H.P Lovecraft-tråden

Se bara till att hålla er till det Lovecraft själv har skrivit. Det finns ju åtskilliga författare som använt sig av Cthulhu-mytologin i sina berättelser och det är mycket som är ganska dåligt.

Jag kan bara inte förstå vad alla ser hos Lovecraft. Nu måste jag i och för sig erkänna att jag bara har läst The Call of Cthulhu men det verkar ju vara just ett av de verk som så många hyllar här. Jag tycker att Lovecraft har riktigt mycket problem när han ska skapa spänning i sina berättelser. Hans sätt att lägga ihop texter ifrån olika källor; artiklar, dagböcker, vittnesbörd var ju gammalt redan när han började skriva. Ett gammalt trick behöver ju självklart inte vara sämre än ett nytt men problemet är att Lovecraft gör det så otroligt tråkigt. Hans försök att bygga upp stämning genom att lägga den ena rapporten till den andra blir rätt tråkigt efter ett tag, han berättande engagerar liksom inte utan består bara i att stapla olika sammanträffanden på varandra till tillslut allting står klart.
Dessutom är det verkligen ett problem för Lovecraft att hans monster eller vad man ska kalla det är så fruktansvärt och utomvärdsligt att det inte går att beskriva annat än genom att säga att det just inte kan beskrivas. Han mummlar lite om stora klor och former som inte följer vår världs fysiska lagar och därför inte kan beskrivas, sen blir alla från vettet och sen är det slut.
Han har ju också ett behov av att hela tiden påpeka detta tings utomvärdslighet, påfallande ofta genom att koppla samman det med lite exotiska vildar, infödingar och gamla kulter av olika slag.
Kanske är det så att inte alla står sig så mycket på detta som jag gjorde men jag undrar; är detta vad som väntar mig också om jag skulle försöka läsa mer av denne Lovecraft? I så fall tror jag inte jag är intresserad.

Jag kan bara inte förstå vad alla ser hos Lovecraft. Nu måste jag i och för sig erkänna att jag bara har läst The Call of Cthulhu men det verkar ju vara just ett av de verk som så många hyllar här. Jag tycker att Lovecraft har riktigt mycket problem när han ska skapa spänning i sina berättelser. Hans sätt att lägga ihop texter ifrån olika källor; artiklar, dagböcker, vittnesbörd var ju gammalt redan när han började skriva. Ett gammalt trick behöver ju självklart inte vara sämre än ett nytt men problemet är att Lovecraft gör det så otroligt tråkigt. Hans försök att bygga upp stämning genom att lägga den ena rapporten till den andra blir rätt tråkigt efter ett tag, han berättande engagerar liksom inte utan består bara i att stapla olika sammanträffanden på varandra till tillslut allting står klart.
Dessutom är det verkligen ett problem för Lovecraft att hans monster eller vad man ska kalla det är så fruktansvärt och utomvärdsligt att det inte går att beskriva annat än genom att säga att det just inte kan beskrivas. Han mummlar lite om stora klor och former som inte följer vår världs fysiska lagar och därför inte kan beskrivas, sen blir alla från vettet och sen är det slut.
Han har ju också ett behov av att hela tiden påpeka detta tings utomvärdslighet, påfallande ofta genom att koppla samman det med lite exotiska vildar, infödingar och gamla kulter av olika slag.
Kanske är det så att inte alla står sig så mycket på detta som jag gjorde men jag undrar; är detta vad som väntar mig också om jag skulle försöka läsa mer av denne Lovecraft? I så fall tror jag inte jag är intresserad.

Vill rekommendera Michel Houellebecqs "H.P. Lovecraft - emot världen, emot livet" (T Fischer & Co, 2005), dels för att den erbjuder intressanta analyser av Lovecrafts verk, och dels för att den utgör en spännande ingång till Houellebecqs eget (eminenta) författarskap.

Ja, Houellebecq bör varje litteraturintresserad i nutiden läsa. I boken om Lovecraft är han koncist suggestiv i sina summeringar av bärande temata i H.P.L:s författarskap, som i inledningen av kapitlet "Och era sinnen, som bär på outsägliga störningar":

"Världen stinker. En lukt av kadaver och fisk. En känsla av misslyckande och vidrigt förfall. Världen stinker. Det finns inga spöken under den svullnande månen, det finns bara kadaver, uppsvällda, utspända och svarta, nära att explodera i en stinkande spya.
Tala inte om beröringar. Att beröra varelserna, de levande väsendena, är en ogudaktig och motbjudande upplevelse. Deras svampiga, avskyvärda hud utsöndrar ruttna vätskor. Deras sug-, grip- och tuggorgan utgör ett ständigt hot. Varelserna och deras frukatnsvärda fysiska styrka. Ett amorft och motbjudande gytter, en stinkande Nemesis av halvaborterade vidunder - en hädelse.
Ibland skänker synen oss fasa, men ibland också underbara glimtar av sagolik arkitektur. Men tyvärr har vi fem sinnen. Och de andra sinnena vittnar om att universum är helt avskyvärt."

Vertigo förlag gav nyligen ut en nyöversättning av "The case of charles dexter ward". Riktigt bra faktiskt. Innehåller det mesta en riktig smaskig lovecraftberättelse bör innehålla.

Är man intresserad av ljudböcker kan jag rekommendera "Skräckens labyrinter" uppläst av Ernst-Hugo Järegård. "Helt fantastiskt": tycker jag..