Varför håller du på det laget?

Och vilka hejar du på när dom ska mötas i CL nu då?

I övrigt blev jag AIK:are tack vare mammas släkt. Min pappa är egentligen djurgårdare (och nu snackar vi passiv, kanske sveriges passivaste supporter, något jag själv föraktar) men har ingen tradition av att vifta med det. Farfar hejade på Sundbyberg, så det var inte heller lika förankrat i pappas släkt att heja på ett och samma lag.
Min bror blev även han AIK:are och vi har i omgångar stått på råsunda.

Manchester City - Inget drygt huvudstadslag och bra ungdomslag som släppte fram egna talanger och vann ständigt FA youth cup... bara fastnade för dem.

Låter kanske inte som dagens City men så var det.

City- pågrunda av Robinho och Kaka

respekt

Jag började heja på IFK Göteborg pågrund av att jag hadde bott i Göteborg några år som ung samt att det var båda mina föräldrars favoritlag. Svårare än så var det inte.

Chelsea. Har en äldre släkting som har supportat The Blues sedan 70-talet. Han förde över sitt intresse på mig och tog med mig till Stamford Bridge för en match. När jag såg Zola, Flo och Poyet briljera på plats var jag frälst.
Försöker åka över på matcher så ofta jag kan men på grund av plugget har man inte kapitalet att åka så ofta som önskas. Jag har dock sett fler livematcher än det antal år jag vandrat på denna jord.

Djurgården. Vi fick Canal Plus-abonnemang 2001 (för att kunna se Chelsea) och följde då den spännande 08-striden i toppen av allsvenskan. Fattade av någon anledning lite tycke för Djurgården men var knappast supporter då. Brydde mig inte nämnvärt om gulden 2002 och 2003 men började av någon anledning att gå på matcher 2004, som för övrigt var ett skitår med hemmamatcher på Råsunda, sparkad tränare och ett spel som var väldigt mycket sämre än föregående år. Sedan dess har intresset bara ökat och de senaste säsongerna har jag gått på i stort sett alla hemmamatcher och några borta.

Min farsa håller på bajen men har av någon anledning låtit mig välja själv. Så det blev polarens farsa som fick ta med hela gänget med snoriga sexåringar och se Djurgården spela division 1.

Samma här faktisk men lite annan historia. Fadern min tog mig på DIF hockey för att han blev vän med Brembergs farsa och jag själv spelade hockey.

Newcastle följer jag för att Shearer, som var min "idol" i PL, gick till Newcastle. Jag hade redan innan fattat tycke för klubben men det blev väl "dödsstöten".

Håller på Djurgården och Juventus. Även Birmingham aningen svagare.

Blev Djurgårdare 1997 när pappa tog med mig på en hel del hockey, han håller på Frölunda så vi gick på alla matcher som spelades i stockholm (Aik / Dif).

Jag fattade tycke för Djurgården när jag inte fick glass av min pappa, så jag bytte från frölunda till Dif under pågående match och en skäggig bastant gubbe sa att det var "rätt gjort". Sen dess har kärleken växt, och uttökat sig till fotbollen.

Juventus fick mina sympatier ungefär år 2000 när fifa 2000 var modernt, jag älskade alla reklamer med Edgar davids som var min idol, plus att det var intressant med Andreas Isaksson som andra-målvakt på Fifa.
Kärleken stärkes också av att jag ofta kollade på CL-klassiker på Eurosport. Mycket Juventus där.

Birmingham vann mina sympatier efter en Football manager-fil och eftersom jag är halvfinsk och Forsell spelade där.

Jag ser att vi delar skäl att vara fångna med Newcastlesympatier.

Blåvitt pga. mina föräldrar, och att jag ville vara lite "anti" här i Skåne när alla höll på "Di röe" eller "Di blåe".

Arsenal har jag alltid haft en gott öga till, men blev väl engagerad först säsongen 05/06. Otroligt grymma matcher i CL. Ljungberg har jag alltid gillat dessutom.

Dessutom brukar jag ofta följa svenskarnas lag. Fastnade lite för Juventus när Zlatan spelade där.

Det känns väl som att alla svenska skator i en viss ålder (20-25) håller på klubben av samma anledning... Om du nu också är så pass gammal.