Största bluffen sen den s.k "asylinvandringen", "ensamkommande barn". Erfarenheter?

Jag tycker att den är missvisande och ger folk felaktiga förväntningar. Ensamkommande asylsökande ungdomar vore mer riktigt. Problemet är väl fortfarande att man på byråkrat-lingo är barn ända tills man är vuxen, det vill säga 18 år.

Alltså. Det är inga Östermalmskärringar du debatterar med. Jag bor i Malmö och ungefär 40% av de unga män man ser på stan är svartmuskiga "invandrarkillar". Det är verkligen inte så att jag blir förvånad över att dessa udda invandrare ser så annorlunda ut i unga år. Dessutom är skillnaderna faktiskt inte särskilt stora i mognadsgrad, även om de finns. Jag har knappast heller någon naiv förväntan att dessa skulle vara gråtande sjuåringar. Man förundras likförbannat över hur gamla de ser ut.

Du har inte tänkt tanken att det kanske är du som ser det du vill se?


Batikhäxorna är knappast någon myt. De intervjuas i tidningar och på TV på löpande band. Jag behöver bara se mig om. Andelen kvinnor i 68-generationen som är naiva PK-hysteriska gutmensch är skrämmande hög, och dessa är kraftigt överrepresenterade i den offentliga sektorn. Om de så bara hade varit lika många som i samhället i stort så hade det varit tillräckligt för att de skulle ha ett dominerande inflytande i dagens politiska klimat, som du själv beskriver.


Eh? Enligt din egen högst konservativa bedömning så hade 35% av de sökande "barnen" gått bort i en sådan gallring. Ett boende på ett av dessa barnhem kostar i runda slängar 900 000 om året och ett ålderstest kanske 10 000, och du påstår att kostnaden skulle överstiga nyttan?


Spelar roll. Om något enstaka uddafall skulle bli felbedömt så hade det inte inneburit annat än att de hade blivit bedömda som vuxna och fått bo på ett vanligt flytkingboende istället för på specialboenden för "barn". Det är ju knappast så att det går någon slags magisk gräns vid den 18:e födelsedagen som gör att man i ett vips blir skitvuxen.

Jag undrar snarare vem som ska stå till svars för hela jävla farsen. Lyfter man bara huvudet en bit ovanför vattenytan så begriper man ju bakgrunden till denna flyktingbarns-epidemi.

1. De är ankarbarn till en familj som påstås inte finnas men som dyker upp efter PUT.
2. De är barn till välbärgade familjer som skickar sina söner till ett bättre liv utan att de egentligen lider någon nöd i hemlandet.
3. De är cyniskt utnyttjade av smugglarligor som de sedan står i skuld tilli åratal.

Eftersom personer under 18 år bedöms frikostigare så utnyttjas det till max.

Personligen skulle jag säga att det inte finns den minsta anledning till att särbehandla unga män i 16-17-årsåldern som ändå varit vuxna nog att släpa sig till lilla Sverige från exempelvis Afghanistan. Möjligen kunde man ha en viss särbehandling av den mikroskopiska andelen fall som passar in på den beskrivning du ger av gråtande sjuåriga flickor som landar på Arlanda utan föräldrar, dvs allmänhetens grunduppfattning av vad ett flyktingbarn är.

Jag inser förstås att vi tills vidare är bundna av vissa konventioner, men att för den sakens skull döma ut rimligt tillförlitliga test och fråga sig vem som ska stå till svars när det blir fel, är ju bara löjligt i ljuset av den stora bilden.

Det går väl att förändra byråkrat-lingo, men det allvarliga är att denna terminologi även används i media och lurar folk till en totalt felaktig bild av verkligheten (som sedan gör dem rejält förbannade när de ser hur det ser ut).

Absolut, och att jag är medveten om det gör att jag har lättare att göra en objektiv bedömning.

Av de jag träffat på (både högt uppsatta och nere i kommunerna) så stämmer inte bilden. Tycker snarare (speciellt inom Migrationsverket) att cynismen (och även professionalismen) är ganska utbredd oavsett kön och ålder. Däremot måste man förhålla sig till de direktiv man får, och dessa direktiv är ju politiskt styrda och där - bland politikerna - skulle jag säga att den största delen batikhäxor i såna fall finns. Som politiker möter du inte verkligheten på samma sätt som du gör när du jobbar med en fråga dagligen.


Nej, enligt min bedömning så rör det sig om 10%, möjligen 15%, som definitivt skulle kunna uteslutas vara under 18 år vid en generös bedömning på plus/minus två år. I övrigt var det som jag sa bara spekulation på hur man kanske tänkt. Jag är fortfarande - nota bene - inte emot en åldersbedömning om den kan göras rättssäkert och medicinskt trovärdigt.


