Artros, operation

Det är som så att min farsa har joggat/sprungit hela livet i princip, men när han väl var strax innan de 50 hade han fått sån artros att han öht inte har något ledbrosk kvar i knäna enligt läkaren.
Detta innebar att han blev av med sin enda hobby i livet mer eller mindre, blev extremt bitter, började dricka och käkade sig sjukt fet. Nu börjar jag bli orolig för att han faktiskt ska äta ihjäl sig (han är extremt tjurskallig och skulle lätt göra detta bara för att bevisa hur jävligt livet är, drag av asperger har han också, är extremt insnöad på att enbart löpning i hela världen är en rolig träningsform, och kan han inte löpa finns ingen anledning att hålla sig i form alls) så jag har börjat kolla upp om det inte går att bota på något sätt...

Läkaren sa tydligen till honom att det inte finns ett smacka att göra, men låter inte detta rätt otroligt?
Enligt nån vårdsida kunde man kanske operera och byta ut stora delar av knäleden mot plast och metall, typ?
Nån som vet nåt om detta? Funkar det bara i speciella fall och så?
Han tjänar rätt bra så om familjen la undan pengar ett tag tror jag inte det skulle vara några problem att finansiera även om det blev dyrt, så... Pengar tror jag inte är ett problem om det inte är helt bisarra summor på många hundra tusen(det är ju ändå hans liv som hänger på det mer eller mindre...).

Nån som har nån aning alls? Varit med om det/vet någon som gjort det?

EDIT: Ja, jag har sökt.

Hej!
Är det arthros din pappa har så ska det väl gå att göra något åt det, tycker jag. Om han är frisk för övrigt så inget hindrar.
Men sen beror det kanske på vad han vill - vad han säger till läkarna. Han verkar reagera hårt på att inte kunna fortsätta med sitt intresse och springa.
Kanske ändrar han sej när han fått lite tid på sej?
Vad exakt läkaren sagt till honom vet vi väl inte - men som jag ser det så kan han få en hel del hjälp- Kanske inte att han direkt ska springa sedan - det sliter på lederna. (varför inte cykla istället - sliter mindre på knäna!)Men - faktum, det finns mycket annat han kan övergå till som inte sliter på knän o. leder LIKA mycket. Dock - han vill kanske inte se det så än?
Och alla är vi anslutna till allmän "sjukvårdsförsäkring" vilket innebär att han inte ska betala mer för läkarvård, operationer än de måttliga låga avgifter vi har. Ca läkarbesök specialist 300:-, vårdcentral 150:- inläggning dygn sjukhus 80:- (kan skifta en aning men inte mycket pga var man bor)
Har man av någon anledning så svårt att man behöver hjälpmedel är dom kostnadsfria. Vilket jag inte tror att din pappa har långvarigt bruk för.
Hoppas han talar lite mer med sin läkare!
Mvh

Jo det finns möjlighet till operation där man byter ut knäleden mot en led i plast och metall.

Bilder:
http://l.yimg.com/g/images/spaceball.gif
http://www.drladero.com/images/rodilla1.jpg
http://www.drladero.com/images/rodilla2.jpg

Problemet är att dessa proteser har en begränsad livslängd, ca 10-15 år vanligen, och kortare livslängd ju mer aktiv man är. Så om man är så pass ung som din far så kommer han sannolikt behöva byta ut protesen 1-2 gånger vilket inte är helt lätt när man har varit inne där och pillat redan. Och misslyckas reoperationen finns det inte så mycket att göra. Därför vill man avvakta med operation så länge som möjligt. Idealet är 75-åriga tanter som på sin höjd går en promenad varje dag och som sannolikt kommer hinna dö innan det blir aktuellt att byta ut protesen (låter krasst men det är så man tänker).

Förutom operation finns det dåligt med behandlingar. Vanliga värktabletter kan hjälpa liksom ibland injektioner med kortison i knäleden. Sen är det bra att stärka musklerna framför allt i låret, det minskar belastningen på leden. Glukosamin är ett ämne som i vissa studier visar lindring, men evidensen är ganska svag och effekten inte så stor. Men man kan ju prova.

Till sist måste nog din far acceptera att han inte kan springa mer. Kanske skulle den bästa behandlingen vara någon form av terapi eller samtal med någon professionell. Det kan man kanske få via vårdcentralen om man frågar efter det.

Ah... Det lät inget bra. Får han inte springa verkar det kvitta helt, det var liksom drivkraften i hans liv. Då är det väl bara att hoppas att det kommer bättre alternativ... Glukosamin etc har han käkat hela tiden, men... Det är tydligen så utslitet att det inte gör mycket varken från eller till.
Tack för svar i alla fall.


Det har gått nästan 10 år nu och han vidhåller fortfarande att cykling, gym, simning, allt utom jogging, är outhärdligt vidrigt och han vägrar befatta sig med det, tyvärr. Tack för svar.