Gravad lax

Har egentligen 2 frågor.....
hur mycket salt skall man ha på gravad lax?

och varifrån kommer namnet "gravad" ifrån har stött på det ett par ggr med mat?

Man "begravde" (grävde ner fisken förr?) i tiden, precis som dom gör med vissa typer av kött på grönland, tror jag alltså?

Såhär gör jag:

Strö ut grovt salt på en plan yta som är större än fisken.
Lägg ner firren med köttsidan nedåt. Är fisken bred kan du behöva rulla den lite, men tryck inte! Vänd den med skinnsidan neråt.
Det salt som fastnat räcker. Ta en nypa socker och strö på.
Lägg i en form av något slag, täck med plastfilm, in i kylen.
Låt stå ett dygn. Klart!
Eventuell dill och sånt har du på efteråt, annars ser den snart förjävlig ut.

Grava lär betyda att helt täcka något med salt. Men om det stämmer låter jag vara osagt.

Ni har rätt båda två, grava gjorde man när man la in t.ex. fisk i salt och grävde ner det sen för att det inte skulle bli dåligt, tänk vilket trevligt resultat det blir.
<-besserwiser

Det brukar vara två delar salt och en del socker, har jag för mig. Det behövs bara så att det täcker firren.

Man kan även grava makrill, det blir också riktigt gott.

Går även bra med "vita" fiskar som sik och torsk. Smaksätt dom med fänkol så blir det ännu lite godare.

Tips:
Fräs på ett par skivor gravad lax i lite smör och ta stuvad potatis till.

Jag kör 50/50, en norrbagge på tre kilo får ungefär 1dl grovsalt och samma mängd socker, krossad vitpeppar och en djävla massa dill (två krukor), sedan låter jag den ligga minst tre dygn!!. Glöm inte att frysa laxen MINST tre dygn före eller efter gravning. Laxen kan ha en parasit som inte är bra för människor....

Åh fy satan vad med socker! Men smaken är som baken.
Dillen brukar se rätt trist ut, så den lägger jag alltid på efteråt, men åter igen....Dessutom är jag ingen stor vän av dill. Utom i snaps.
Bra tips om att frysa laxen först, det glömde jag alldeles av, mycket viktigt!

Socker är MYCKET viktig del av konserveringen! Man kan dra ned litet, mängderna är dock de som behövs för konserveringen! Lägger man inte på dillen direkt blir smaken mer som rimmad...

Livsmedelsverket säger i sina rekommendationer:
"Bakterien hämmas av koksalt. Salttoleransen varierar för de olika typerna av C. botulinum. C. botulinum typ E som påträffas i fisk och andra marina produkter är känsligast, och dess toxinbildande förmåga upphör redan vid salthalter över 4 procent."
Det är ca en msk per 500 gr. Det är inte mycket. Sockret nämner de inte. (En dl är ca 120 gr.)
Livsmedelsverkets hemsida rörande Clostridium botulinum:
http://www.slv.se/default.asp?FrameLocation=/templatesSLV/SLV_Page____2361.asp

Jag vil inte skriva någon på näsan, bra redovisa vad de säger i ämnet.

Fast grejen med sockret är att fisken skall bli just "gravad" och inte "saltad". För visst räcker det med salt för konserveringens skull, fast det handlar ju om två olika typer av konservering. Eller?

Sockret är för smaksättningen. En del gillar mer, andra mindre. Jag har gravat åtskilliga kilo fisk och aldrig använt mer än högst 1/2 tsk till en laxsida. Ännu mindre till t ex regnbåge. Och jag har inte dött hittills. Tror jag. Inte ens blivit sjuk. Men som sagt, det är en smaksak, inget annat.
Gravning och saltning är samma sak. När man började grava fisk och kött hade man inte tillgång till socker. Det kom till Sverige på 1600-talet, men inte på vanligt folks bord förrän in på 1800-talet. Hur kunde man då använda det till att grava fisk med på, säg 1700-talet? För att inte tala om ännu tidigare, vikingatid t ex?