Nej, men någonstans måste gränsen sättas och nu har Sverige (liksom FN) bestämt att den gränsen ska vara 18 år. Problemet är väl fortfarande att ingen enskild tjänsteman är beredd att bära hundhuvudet för dessa "enstaka uddafall", ifall det inte kommer direktiv uppifrån om hur bedömningen ska gå till.


1. Ankarbarnen har jag diskuterat i flera andra trådar, och även om de finns så är deras antal grovt överdrivet av flyktingkritiker. Jag talade tidigare om att jag mött över 150 ensamkommande under sex år i verksamheten, och av dessa kan jag inte minnas att det skulle vara fler än högst 5 som fått hit någon familjemedlem.
2. Det förekommer absolut, men enligt min egen erfarenhet så är även det ett fåtal som kan anses vara välbärgade. Däremot så finns det inget som säger att föräldrarna till ensamkommande ungdomar är döda, och det finns definitivt en del som skickas hit mot sin vilja och har ett uppdrag från föräldrar.
3. Det förekommer antagligen också, i viss utsträckning.

Jag vill lägga till en punkt också:
4. Organiserade kriminella som kommer från öststatsländer, och som ser asylboenden för ensamkommande som en utmärkt bas för sin verksamhet i Sverige. Visserligen är man kontrollerad till en viss utsträckning, men man har gratis mat och kan vara ett utmärkt nav för verksamheten.

De behandlas åldersadekvat redan nu, det vill säga på samma sätt som en svensk 16-17-åring utan vårdnadshavare skulle behandlas enligt kommunaltjänstlagen.

En 7-årig flicka skulle behandlas på samma sätt som en svensk sjuåring utan vårdnadshavare. Lagen gäller lika för alla barn, oavsett härkomst eller nationalitet.

Möjligt, men det är fortfarande enskilda tjänstemän som ska bära ansvaret och som ställs till svars ifall man går mot den rådande politiska uppfattningen.

Jag kallar dem inte barn när jag pratar med folk i allmänhet. Att ändra på själva definitionen lär nog varken du eller jag kunna göra.

Egentligen är det ju inte definitionen det är fel på, utan gemene mans förutfattade meningar om vad "barn" är.

Journalisterna är en annan fråga, det är ju bara att maila och fråga varje gång du upptäcker att man skriver barn när det rör sig om ungdomar i övre tonåren.

Fel av mig. Jag läste ditt förra inlägg lite väl hastigt. Hursomhelst så räcker den andelen för att det ska vara försvarbart.


Jag inser också att en förändring måste komma från politiskt håll, men den där rädslan att "bära hundhuvudet" tyder ju på en ganska märklig anda inom verket. Skräcken för att bli uthängd tycks vara utbredd om man får döma av dina kommentarer.


Iofs intressanta fakta, men hur ofta följer du fallet efter UT? Man kan ju tänka sig att ansökan om familjeåterförening inkommer senare och landar i någon annans knä. Jag anser egentligen att om en person påstår sig sakna familj och sedan ansöker om familjåterförening med sina familjemdlemmar, så borde uppehållstillståndet återkallas pga att man har ljugit i sin ansökan. Antar att reglerna inte är sådana.

Sedan skulle det vara intressant att få veta hur stor andel av dessa flyktingbarn som du bedömer att de inte faller in i någon av dessa fyra kategorier.


Men ett inflöde av den mängden 16-17-åringar utan vårdnadshavare är inte precis obetydlig i sammanhanget, plus att deras asylfall bedöms mildare. Det faktum att de är från andra länder, inte kan språket och inte fattar koderna, gör också den typen av ungdomsboenden betydligt mer resurskrävande än vanliga ungdomsboenden.

Jag håller inte med. Min åsikt är att journalister (och byråkrater) borde anpassa sitt språk till vad som är gemene mans uppfattning om begreppet, vilket du uppenbarligen gör.

Hinner inte svara nu, men ska försöka i morgon kväll. Go'natt,

Bara det att många av dom här "barnen" är nog närmare 30 än 20 år..

Låt mig gissa - läsning är inte ditt stora intresse?

Vad har det med topic att göra..
Har då läst tillräckligt om dom här barnen och sett bilder på dom för att kunna konstatera att det inte rör sig om barn i alla fall..

Läggdags här med. Men tack för en hyfsat meningsfull och sansad diskussion så här långt i alla fall. Det skadar inte med lite hederlig argumentation mellan pajkastningen.