Citat:
Ursprungligen postat av Camiila
När man läser på diverse internetforum får man snabbt känslan av att silikonbröst är något som bara passar på omslagsbrudar i herrmagasin(läs runkobjekt). När det gäller flickvänsmaterial är det äkta vara som gäller, alla gånger. Man säger att en kvinna som väljer att operera sig är avtändande eftersom hon har så dålig syn på sig själv, är beredd att genomgå risker och betala en stor summa pengar för något så ytligt. Att sillisar bara känns som ett par sprängdfyllda plastbollar och inte alls är lika sköna att ta på (osv osv). Överhuvudtaget fylls media av väldigt känslostarka argument varför man inte ska utsätta sig själv för en sådan behandling, misslyckande operationer blandas samman med moralpredikningar angående de sjuka kvinnoidealen.
Jag opererade mina bröst för två år sen, efter tio års funderingar och planerande. Med en bild i huvudet av medias och Internetforums hetsiga sillisdebatter var jag beredd att i resten av mitt liv behöva försvara mitt val och förklara varför jag gjorde det. Att ständigt bli antastad på krogen av snuskiga gubbar som såg mig som en billig slampa som ansåg sig ha rätt att ge mig ett nyp. Få höra elaka kommentarer bakom ryggen av avundsjuka och missundsamma kvinnor..
Ingenting hände. På två år har ingen ifrågasatt mitt val att operera mig. Ingen har kommenterat mina bröst, vare sig på krogen eller bland mina bekanta. Det försvarstal som legat på min tunga så länge har aldrig behövt komma till användning. Tvärtom har mina vänner hjälpt mig med allt de kunnat, innan, under och efter operationen. Mina föräldrar sagt att de är stolta över mig, att de är glada att jag gör de förändringar i mitt liv som krävs för att jag ska må bra. Jag får höra från min omgivning att jag är underbar- varje dag! Vad har jag gjort för att förtjäna så mycket kärlek???? Jag börjar inse att verkligheten inte alls ser ut som jag fruktat- inte min verklighet i alla fall. Jag är omgiven av fantastiska människor och ingen verkar vilja göra mig illa.
Innan kände jag mig aldrig värd särskilt mycket. Jag var en tjej killar gärna hånglade med- men inget flickvänsmaterial. Jag hade aldrig sex med killarna, var först när jag fyllt 20 jag vågade testa. Trodde inte att jag var tillräckligt attraktiv för att någonsin hitta en pojkvän som älskade mig. Jag sket i allt vad killar och relationer hette och satsade stenhårt på träning istället.
Nu är det precis tvärt om. Nya människor jag träffar ute behandlar mig med betydligt större respekt än tidigare. Dörrar öppnas, stolar dras ut och en jacka hamnar alltid på mina axlar om jag blir kall. Jag har flera gånger fått höra: du är ju en sån där tjej man vill gifta sig med! Det händer inte längre att killar försöker taffsa på mig på krogen eller ge oanständiga erbjudanden. Folk som söker kontakt är bara trevliga. Min pojkvän har fått höra från en kille på en middag: du ska ha cred som har en sån himla fin och trevlig flickvän! Jag smälter. Varför dessa komplimanger nu plötsligt?
Min värld är uppochner. Vad hände egentligen? Inte kan väl ett par tuttar ha förändrat min verklighet så mycket? I såna fall är det väldigt tragiskt. Att det skulle ha en sån stor positiv betydelse.. Vad hände med alla arga kvinnor och män på alla forum som skulle jaga mig och tillslut bränna mina implantat på bål? Snälla! Ge mig en käftsmäll. Jag behöver det! Världen kan bara inte vara så här god. Det skulle vara förödande för hela kvinnosläktet. Det måste finnas nån annan förklaring!
