på universum, det oändliga ökas oändligt mycket så vi kommer aldrig veta hur oändligt det oändliga är, just för att det är oändligt.

/HATE

Oändligheten är inte EN grej, det är en egenskap. Du kan hitta både reella, imaginära och komplexa oändligheter. För att strula till det ytterligare så är inte alla oändligheter lika stora...

Ändå stöter man på oändligheter i en massa sammanhang. Det går inte att undvika.

Sedan kan man undra om vi kan fatta så enkla saker som naturliga tal. Jag tror inte att vi fattat t ex 1, 2 och 3.

Klart att det går att undvika, snarare så att vi behöver axiom för att garantera dess existens:

http://en.wikipedia.org/wiki/Axiom_of_infinity

Jag känner att TS inte har fått något rakt svar, så jag kliver in;

Oändligheten är inte ett imaginärt tal.

Det var det du frågade, och det är sant för att oändligheten inte är ett tal alls, det är en egenskap i vissa fall och kan betraktas som en gräns i andra fall. Oändligheten är per definition något okvantifierbart, och de flesta matematikstuderande (som jag själv) lämnar vidare definition av oändligheten därhän - den behöver inte definieras, för den är inget annat än det som intuitivt förstås. Oändligheten är mängden av godtyckligt stora tal, och mer behövs inte.

Det är också sant för att imaginära tal har en tydlig definition; ett imaginärt tal är ett tal som innehåller faktorn "roten ur minus ett", som vi kallar för lilla i. Den är även känd som den imaginära operatorn. Oändligheten innehåller inte med nödvändighet denna faktor (oändligheten kan inte faktoriseras alls, se ovanstående paragraf om okvantifierbarhet), och är därför inte med nödvändighet imaginär.

Men, igen - din kompis har fel, oändligheten är inte ett imaginärt tal. Det var det som var det viktiga, för det var det som var frågan.

Tack, kändes inte som jag hade fått något riktigt svar innan men nu gick det lite lättare. Men då föds en ny fråga, någon nämnde att oändligheter kan vara olika stora? hur förklarar ni det?