Jag opererade mina bröst för två år sen, efter tio års funderingar och planerande. Med en bild i huvudet av medias och Internetforums hetsiga sillisdebatter var jag beredd att i resten av mitt liv behöva försvara mitt val och förklara varför jag gjorde det. Att ständigt bli antastad på krogen av snuskiga gubbar som såg mig som en billig slampa som ansåg sig ha rätt att ge mig ett nyp. Få höra elaka kommentarer bakom ryggen av avundsjuka och missundsamma kvinnor..
Ingenting hände. På två år har ingen ifrågasatt mitt val att operera mig. Ingen har kommenterat mina bröst, vare sig på krogen eller bland mina bekanta. Det försvarstal som legat på min tunga så länge har aldrig behövt komma till användning. Tvärtom har mina vänner hjälpt mig med allt de kunnat, innan, under och efter operationen. Mina föräldrar sagt att de är stolta över mig, att de är glada att jag gör de förändringar i mitt liv som krävs för att jag ska må bra. Jag får höra från min omgivning att jag är underbar- varje dag! Vad har jag gjort för att förtjäna så mycket kärlek???? Jag börjar inse att verkligheten inte alls ser ut som jag fruktat- inte min verklighet i alla fall. Jag är omgiven av fantastiska människor och ingen verkar vilja göra mig illa.
Innan kände jag mig aldrig värd särskilt mycket. Jag var en tjej killar gärna hånglade med- men inget flickvänsmaterial. Jag hade aldrig sex med killarna, var först när jag fyllt 20 jag vågade testa. Trodde inte att jag var tillräckligt attraktiv för att någonsin hitta en pojkvän som älskade mig. Jag sket i allt vad killar och relationer hette och satsade stenhårt på träning istället.
Nu är det precis tvärt om. Nya människor jag träffar ute behandlar mig med betydligt större respekt än tidigare. Dörrar öppnas, stolar dras ut och en jacka hamnar alltid på mina axlar om jag blir kall. Jag har flera gånger fått höra: du är ju en sån där tjej man vill gifta sig med! Det händer inte längre att killar försöker taffsa på mig på krogen eller ge oanständiga erbjudanden. Folk som söker kontakt är bara trevliga. Min pojkvän har fått höra från en kille på en middag: du ska ha cred som har en sån himla fin och trevlig flickvän! Jag smälter. Varför dessa komplimanger nu plötsligt?
Min värld är uppochner. Vad hände egentligen? Inte kan väl ett par tuttar ha förändrat min verklighet så mycket? I såna fall är det väldigt tragiskt. Att det skulle ha en sån stor positiv betydelse.. Vad hände med alla arga kvinnor och män på alla forum som skulle jaga mig och tillslut bränna mina implantat på bål? Snälla! Ge mig en käftsmäll. Jag behöver det! Världen kan bara inte vara så här god. Det skulle vara förödande för hela kvinnosläktet. Det måste finnas nån annan förklaring!
Ojdå. Hur gammal är du och hur mkt silkon la du in? Vilken storlek gick du från och till?
Själv är jag 25 och opererade mig när jag var 22 la in 270 i varje bröst, vilket inte är så mkt. Gick från knapp A-kupa till full B liten C.
Jag är ganska smal i övrigt så jag får höra ganska ofta att folk upplever mina bröst som stora.
Men jag har inte fått mer resepkt sen jag opererade mig. Det låter ju helt otroligt d du berättar om.
Själv har jag jättesvårt o hitta pojkvän eftersom alla killar bara vill knulla mig verkar det som. Så åter igen HUR GÖR DU?
Men jag tror du har helt rätt faktiskt. Man utvecklas hela tiden och strävar efter någon form av fullständig tillfredställelse- med sig själv och med sitt liv. Min utvecklingsprocess har förmodligen varit betydligt mer omfattande än ett par bröst. Annars hade jag inte varit omgiven av så fina människor- det är människor jag själv valt ha i mitt liv… såna som gör mig lycklig och får mig att må bra. Det handlar nog inte enbart om slumpen.
